Thorén: Vilken scenförändring

Petra Thorén

Det var som om hela landslaget tuggat taggtråd

helskärm

Vad gjorde du i går kväll?

Var på glöggfest? Såg Darins kväll i ”Så mycket bättre”?

Själv njöt jag av bilderna från världscupen i sprint i Quebec och det ångrade jag inte för en sekund.

Jag fick äntligen se fräcka, framfusiga svenskar – som stod på benen hela vägen in i mål.

Vilken scenförändring. I fredagens teamsprint var det svenska åkare som blev påkörda, fällda och för långt efter.

Under mina samtal med ledare och åkare i Quebec sökte jag svaren: kunde det verkligen bara vara slump och otur, kunde inte Emil Jönsson valt ett litet annat spår, kunde inte Magdalena Pajala och Hanna Falk stått upp?

Med Charlotte Kallas fall i premiären i Gällivare och Emil Jönssons halkande på isfläck i Kuusamo så måste jag erkänna att jag misströstade lite.

Och då fick man så man teg.

En blick bakåt, och pang in i rätt spår

Jösses, det var som om det svenska landslaget tuggat taggtråd, slagit sig på bröstet och bestämt sig. I den individuella sprinten, fri stil, var det åkare i vita dräkter som tog för sig, som pressade sig förbi på ett sätt som fick mig att lite smått dra efter andan.

Låt mig ge dig några exempel:

I en av damernas semifinaler klampade Magdalena Pajala in bakom toppduon. En liten blick bakåt, pang, resolut in i det spår hon ville ha. Visst det räckte inte till en finalplats ändå, men Pajala hade levererat.

I sin kvartsfinal plockade Emil Jönsson schweizaren Jovian Hediger på insidan. Och på upploppet saxade sig Johan Edin fram med en galen spurt och tog sig vidare.

Mitt under sin kvartsfinal tryckte Teodor Peterson sig förbi Andrew Newell. Axel mot axel där ett tag och Peterson var starkast.

I semifinalen var Emil Jönsson klämd mellan Eirik Brandsdal och Anssi Pentsinen, men med de smalaste skejtskär som världen skådat tog sig Jönsson sig fram i ledarstil.

Det var helt enkelt bara en sådan kväll.

Kändes aldrig oroligt

Så när ryssen Alexej Petukhov, som körde på Emil Jönsson i teamsprinten fredags, tog ledningen i finalen kändes det aldrig riktigt oroligt. När Emil Jönsson bestämde sig flög han förbi i ett par snabba skär, och Teodor Peterson tryckte till ryssen i spurten.

Bara en sån sak.

Det här var lördagen då svenskarna fick sista ordet. Kvällen när förbundskapten Lars Öberg sa att det var skönt att lyfta ”den blöta filten av otur som legat över dem”.

Visst saknades stjärnor som Petter Northug och en Dario Cologna.

Men världens bästa sprinters var på plats.

Och just nu heter de Emil Jönsson och Teodor Peterson.