Hoppa till innehållSportbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

”Ska springa svinfort”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-03

Susanna Kallur om VM, OS, framtiden och mötet med elefanten: Var skitstor

mot nya mål Susanna Kallur ligger just nu på träningsläger i Sydafrika inför OS-säsongen 2008. Målet i Kina är som vanligt när det gäller Sanna: ”Att göra mitt bästa lopp i finalen. Men fortfarande finns det tid över för annat – som safari.

POTCHEFSTROOM. Susanna Kallurs Sydafrikaäventyr kunde ha slutat illa.

Under en safari var hon och Carolina Klüft och systern Jenny plötsligt öga mot öga med en uppretad elefanttjur.

– Den var skitstor. Den hade lätt kunnat välta bilen vi åkte i om den bara velat, säger Sanna.

Nu tillhör varken Susanna Kallur, Carolina Klüft eller Jenny Kallur den lättskrämda sorten.

– Men det var lite läskigt. Den bara ställde sig framför jeepen vi åkte i.

Elefanttjuren visade alla tecken på aggression. Öronen stod rakt ut och den slet också upp ett trädstock för att markera att det var hit men inte längre.

En annan elefant stod mitt på vägen längre fram och spärrade den fordonskolonn på tre bilar som svenskorna åkte i.

Det hela hände för någon vecka sedan, under en utflykt under träningslägret i Potchefstroom.

Men det hela slutade lyckligt.

Som det brukar göra då tränade parkvakter finns med och kan avstyra den här typen av incidenter.

”Kom in! Är ni galna!?”

– Men det var tur att den höll sig lugn, säger Sanna.

Susanna Kallur ser annars strålande ut efter några veckor i solen.

Brunbränd, glad och enormt sugen på att börja tävla igen.

Träningen har gått mycket bra och fritiden har också haft sina stunder av spänning.

– Jag har bara varit i Sydafrika två gånger, men jag har redan hunnit se fyra av de djur som ingår i The Big Five. Jag har sett lejon, buffel, elefant och noshörning. Det är bara leoparden jag har missat, säger hon.

– Och jag åker tillbaka hit till Sydafrika den 1 januari. Då ska jag träna två veckor i Stellenbosch utanför Kapstaden.

Sydafrika har blivit de svenska friidrottarnas vinterhem.

Det är billigt, varmt, det finns extremt fina träningsmöjligheter och det är bara en timmes tidsskillnad mot Sverige.

Det enda som skiljer är en del faror – både bland djurlivet och rent vädermässigt.

– Ja, en av de första dagarna var vi ute och tränade på den öppna gräsmattan utanför universitetet här i stan. Vi märkte att det började dra ihop sig till åska, då en av vaktmästarna kom utspringande och bara skrek åt oss; ”Kom in! Är ni galna!?” Blixten slår tydligen ner mycket oftare här, säger Sanna.

Nu återvänder hon till Lugnet i Falun för att fortsätta träningen inomhus och fira jul hemma i Sverige.

Sedan är den tunga träningsperioden över.

Sanna satsar på en full inomhussäsong och på ett nytt inomhusmästerskap i VM i Sevilla.

– Ja, jag köttar på som vanligt med en full inomhussäong. Jag tycker det är roligt att springa 60 meter häck inomhus och vill verkligen götta mig i friidrotten som det känns just nu.

Tidigare har du sagt att du kommer hålla på till OS 2016?

– Jag har väl inte tänkt så långt, men jag håller gärna på så länge som min kropp är med på noterna. Det är svårt att överhuvudtaget se hur jag någonsin ska vilja sluta. Det är omöjligt att tycka att något är tråkigt.

”Inte proppmätt direkt”

Det säger du trots det som hände i VM och Michelle Perrys tackling som kan ha kostat ett VM-guld?

– Ja, men jag har ju säkert tusen lopp kvar att springa. Och det som hände i VM gjorde mig inte proppmätt direkt.

Tänker du ofta på det där loppet och vad som hänt om du inte snubblat sista stegen in mot mål?

– Nej, inte direkt. Det är inget jag går och grubblar över. Det är klart att det var tråkigt det som hände, men jag ser hellre framåt än bakåt. Som jag ser det gav hela den gångna säsongen bara mersmak och det känns som den var både jämnare och bättre än någon av de tidigare.

Hur mycket mer finns att ta på ditt personliga rekord på 12.49?

– Jag tror det finns en del. Trodde jag inte det vore det konstigt om jag fortsatte. Förra säsongen fick jag till fem lopp som var klockrena. Tänk om alla vore så? Det skulle göra stor skillnad och det känns som det kan bli ännu bättre.

Det är OS i sommar, det största mästerskapet av dem alla. Men du tänker inte prata OS-guld, antar jag?

– Nej. jag säger som jag alltid har gjort. Målet är att springa svinfort i OS. Att göra mitt bästa lopp i finalen.

Sådan är hon Susanna Kallur.

Folkets favorit, som till och med leder tidningen Svenska Dagbladets omröstning inför tisdagens utdelning av Bragdguldet.

– Men där är jag inte ens i närheten. Det är en jury som utser de kandidaterna och då är jag chanslös.

Vem ska ha bragdguldet 2007?

– Det står väl mellan Anja Pärson och Carolina Klüft. Jag tycker det är skitsvårt. Men själv tycker jag att Mustafa Mohammed gjort en bragd.

Följ ämnen i artikeln