En magisk kväll, ett genombrott - och nu luktar det guld i Göteborg

PARIS

Sverige har bara två europaettor inför EM i Göteborg.

Carolina Klüft är det ena.

Men det andra stavas varken Olsson eller Bergqvist.

Det skrivs Kallur.

Och Sanna mina ord - hon tar EM-guld i Göteborg.

Det var en magisk kväll i Paris i går.

På många sätt.

Men det som värmde mest i ett friidrottshjärta var att se Susanna Kallur springa över mållinjen och skrika ut sin glädje.

Första segern i Golden League. Och hennes stora internationella genombrott. I en tid då friidrotten just rest sig ur ett solkigt förflutet känns det så oerhört skönt att se att ärlighet lönar sig.

Att svensk tjej kan hävda sig i en av friidrottens tuffaste grenar.

Bara att vinna en sprintgren i Golden League. Det har aldrig hänt förut.

Svenskar vinner i höjd och tresteg och sjukamp. Men aldrig i en löpgren.

Senast vi tog medalj var då Malin Ewerlöf tog EM-silver på 800 meter i Budapest 1998. Det var en bragd, men det var ingen sprintgren.

Ludmila en färdig östprodukt

Glömt Ludmila Engquist?

Nej, inte alls. Hon var visserligen svensk medborgare då hon vann 100 häck i Atlanta 1996 och VM-guldet i Aten året efter.

Och hon har fortfarande svenska rekordet med sina 12,47 från Atlanta-OS.

Men hon var en färdig produkt då hon kom hit, fostrad i ett helt annat system än det svenska.

Det var också gammal öststatsmoral och syn på dopning som fick Ludmila på fall.

Hon åkte bevisligen fast i två dopningkontroller under sin karriär.

Den andra blev slutet för henne, då hon slutat med friidrotten och satsat på vintersporten bob.

Ludmila sprang som bäst 100 häck på tiden 12,26 i Sevilla 1992.

Den säger egentligen allt.

De idrottskvinnorna finns inte längre.

1992 års Ludmila skulle vinna varenda tävling med fem-tio meter i dag.

Mot absolut tuffaste motstånd. Men hon skulle aldrig klarat dopningkontrollen efteråt.

Så enkelt är det och sedan får folk kalla mig hur sexistisk som helst.

Det är i så fall bara ett bevis på bristande kunskap om friidrottens fysiologiska lagar.

Och det är skandal att Ludmilas rekord fortfarande står kvar i den svenska statistiken. Det borde ha strukits för länge sedan, precis som likaledes dopningdömda Linda Haglunds båda rekord på 100 och 200 meter.

Den regeln måste bli obligatorisk.

En dopningdom ska vara rekorddyr.

???

Därmed inte sagt att jag har något emot varken Ludmila eller Linda som personer.

Bara att det måste vara ordning på torpet - oavsett hur trevlig man är utåt.

???

Nej, tillbaka till Susanna Kallur.

Hon är bara ytterligare ett exempel på den svenska modellen, där utvecklingen sker långsamt men effektivt.

Sverige - åttonde underverket

Alla dagens svenska friidrottsstjärnor har det gemensamt. De har utvecklats i en långsam och normal takt. Små, små förbättringar för varje år, utan några plötsliga toppresultat tidigt på säsongen eller i småtävlingar någonstans i världen.

Den svenska modellen. Hela friidrottsvärlden talar om den i dag, som om den vore världens åttonde underverk.

Men sanningen är mycket enklare så.

Susanna Kallur är inget världsfenomen på 100 häck i ett historiskt perspektiv.

Hon är "bara" 40:e tjej i världen genom tiderna. Och av de 18 bästa tiderna i världen genom tiderna är ingen yngre än 24 år.

Mer behöver man väl egentligen inte säga.

???

Jag tror det blir fyra svenska EM-guld i Göteborg. Jag brukar alltid tippa fel, så den här gången ligger jag lågt.

Mats Wennerholm