”Sveriges största idrottsögonblick genom tiderna”
Alfelt: En hel nation levde genom Ingemars knytnävar
Kan verkligen en brutal misshandel vara Sveriges största idrottsögonblick genom tiderna?
Självklart.
I dag är det 50 år sen Ingemar Johansson blev världsmästare i professionell tungviktsboxning. Större blir det inte.
Det var ingen snygg seger. Intetsägande inledning. Floyd Patterson träffade hyfsat med en vänster i andra ronden. Ingo avvaktade och letade efter läget.
Som kom i den tredje ronden.
Blixtsnabbt skickade Ingo iväg Torshammaren som överraskade såväl den amerikanska boxningsexpertisen som Patterson och fler slag borde inte ha fått delas ut efter den stenhårda högern.
Patterson var försvarslös, på väg mot fel ringhörna i en annan värld med tankar dimmiga av en omskakad hjärna med sönderslitna nervtrådar, när ringdomaren lät matchen fortsätta och de sex nedslagningar som följde innan misshandeln äntligen avbröts är ingen vacker boxningspropaganda.
Världens störste
Men knockoutsegern gjorde Ingemar Johansson till världens störste idrottsman just då. Tungviktstiteln hade den statusen. Stor som Brasiliens VM-seger i fotboll. Därför att alla i hela världen visste vem som var världens störste boxare.
Tennis, utförsåkning, höjdhopp, kanot, sjukamp, längdskidor, ishockey, golf, bandy – ingen annan idrott där svenskar haft fantastiska framgångar kan mäta sig med statusen på tungviktsboxningen för 50 år sen. Ingen annan idrott än fotbollen och då blir Sveriges OS-guld 1948 och VM-silvret tio år senare de som kommer Ingo närmast.
Ingemar Johanssons VM-titel gav landet Sverige en identitet i världen. En hel nation levde genom hans knytnävar. Tänk bara – tre miljoner radiolyssnare mitt i natten i ett land med åtta miljoner invånare.
Andra ideal
Stenmarksfeber, Borghysteri, USA-VM 1994 – inget har ens varit nära uppståndelsen och svenskarnas totala engagemang runt Ingemar Johansson.
Ni får se matchen i kväll i tv. Ingen kan njuta av själva idrottsupplevelsen, den är för oskön, för brutal – men för att begripa storheten måste man kunna tänka sig 50 år tillbaka i tiden.
Till en tid då man aldrig såg allt i tv som nu. En tid med andra värderingar, andra ideal och mytbildningar som vore omöjliga i dagens direktexponerade värld.