Det räcker inte, Pool
Sportbladets Erik Niva: Liverpool förlorade bara två matcher förra året – och kom tvåa
Saker man inte vill höra efter en premiärförlust, säsongen då man bara ska vinna ligan?
Jo, förra säsongen förlorade Liverpool två ligamatcher på hela säsongen.
De vann inte titeln för det.
Jamie Carragher och Martin Skrtel slog ihop sina huvuden, Javier Mascherano höll sig om revbenen och Fernando Torres besvärades av ljumske.
Hemmafansen vrålade ”You’re supposed to be in jail” till Steven Gerrard, och i Sky Sports tv-studio satt den före detta förbundskaptenen Glenn Hoddle och hävdade att Tottenham har en bredare trupp än Liverpool.
En sådan dag var det för The Redmen från Mereseyside.
Någon måtta på de snabba domstolsprocesserna får det såklart vara, och det är klart att Liverpools titeldröm inte har spruckit för det här.
Det bara känns så just idag.
En solig augustisöndag i norra London avslöjades i stort varenda Liverpool-brist som vi redan kände till, och som om inte det vore nog upptäcktes några nya också.
Att truppen saknar kreativitet och bredd – både vad gäller kvaliteten på bänken och ytterspelet på planen – visste vi redan.
Att tre av spelarna i startelvan (Babel, Lucas och Insúa) fortfarande inte är bra nog för en seriös guldsatsning anade nog de flesta av oss.
Förtjänade precis det de fick
Men att Carragher så totalt tycks ha tappat tajmingen för mittbacksspel och att offensiven faller samman så fullständigt då Torres anonymiseras – det var obehagliga sanningar som blottades lika plötsligt som uppenbart.
En första ligatitel på 20 år?
Blir inte spelet bättre än såhär kommer Liverpool tvingas ägna tid åt att titta mot helt andra delar av tabellen.
De förlorade med 2-1 på White Hart Lane ifjol också, men då borde de helt uppenbart ha vunnit och kunde skriva av förlusten som ett freakresultat.
Igår förtjänade de precis det de också fick – noll och intet.
Givetvis gjorde lagledningen en poäng av att de ansåg sig ha berövats på två straffar i matchens slutskede, men det var förhoppningsvis mest bara spel för ett missnöjt publikgalleri.
Liverpool FC är traditionellt sett en klubb som är större än så.
Se till dig själv, rannsaka din egen prestation, fokusera på det som går att påverka – utgångspunkter som gällt i strategikabinen The Boot Room i många årtionden.
När vi nu summerar öppningshelgen av Premier League kan vi konstatera att tabelltoppen faktiskt tycks öppnare än på många år.
Bortsett från nedtippade Arsenals vidunderliga show på Goodison Park var det inget av lagen i den etablerade toppfyran som imponerade, samtidigt som både Manchester City och Tottenham gav intryck av att mena allvar.
Lite vad som helst kan komma att hända.
Examenstider börjar närma sig
Ända sedan Rafa Benítez kom till Liverpool har han byggt hela sin legitimitet på ständig förbättring och utveckling, pratat resultat i termer av femårsplaner.
Examenstiderna börjar närma sig nu.
Det går inte att leva på Istanbul-finalen 2005 i all evinnerlighet, och Liverpool är just nu inne i en helt titellös period som gått in på sin fjärde säsong.
Även om ett nytt femårskontrakt skrevs på i våras finns det inget större utrymme för ett steg bakåt på utvecklingskurvan.
För nästan på dagen fem år sedan gjorde Rafael Benítez sin allra första tävlingsmatch som manager för Liverpool.
Som av en händelse spelades den mot Tottenham på White Hart Lane.
Den gången blev det 1-1.
Två isolerade matcher gör nu ingen utvärdering av en femårsplan – men Rafa Benítez skulle må bra av att inte skänka bort gratisammunition till alla de som undrar vart de där uppenbara framstegen egentligen har tagit vägen.