Wennerholm: Goren räddade kvällen
GÖTEBORG. Johan Davidsson gick upp i topp i poängligan med sina två poäng mot Djurgården i går.
Men snackar vi effektivitet ligger han och övriga svenskar i lä.
Av de femton elitseriespelare som gjort minst en poäng i snitt per match är elva utlänningar.
Och värst är Färjestads Lee Goren.
Han fixade nästan ensam en poäng åt Färjestad i går med sin effektivitet.
Jag åkte till Göteborg i går för att se ett sprakande västsvenskt derby.
Jo, pyttsan.
Det enda som sprakade var min onda hälsena, som börjat ge ifrån sig lustiga ljud då jag går.
Frölunda–Färjestad såg ut som vilken vänskapsmatch som helst och innehöll alla de synder som blivit synonymt med den svenska modellen.
Knappt en enda tackling,
ineffektivt målskytte och 75 procent av spelet längs sargerna och sisådär tre meter in i banan.
Det moderna styrspelet gör att spelet hamnar på kanterna för det mesta och där brukar det inte hända så mycket.
Den som räddade kvällen var Lee Goren, som visserligen kunde se nonchalant ut ibland, men som förvandlades till ett rovdjur så fort han kände lukten av Johan Holmqvist och Frölunda.
Leder effektivitetsligan
Han var med och passade fram till Färjestads 1–2 och styrde sedan in kvitteringen 2–2 på volley, med vad som såg ut som en hög klubba, men som jag tyckte var helt okay då jag såg reprisen.
Lee Goren har redan tagit ledningen i elitseriens effektivitetsliga med sina två mål och två assist på de två matcher han spelat.
Det är ingen statistisk som är officiell i Sverige, men desto viktigare i NHL. Inte minst då man ska löneförhandla.
Men det som slog mig när jag själv satt och knåpade ihop listan var vilken oerhörd utländsk dominans det blev plötsligt.
I poängligan är svenskarna i majoritet med åtta spelare bland de femton främsta.
Men i effektivitet är de i klar minoritet – fyra av femton.
Det är skrämmande dåligt.
Dålig svensk målkänsla
Lee Goren har visserligen bara spelat två matcher och han lär knappast hålla ett snitt på två poäng per match.
Men fyra av de sent inkomna artistspelarna har tagit sig in på effektivitetslistan direkt.
Inte bara stjärnforwards som Lee Goren och Luleås Lubos Bartecko, utan även backarna David Schneider (Djurgården) och Nicholas Angell i HV 71.
Svensk målkänsla har varit omvittnat dålig i alla tider.
En enda svensk – Håkan Loob – har kommit upp i 50 mål i NHL genom tiderna och det var 20 år sedan.
Det säger en del.
Jag har sagt det förr.
Inför små rinkar även i europeisk hockey.
Då skulle spelet bli intensivare, målchanserna fler och spelet rakare.
Hockeyvärlden är så liten att det är vansinne att de styrande i Nordamerika och Europa inte kan enas om hur stor rinken ska vara.
Det skulle underlätta oerhört om det var samma mått överallt.
Då finns två val.
Den större europeiska rinken, eller den mindre transatlantiska.
På längden skiljer ingenting, då båda är 60 meter och NHL-rinkarna i en del fall 60,96 meter för att vara exakt.
Det är på bredden skillnaden finns.
Drygt fyra meter – eller NHL:s 25,91 meter mot Europas 30.
Det gör faktiskt en himla skillnad.
Ge oss bättre underhållning
Efter att ha sett upptakten den här säsongen känns det som det behövs något nytt och publikvänligt grepp.
Hockeyn har varit ovanligt tam, matcherna oväntat tråkiga.
Skillnaden märks särskilt väl efter några sena nätter med NHL-hockey i tv-soffan.
Det enda som påminde om NHL i Scandinavium var publiksiffran.
Det är härligt att sitta med 11 715 andra på välfyllda läktare.
Men underhållningsvärdet borde ha varit betydligt högre.
Det ser nästan ut som om Frölunda byggt sina kedjekombinationer på födelsenumren i går.
Förstakedjan med Riku Hahl, Tomi Kallio och Niklas Andersson är 28+31 +37 = 86 år.
Ungdomskedja
Den andra med Magnus Kahnberg, Jonas Nordqvist och Karl Fabricius är 28+26+26 = 80 år.
Den tredje med Patric Blomdahl, Mikael Johansson och Fredrik Pettersson är 24+27+21 = 72.
Och fjärde – Johan Andersson, Joakim Andersson och Lars Eller – klart yngst med 23+19+19 = 61.
Det kanske är den moderna hockeyn.