”Dopningstester är som IQ-test”
Publicerad 2014-01-18
Så lurade han 100 prov under 13 år
Michael Rasmussen använde sig av åtta olika dopningsmetoder under 13 år utan att någonsin testa positivt.
Cykel-stjärnans erkännande belyser hur svårt det är att sätta dit fuskarna inom idrotten.
– Jag var aldrig nervös inför ett dopningsprov, säger dansken till VG.
Elitidrottare världen över genomgår regelbundna dopningsprov och måste hela tiden ange var de håller hus. Ändå lyckas många lura systemet.
”Är omöjliga att spåra”
Nu avslöjar danske cyklisten Michael Rasmussen precis hur enkelt det är att komma undan de hundratals dopningsprov idrottarna tvingas gå igenom.
– Ett dopningsprov är som ett IQ-test. Jag var aldrig nervös inför ett, säger cyklisten till VG.
Rasmussen kastades ur ut Tour de France 2007 och stängdes av i två år – men inte efter att ha testat positivt för dopning. Istället var det tre missade dopningsprov sedan dansken ljugit om var han var som blev hans fall. För tolv månader sedan erkände Rasmussen till sist att han dopat sig från 1998 och 13 år framåt.
Totalt använde dansken sig av åtta olika dopningsmetoder, däribland Epo, tillväxthormoner, testosteron, kortison, insulin och blodöverföringar. Utan att testa positivt i ett enda av de minst 100 dopningstesterna.
– Det finns dopningspreparat på marknaden som är omöjliga att spåra i dopningstest, till exempel insulin. Traditionell bloddopning med ditt eget blod ger inte heller utslag. Det kan visa på onormala värden i ett blodpass men de används bara i några fåtal idrotter och bevisar inte heller något, säger Rasmussen till VG.
”Satte i nålen och sov en kvart till”
Rasmussen beskriver också hur lagläkarna i hans stall Rabobank hade stenkoll på sina cyklisters blodvärden. Sista veckan under Tour de France 2007 fick dansken varje kväll besök på hotellrummet av läkare. Sedan hängdes en påse med saltvattenlösning upp på väggen intill sängen så att Rasmussen själv kunde vattna ur blodet inför ett eventuellt test.
– Klockan 06 dagen efter ringde min väckarklocka. Då satte jag i nålen i armen, vände på mig och sov en kvart till. Om dopingkontrollanterna sedan kom vid 06:30 kunde de inte upptäcka några onormala blodvärden.
Michael Rasmussen säger att han undkom dopningsjägarna under 13 års tid eftersom han hade stenkoll på preparaten och aldrig chansade. Tillväxthormonerna gick bara att spåra i 24 timmar och Epo i en knapp vecka.
– Jag slutade alltid med Epo en vecka före ett lopp. När det väl startade var det omöjligt att spåra Epo i min kropp även fast effekten höll i sig i tre-fyra veckor. Det var bara veckan före tävlingen som jag riskerade något men då ljög jag om var jag bodde i dopingjägarnas anmälningssystem.
– Att man testar negativt är ingen garanti för att du inte dopar dig. Det är både jag och Lance Armstrong bevis på.
Rasmussen vann bland annat tre etapper i Tour de France under sin aktiva karriär.