Ett korsförhör – lugnt, sakligt och artikulerat
De raka åsikterna.
Det stora engagemanget.
Den stickade tröjan.
Och så rösten som alltid sprack.
Vi kommer inte behöva anstränga oss för att minnas tv-sportens Roger Blomquist.
Det är bara för jävligt att vi ska behöva göra det redan nu.
Dans, simhopp, ridsport, handboll, fotboll, hockey, konståkning, gymnastik.
Det fanns inte många sporter som Roger Blomquist inte kunde tänka sig att ta sig an.
När jag letar efter minnen framträder ett speciellt, och det här kan låta lite banalt, men;
I samband med ett ”Fotbollskväll” hösten 2010 fanns Blomquist, som så många gånger förut, på plats på Stadion i Malmö.
Efter det vanliga inslaget lämnade han en kort rapport hem till gänget i studion.
Han såg för sjavig ut, rent ut sagt.
Svart SVT Sport-mössa och en gammal stickad tröja.
Som om han precis varit iväg och spelat in ett avsnitt ”Dödlig fångst”.
Det fina i det här?
Det viktiga var inte hur han såg ut, vad han hade på sig, eller om han syntes i bild.
Utan vad han rapporterade hem.
Höjdarna avklädda
Inget jobb kändes för stort eller för litet för Blomquist.
En vecka kunde han stå på en presskonferens under ett olympiskt spel och pressa potentater och deras pack mot väggen.
För att nästa sitta på ett SM i en dragig ishall någonstans i Skåne.
Prestigelösheten.
Simon Bank har berättat om presskonferensen under OS i Salt Lake City flera gånger (finns att se här).
Vi tar den korta versionen.
Ryssland vann guld i paråkningsprogrammet men det visade sig snart att det låg en präktig domarskandal bakom.
På den efterföljande presskonferensen, med bland annat ordföranden för det internationella konståkningsförbundet, reste sig Roger Blomquist upp.
Han lade armarna i kors, tog tag i mikrofonen som vandrat runt bland de 600-700 journalisterna på plats, och började ställa frågor.
Lugnt, sakligt och artikulerat.
Ett korsförhör.
Höjdarna gick ut avklädda, Jacques Rogge fick sig en släng av sleven han också, och något år senare ändrades bedömningsreglerna.
Integriteten.
Inte ens till åren
Förutom jobbet som reporter, kommentator och redaktör var Roger Blomquist även fackligt engagerad.
En god vän, nu på SVT Sport, har berättat att Blomquist alltid var inne och petade i allt från arbetsdagarnas längd till OB-tillägg.
Vid ett tillfälle skulle min kompis förhandla om sin nya lön och Blomquist ville komma med råd.
Tillslut fick de kontakt på telefon, men efter ett tag undrade min kompis varför Roger viskade fram orden.
Det visade sig att han var på plats på konståknings-VM i Moskva.
Han satt på pressläktaren, tävlingarna pågick, han skulle strax referera men sändningen hade inte startat riktigt än.
Engagemanget.
Roger Blomquist blev bara 57 år gammal, han hann inte ens bli till åren.
En fru har förlorat sin man, två barn sin pappa.
Vi?
Ingenting i jämförelse.
Men samtidigt – en förbannat bra kommentator och kommentatorsröst.
Som var som bäst när den sprack.