Wennman: Andreas måste flytta – för att rädda sin karriär
MANCHESTER. Hela hösten har jag skrivit att Andreas Isaksson tycks ligga pyrt till hos Sven-Göran Eriksson, och att jag inte begriper varför.
Nu begriper jag i alla fall att Isak måste lämna Manchester City i januari. Annars kan han glömma fotbolls-EM i sommar.
Svennis har uppenbarligen bestämt sig för Joe Hart som förstekeeper och det betyder att Isaksson bara kommer att få spela i reservlaget och kanske i nån tidig FA-cupmatch. Det håller inte.
Han är inte nån sprallgök i vanliga fall, Isaksson, och om han nu ska gå en vinter till i Manchester och känna sig blåst på en plats i startelvan (som han också fick göra länge i fjol) lär han knappast sprida solsken runt omkring sig på träningsanläggningen i Carrington.
Isak tycker själv att han är klubbens etta. Det är han möjligen också. Men Svennis är inte övertygad om det och då måste Isak flytta för att rädda sin karriär – och sin landslagsplats.
Nåt som förvånade mig för några veckor sen var när Svennis sa:
– Andreas är svensk, men jag känner honom sämst av målvakterna. Jag har aldrig haft honom i träning.
I går upprepade han det, nästan ordagrant:
– Jag är svensk, men känner inte Andreas så bra. Jag har aldrig varit hans manager förr.
Hm...han har väl inte varit manager för Joe Hart eller Kasper Schmeichel heller? Hur kan han känna dem bättre?
Det känns som om det inte riktigt har sagt ”klick” mellan Isak och Svennis, att kommunikationen fortfarande efter flera månader fungerar dåligt mellan dem. Trots att de talar samma språk.
Det är kanske hela förklaringen till att den unge, glade, positive Joe Hart ligger bättre till.
Wembley gillar inte Svennis
Det var ett lustigt sammanträffande att nye förbundskaptenen Fabio Capello höll presskonferens i London exakt samtidigt som Svennis träffade lokalpressen (och Sportbladet) i Manchester.
Capello, med 100 dagar kvar till sin första landskamp, har sina drömmar om att förvandla England till en stormakt igen. Eriksson har stora mål för Manchester City – och drömmer också om Wembley. Men Wembley tycks inte vilja ha med Svennis att göra.
– England spelade sin sista kvalmatch där innan jag tillträdde. Sen spelade de sin första där efter att jag avgått. Däremellan skulle vi spelat en landskamp där före VM i Tyskland, men då var inte arenan klar. Jag har verkligen en dröm om att få sitta på tränarbänken där, det tror jag alla i mitt jobb har, sa Svennis i går.
Om City slår Tottenham i kväll är han en bra bit på väg. Då är Svennis gäng i semifinal i Carling Cup, och för en klubb som inte vunnit nåt sen 1976 är det stort.
– 1976...då startade jag min karriär som tränare. Jag var assistent till Tord Grip i Degerfors i division III, berättade Svennis för den engelska pressen.
Sen räknade han upp alla olika cuptitlar han vunnit i olika länder sen dess –alla de som han kom i håg i alla fall – och då insåg vi alla att han uträttat en del som tränare under 31 år. Fingrarna räckte inte till. Så mycket betyder också cupmatchen mot Spurs att Svennis mönstrar sitt absolut starkaste lag för dagen. Vilket innebär att en spelsugen Elano gör comeback och att City kan återgå till det system man inledde säsongen med. Jag undrade om han inte hellre skulle vilja spela renodlat 4-4-2, som i den härliga andra halvleken mot Bolton, och Svennis sa:
– Du känner mig sen många år. Du vet att jag helst spelar 4–4–2. Men Elano är så speciell i sin roll som länk mellan mittfält och anfall att jag vill fortsätta på det viset.
Några råd till Fabio Capello, förresten?
– Jag har inte pratat med honom sen han blev utsedd. Det enda jag kan säga är att han bör försöka se så många matcher som möjligt nu i början, precis som jag gjorde.