Stefan Holm: Han är framtiden

Stefan Holm

Wimbledon i går 17.43 – Novak Djokovic tar tennisen till en helt ny nivå

När Novak Djokovic vaknade i morse var det som Wimbledon-mästare och världsetta.

Han kommer att ligga kvar där.

I sängen?

Nej, på förstaplatsen.

Serben har tagit tennisen till en ny nivå.

Det är svårt att föreställa sig hur stor Novak Djokovic är i Serbien, men det blev något lättare i går. Efter en vunnen bollduell i fjärde set reste sig en kostymklädd man i den kungliga boxen.

Han skrek och knöt näven och följde Wimbledon-finalen med en inlevelse som bara Djokovic, hans tränare (Marian Vajda), föräldrar (Srdjan och Dijana), flickvän (Jelena Ristic) och två bröder (Marko och Djordje) kunde matcha.

Det var Boris Tadic som presenterade sig.

Han heter så, Serbiens president.

Under helgen ställde han in alla uppdrag för att åka till London och se en landsman spela Wimbledon-final.

Vad gjorde Fredrik Reinfeldt när Robin Söderling tog sig till final i Öppna franska 2009 och 2010?

Dammsög?

Jag vet inte, men han befann sig inte på Roland Garros.

Jag skulle bli förvånad om Sveriges statsminister över huvud taget såg matcherna på tv.

Stolta serber

Det häftigaste som har dykt upp för att stötta västgöten under en stor match är Ulf Ekberg, och han regerar bara i Ace of Base och på Stureplan.

I Serbien existerar varken jantelagar, missunnsamhet eller mellanmjölk, däremot stolthet. Det är inte fult och fel att glädjas över andras framgångar. Sedan spelar det ingen roll om du är bonde eller president.

Novak Djokovic förde förra året Serbien till landets första Davis Cup-titel och fick se en hel nation fira triumfen. Det gav honom så mycket energi att han underkastade sig ett omänskligt träningsprogram under vinteruppehållet.

Då hade han redan anställt Igor Cetojevic, nutritionisten som har satt ihop hans glutenfria kostprogram.

24-åringen ville ge sina landsmän ännu mer att glädjas åt, och starkare och mer välmående än någonsin har han lyckats med det.

Djokovic bor i Monaco och fick sin tennisfostran i Tyskland, men det råder inga tvivel om att han älskar sitt hemland. På sin officiella hemsida har han en presentation av Serbien – ”This is my country”. På den intilliggande bilden visar ”Nole” tre fingrar, det serbiska segertecknet. Över flaggan har han ritat ett hjärta.

Det är vackert, starkt och kärleksfullt i all sin enkelhet.

Nu, när halva 2011 har gått, vågar jag påstå att han har skämt bort sina landsmän med framgångar. Djokovic, tennisspelaren och nationalhjälten, har bara förlorat en match i år.

Han har vunnit titlarna i Melbourne, Dubai, Indian Wells, Miami, Belgrad, Madrid, Rom och Wimbledon och krossar allt motstånd i en tid när folk fortfarande pratar om rivaliteten mellan Rafael Nadal och Roger Federer.

Låt oss sluta med det.

Framtiden tillhör Novak Djokovic.

Mästerligt är ett för klent ord

För att ta sig förbi först Federer och nu Nadal på rankingen tvingades han ta tennisen till en helt ny nivå. Det visade han i går, då han slog ”Rafa” med 6–4, 6–1, 1–6, 6–3 och säkrade sin första Wimbledon-titel.

Jag vet inte hur jag ska beskriva sättet han vann på, för jag har aldrig sett något liknande. Mästerligt är ett för klent ord.

I andra set spelade Novak Djokovic som om han kommer från en annan planet. I poäng efter poäng fick han Nadal, som har vunnit tio Grand Slam-titlar, att framstå som en amatör.

Det ska inte vara möjligt, men ”Nole” rör sig bättre än alla andra och spelar med ett självförtroende som inte är av denna värld.

I dag åker han hem till ett segerrusigt Belgrad för att ta emot folkets hyllningar. Djokovic är värd varenda ryggdunkning och alla vackra ord som är att vänta.

Sedan åker han till Halmstad för att spela Davis Cup-kvartsfinalen mot Sverige.

Jag tror inte att Reinfeldt kommer till Halmstad arena för att titta på världens bästa tennisspelare, men jag skulle inte bli förvånad om Boris Tadic dyker upp. Han är serb, och har all anledning att vara stolt.