Kris – men i april kan HV71 vara mästare igen
ÄNGELHOLM. HV 71 har gått från mästarlag till krislag.
Men jag kan min historia.
I april kan HV vara mästare igen.
Eller Linköping, Färjestad eller Frölunda.
Det är en märklig elitserie och idrott handlar om att leva i nuet. En gammal sanning är att du aldrig är bättre än din senaste match.
Jag minns 1995 då HV tog den åttonde och sista slutspelsmatchen i elitseriens absolut sista omgång. På några veckor gick de från att vara utdömda till att vara firade svenska mästare.
Den här säsongen känns det som om precis vad som helst kan hända. Det skiljer sex poäng mellan tvåan Skellefteå och elvan och nuvarande kvalserielaget Timrå.
Jag har ingen exakt statistik, men det kan aldrig ha varit jämnare efter 21 spelade omgångar. Efter 21 matcher i fjol toppade HV 71 elitserien med 46 poäng.
De hade seglat ifrån allt och alla.
På den tiden fanns inga protestlistor på HV:s eget forum med krav på att Fredrik Stillman var en fullkomlig idiot som borde avgå. Jag trodde HV hade elitseriens snällaste och mest förstående fans. Speciellt med tanke på historien.
Att Andreas Jämtin väljer Linköping är helt hans eget beslut. Fredrik Stillman kan inte gärna tvinga honom till Jönköping under pistolhot. Lika lite kunde Färjestad locka tillbaka backen Janne Niskala, trots att de erbjöd honom den högsta lönen i klubbens historia (400?000 i månaden vad jag hört).
Spelarnas marknad
Men Frölunda bjöd mer och Niskala har förmodligen fler finska kompisar i Frölunda än i Färjestad. Svårare behöver det inte vara.
Det är spelarnas marknad och spelarnas beslut.
Och Jämtin är ingen småländsk hockeyprodukt. Han är fostrad i AIK och har spelat elitseriehockey för AIK, Färjestad och HV 71. Linköping blir hans fjärde elitserieklubb. Det är nya tider.
Här trodde jag att det lossnat för Frölunda, att vinden hade vänt, att det lossnat för målskyttarna och att Ulf Dahlén skulle få lite arbetsro. Men Frölunda hade knappt fått känna på hur det var att vara ett slutspelslag, förrän de var under strecket igen.
Först 0–2 hemma mot Timrå och så 1–2 borta mot Brynäs.
Två raka förluster och ett enda mål framåt.
Något är sjukt i Frölunda.
Även om Rögles Mikael Gath satte en ful armbåge i ansiktet på Stefan Liv i går (och den försvarar jag inte ett smack), så är han en av den här säsongens stora hjältar. En 32-åring som innan den här säsongen var antecknad för ett inhopp i elitserien när Rögle gjorde ett tillfälligt besök där 1994-95.
Luleå hetast i elitserien
Sedan spelade han division II-hockey i Helsingborg i sex säsonger, innan han tog sig tillbaka till då allsvenska Rögle via en kanonsäsong i division I-laget Tyringe.
Jag skulle tippa att han har en tiondel av Johan Davidssons lön och en tiondel av Peter Forsbergs talang. Ändå är han Rögles näst bästa målskytt med sina sex mål och står på plus 2 i plus/minus-statistiken.
Det stavas hjärta.
Elitseriens hetaste lag är Luleå.
Vilken förvandling.
Det kan inte bara handla om Lubos Barteckos återkomst, men Luleå kanske får ångra att de tog hit honom i förtid. Går Luleå till SM-final går tiden ut för Barteckos artistkontrakt och i så fall kan det kosta Luleå miljoner. Och idag känns det inte helt omöjligt med Luleå i en SM-final.
Luleå har gått från utdömda till kultstatus på bara några veckor.
Känns det igen?