Svenskarna kommer förorsaka total solförmörkelse i Finland
Lasse Anrell: Fasth tänker inte vara med på något finländskt frimärke
BRATISLAVA. Det här handlar som ni vet om målbilder och när finsk tv frågade i går redovisade jag min finalbild:
Efter oavgjord match och förlängning blir det straffar och den avgörande slås av Mikael Granlund och han åker fram mot Viktor Fasth och han kommer, galen av ungdom som han är, att försöka göra en Foppa-straff.
Men Fasth kommer att vara förberedd...
Det var Kaj Kunnas från Yle som kom med frågorna.
Han hade tre frågor. Tre bra frågor. Mina svar drog iväg en del, men de säger kanske en del om stämningen här nere. Den är, skulle man kunna säga, ganska upphetsad.
Vad talar för att Sverige vinner i dag?
–Pär Mårtshockeyn är som det finska vädret – alldeles obönhörligt. Mårts totaloffensiv och de unga stjärnorna kommer att lägga sig som sen augustistorm och förorsaka total solförmörkelse i Finland.
Vad talar för Finland?
– Att ni har VM:s två bästa spelare i Jarkko Immonen och Mikael Granlund och Granlund är ohyggligt stärkt av sitt redan klassiska mål mot ryssarna.
Vad kommer vi att minnas av dagens final?
– Det var efter den tredje frågan som jag drog mitt svar om att det blir straffar och att Granlund kommer att försöka bli ännu mer legendarisk och att det övermodet kommer att straffa sig.
En omskakad hockeyvärld
Om det stämmer får vi se, men jag tycker det är en fin målbild och visualisering. Jag hoppas Viktor Fasth och de andra delar den. Det tror jag att de gör.
Det är annars en omskakad hockeyvärld som förbereder sig. Finland och Sverige i final – och i Kanada och Ryssland och här nere i Tjeckien och Slovakien undrar man vad som hände egentligen.
Och när en finlänsk 19-åring vid namn Mikael Granlund från finländska ligan stjäl alla rubriker och får frågor om Målet hela tiden var det kanske inte riktigt vad folk trodde när Ovechkin och Rick Nash var på plats.
Jag följer Granlund i hans möten och han är nästan uppskakande självutplånande.
Utan tillstymmelse till leende säger han att det bara vara ett mål och att det är laget som räknas och bla bla bla.
Han talar inte någon svenska, trots sitt namn, och hans engelska är på svag gymnasienivå, skulle jag säga.
Enda gången han ler är när just Kaj Kunnas kommer och berättar om att talet om att det redan klassiska ryssmålet ska bli frimärke väntar tills vidare.
Men om ni vinner finalen – då blir det frimärke, säger Kaj.
Då skrattar Granlund äntligen. Sen blir han sitt 19-åriga allvarliga jag igen och det rätt innehållslösa babblandet återupptas.
Sverige stärkta av en perfekt taktik
Finland går in den här finalen stärkta av en fantastisk defensiv. Deras sätt att pressa ryssarna till soloåkningar och stänga mittzonen var en uppvisning. Den finske forward som inte deltar i backcheckingen existerar inte.
Sverige är också stärkta av en exakt fungerande taktik. Pär Mårts filosofiska sätt att väcka lusten hos sina spelare och släcka olusten är mycket intressant att följa.
Jag frågade honom i går vad han lärt sig av sina två VM-finaler som huvudcoach - som han förlorade.
–Första gången att vi inte förstod att vi kunde vinna innan det var för sent. Andra gången var i Kanada, i fiendeland. Dom fick sin resa för enkelt.
Vi hamnade i försvarsställning direkt.
Klokt, tycker jag. Mårts betonar alltid det där med att sätta agendan själv.
Första bytena blir oerhört viktiga. Det vilar ett tungt ansvar på Patrik Berglunds kedja att visa vem som vågar mest. Den som vågar mest vinner nästan alltid.
Jag frågade Mattias Tedenby samma sak. Han har bara förlorat en final.
–Vi fegade istället för att gå för det.
Alla talar om Fasth
Två sätt att säga samma sak. Mårts unga exjuniorlandslagsspelare är fostrade av hans sätt att tänka och det ger en trygghet; är det något de vet så är det att de får våga, att de måste våga och att de får misslyckas.
I bakgrunden står Viktor Fasth och svarar tålmodigt på alla frågor. Totalt oberörd, vad det syns, av att han har chansen att spela hem ett VM-guld och bli odödlig i stället för att bli en av alla de där som förlorat en final, något som alltid är glömt några dagar senare.
Han säger att han jobbar mycket med visualiseringar och positiva bilder. Vem gör inte det, tänker jag. Jag ser honom redan då i finalen. Hur hans stabila målvaktsspel tar honom ännu ett steg.
Han berättar hur han alltid kommit till sina lag som andremålvakt men sakta blivit etta. Vid 28 års ålder är han nu etta i Sverige och en man som hela hockeyvärlden talar om.
Han ser mycket trygg ut.
Han ser ut precis som en målvakt som varit på gränsen till världsgenombrott några dagar, men som nu passerat den.
Han ser ut som om han inte tänker vara med på något finskt frimärke...
Till sist: jag vandrade runt i Bratislava i går kväll och såg svenskar och finländare på diverse uteserveringar. Det var ingen entydigt estetisk syn.
Men en sak kan man slå fast; de båda arvfienderna ser förvirrande lika ut när de dricker öl utomlands.