Wennerholm: Finns inga bovar i det här dramat

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

helskärm

Jag såg bilderna av Ove Molin ligga och kräla på isen i Jönköping igår med en hjärnskakning och jag vet att Luleås österrikare Thomas Raffl fortfarande ser dubbelt.

Det som varit NHL-hockeyns största problem i flera år, har nått även elitserien.

Hjärnskakningar är hockeyns största huvudvärk.

Det är som är i trafiken.

Hur många fartbergränsningar, stoppskyltar och lagar det än finns, så kommer det alltid att ske olyckor.

I hockeyn finns inga fartbegränsningar, trots att spelarna bara blir större, starkare och snabbare.

Unge David Ullström är ingen buse och kommer aldrig att bli det. Men när han tryckte in Ove Molin i sargen nio minuter in i andra perioden sjönk Brynäsveteranen ihop på isen som en knockad boxare.

Han låg kvar i flera minuter, innan han leddes ut på ostadiga ben.

Det var otäcka bilder.

David Ullström fick fem minuter plus ett automatiskt matchstraff och det berodde enbart på att Molin blev så illa skadad som han blev.

Tacklingen var det inget fel på enligt regelboken. Brynässpelaren stod och tittade ner i isen med krökt rygg och med huvudet i höjd med sargkanten då smällen kom.

Maximalt oflyt i klass med att en älg plötsligt springer ut på vägen när du sitter och lyssnar på ”Karlavagnen” på bilradion på väg hem från någon hockeyarena.

Du är inte så vaken som du borde vara.

Får leva med det

Men även om Ullström fick matchstraff hittar jag inga bovar i det här dramat.

Det enda sättet att få stopp på problemet är att förbjuda tacklingar och det tror jag ingen hockeyälskare vill.

Det här är händelser vi får leva med i en hockey där farten bara ökar.

Antalet hjärnskakningar har ökat lavinartat de senaste åren, men det går knappast att bygga in krockkuddar i hockeybrallorna.

I NHL jobbar man stenhårt för att minimera antalet hjärnskakningar, men det har redan varit flera allvarliga smällar den här säsongen.

I Nordamerika har den här frågan diskuterats livligt i flera år och neurologen och specialisten Charles Tator i Toronto sa redan för två år sedan:

– Det kommer krävas ett dödsfall innan NHL inser hur stort det här problemet är.

I dag är hjärnskakningar idrottens största problem och de svåraste skadorna att behandla. Svenske NHL-backen Andreas Lilja har fortfarande biverkningar av den smäll han fick i ett slagsmål med Nashvilles Shea Webber i februari 2009. Han har inte kunnat spela en match sedan dess.

Värt att diskutera

Jag kan väl själv tycka att spelarna själva är slarviga med att skydda sig på rätt sätt. Många spänner inte fast hakremmarna på hjälmarna, utan låter dem hänga och slänga under hakan.

Och hur bra är dagens hjälmar?

Är de anpassade till en ökande farten och kraften och alla nya kilon bakom tacklingarna?

Jag tvivlar på det. Samtidigt kan man naturligtvis kräva att spelarna visar större hänsyn och tar det lugnare – men då skulle hockeyns själva livsnerv försvinna. Det här är ögonblicksverk, svåra att klandra någon för.

Men absolut värt att diskutera mer än vad som sker här hemma just nu.

● ● ●

Rögle vände och vann mot Luleå. Det var omgångens största skräll.

Annars gick det väl som förväntat och det var egentligen ingen större överraskning att pånyttfödda Linköping vann mot Färjestad i Karlstad. Men krisen består i både Modo och Timrå.

Timrå som tog över jumboplatsen efter 1–3 mot Djurgården i går.

Hur länge överlever Challe Berglund?