”Allting blev lite suddigt”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-03
Björn Ferry om mardrömsträningen: ”Det värsta jag gjort”
Björn Ferry har i höst tagit många steg mot en seger i totala världscupen.
Närmare bestämt 6000 i trapporna till hoppbacken i Garmisch-Partenkirchen.
– I slutet ser man dubbelt och har svårt att se var man ska sätta fötterna någonstans, säger Ferry om mardrömsträningen.
Per Elofsson brukade springa på myrar.
Johan Olsson körde monsterpass på skidor inför OS-femmilen. Charlotte Kalla har kutat uppför Åreskutan i sommar.
Men frågan är inte om Björn Ferry och de andra skidskytteherrarnas mardrömspass på förra veckans läger i Alperna slår ut det mesta. Förra tisdagen tog Ferry & Co bussen från lägerbasen i Toblach i Sydtirolen till klassiska, tyska backhopparmeckat Garmisch-Partenkirchen.
Höll på i två timmar
Men inte för att leka Matti Nykänen utan för att springa uppför trapporna i hopptornet till den stora backen.
– Det var 600 trappsteg, berättar Ferry.
Och så liften ner och sedan trapporna upp igen – tio gånger om!
– Det tog cirka tio minuter att springa uppför de 600 stegen så hela passet tog ungefär två timmar.
– Det var dessutom ett eftermiddagspass. Vi hade kört ett pass på rullskidor på förmiddagen.
Men inte orkade ni springa uppför trapporna hela tiden?
– Nej, när man blir trött så går man. Antingen går man med två trappsteg i taget eller så trippar man på varje steg.
Hur trött blev du?
– Allting blev lite suddigt när man var riktigt trött. Man såg lite dubbelt så det var svårt att se var man skulle sätta fötterna någonstans. Man halvsnubblade lite i slutet ibland när man missade ett trappsteg.
Hur kändes det efteråt?
– Det blev inte mycket sagt i bussen hem om man säger så. Men mentalt mår man bra. Det känns skönt efteråt, man tänker mat och sängen bara.
Träningsvärk?
– Nej. Det hade varit värre om vi också gått nerför. Dessutom har jag sprungit upp och ner för Ryfjället några gånger i sommar så kroppen är van.
”Gör det bara en gång”
Är detta något du rekommenderar den ambitiöse motionären?
– Nej. Gör det bara en gång, inte tio (skratt).
Herrlandslaget har alltså inte slagit av på träningstakten bara för att man brutit med demontränaren Wolfgang Pichler.
– Tittar man bakåt i träningsdagboken så har man gjort många jobbiga grejer men just nu känns det här som det värsta jag gjort, säger Ferry, som i morgon åker på ett nytt läger till Ramsau.
Men varför gör ni det här?
– Man effektiviserar intervallträningen genom att utnyttja liften ner. Sedan är det en kul variation – och en utmaning förstås.
Trappträningen ska ge OS-guldmedaljören framgångar i världscupen och VM i mars.
– Man kan liksom inte vinna något bättre än ett OS-guld så det känns som att det skulle vara tuffare att vinna totala världscupen än VM-guld.
”Bland det värsta jag gjort”
Damlandslaget körde också intervaller i trappor förra veckan. Pichler hade hittat en trappa utanför Ruhpolding med 400 steg som tjejerna sprang/gick uppför och nerför fem gånger.
– Bland det värsta jag gjort. Det var mycket smärta, säger Helena Jonsson.
I dag är det tjejernas tur att åka till Toblach.
– När Wolfgang får höra talas om det här så kommer de väl att åka till Garmisch för att göra tolv varv där bara för att slå oss, säger Ferry.
Och Zlatan säger att han känner sig sliten efter att spelat sju matcher på två månader?
– Han behöver förbereda sig bättre innan säsongen börjar, skrattar Storumans stolthet.