Wennerholm: Ingen ska inbilla mig att Vancouver blivit sämre med Sundin
Peter Forsberg skulle inte vilja vara i Mats Sundins skor.
Inte jag heller.
Att förvandlas till syndabock i en kanadensisk hockeystad är som gamla tiders skampålar.
Uthängd till allmän beskådan.
Precis vad jag trodde Sudden skulle slippa då han flyttade till Vancouver.
Nu är Sudden van vid sågningar och sarkastiska kommentarer efter alla år i Toronto.
Men där var han ändå kung i ett lag som levt på NHL:s skuggsida i flera decennier och det var sällan han själv blev påhoppad för att laget gick dåligt.
Han snittade också över en poäng per match, vann den interna poänligan år efter år och de som tvivlade var tvungna att böja sig inför dessa ovedersägliga fakta.
Mats Sundin är Torontos bäste poängplockare (987) genom tiderna. Han kan stapla klubbrekord på varandra.
Flest mål (420). Flest matchavgörande mål (79). Flest övertidsmål (15). Flest power play-mål (124). Flest mål i numerärt underläge (23).
Siffrorna används mot honom
I Vancouver kan han inte luta sig mot samma strålande facit. Just nu kan han bara luta sig mot två mål, en assist och totalt tre poäng på nio spelade matcher.
I plus/minustatistiken står det -6 och han har dragit på sig åtta utvisningar, varav motståndarna avgjort matchen vid tre.
Det är siffror som används mot honom.
Ja, jag skulle vilja säga att vissa vältrar sig i dem och kanadensiska journalister kan vara betydligt elakare än vi svenskar. Men ingen ska inbilla mig att Vancouver blivit ett sämre lag med Mats Sundin i laguppställningen.
Ett NHL-lag består av tre backpar, fyra kedjor och en målvakt. Sudden är bara på isen en knapp tredjedel per match. Det är nog fler spelare i Vancouver som har anledning att titta sig i spegeln.
Fullt naturligt att Sudden får ta smällen
En av dem är målvakten Roberto Luongo – ansedd som en av världens bästa målvakter – som inte varit närheten av den klassen sedan han kom tillbaka från sin långtidsskada.
Samtidigt är det fullt naturligt att Sudden får ta de värsta smällarna. Han är lagets bäst betalde spelare och han landade i Vancouver som en frälsare. Mannen som skulle ge Vancouver klubbens första, historiska Stanley Cup- titel.
Han har inte levt upp till förväntningarna, men det är faktiskt över två månader tills Stanley Cup-slutspelet startar.
Tiden finns.
Men finns förmågan?
Var ett halvårs semester tillräckligt för att förvandla Sudden till en medelmåtta?
Självklart inte.
Men Vancouver måste börja vinna om förbannelsen ska brytas. Hade Vancouver varit ett vinnande lag, hade de flesta sett Suddens start i klubben precis för vad den är.
En 37-åring som behöver en betydligt längre startsträcka än då han var 20 och där den vinnande formeln heter tålamod.
Nu är läget plötsligt desperat i en stad där alla som hyllade Suddens ankomst nu har vänt sig emot honom.
Jämförs med Mark Messier
Vancouver och Sudden måste bryta hemmaförbannelsen och börja vinna i GM Place.
Det är två hemmamatcher kvar, mot Carolina onsdag morgon svensk tid och mot Chicago i ottan på på söndag, innan Vancouver ger sig i väg på en road trip för att möta St Louis, Phoenix och Dallas borta.
Vinner de alla fem är Mats Sundin hjälte igen.
Sudden jämförs allt oftare med Vancouvers värvning av Mark Messier, en annan åldrande stjärna som skulle frälsa klubben för rekordsumman sju miljoner dollar om året.
Då talar vi 1997.
Jag var i Vancouver under Mark Messiers tid i klubben och det som slog mig den gången var att Messier så obekymrat sprang omkring helnäck i omklädningsrummet.
Han åt en pizzabit, han rotade i sitt postfack och han gick in i de bakre regionerna och kom tillbaka ut.
Hela tiden i bara mässingen.
Men han är kanske nudist privat.
Vad vet jag.
Sedan la jag märke till att han snodde fribiljetterna från två av lagets rookies, då han hade ett stort sällskap som skulle se nästa match.
Inte lyftet klubben räknat med
Varje NHL-spelare får två gratisbiljetter till varje match, stjärna eller ej, men Messier såg det väl som ett privilegium som lagkapten att ta andras när han behövde.
Han gav långt ifrån det intryck som gjorde honom till den firade lagkapten som tog New York Rangers till Stanley Cup-segern 1994.
Det gjorde han inte i Vancouver heller.
Han blev aldrig det lyft eller var den ledare klubben räknat med och staden fick uppleva tre säsonger utan Stanley Cup-slutspel.
Jag hoppas Sudden slipper det ödet.