Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Gustav Adolf

Isaac, 19, uppfyllde vadet efter segern mot AIK

Publicerad 16.26

IFK Norrköping tog det avgörande steget för att säkra allsvenskt kontrakt.

Supportern Isaac Sundström tog också ett steg.

Sedan tog han nittioniotusenniohundranittionio till.

Följ ämnen

Efter slutsignalen i måndagskväll kramades spelarna. Ledare studsade runt på konstgräset, supportrar dansade på läktarna. Efter en bedrövlig säsong hade IFK Norrköping slagit AIK med 1–0 och säkrat deltagande i allsvenskan 2025.

Isaac Sundström var lyrisk. Men han förstod också att X-inlägget från helgen just gått från skämt till uppdrag.

– Vi Snoka-fans brukar skriva ångesttweetar och att det kommer gå åt skogen. I stället för att lova att jag skulle äta upp min tröja om vi vann mot AIK skrev jag att jag skulle gå 100 000 steg, säger 19-åringen.

”Gäller inte på natten...”

Strax efter midnatt, när andra segerrusiga fans tog sista ölen eller kröp till sängs, proppade Isaac i sig mat och snörade på skorna. Sedan lämnade han hemmet i Nyköping med nollställd stegräknare.

– Jag hade med tre-fyra energidrycker och tuggummi. Det var kolsvart ute, inte mycket folk. Det var bara att gå, säger han.

Var det kallt?

– De säger att vi haft en ovanligt varm höst, men det gäller tydligen inte på natten.

Med en podd i snäckorna och följarnas hejarop på skärmen hastade tonåringen runt på gatorna. Men i vargtimmen avtog de uppmuntrande meddelandena och han var en ensam och planlös vandrare. 20 000 steg, 30 000, 40 000.

Trotsade pappa och valde lag

– Jag tog pauser ibland. Satt på en parkbänk, en mindre klippa. Någonstans där jag kunde ligga bara.

Såg du något vackert?

– Nej. Skog.

Tisdag morgon jäktade utsövda vuxna till sina jobb. Solen steg försiktigt i horisonten och Isaac Lundström var rätt less, men mobilen började plinga igen: kom igen, du klarar det, ge inte upp!

– Det var en push-faktor. Hade jag gjort det helt ensam skulle jag ha bangat efter en stund. Nu var jag tvungen att göra det.

På sätt och vis började vandringen redan 2013, när åttaårige Isaac följde med sin pappa Tomas på allsvensk match. Med pueril trotsighet vägrade han heja på farsans Blåvitt utan valde motståndarna och var sedan fast. 2015 vann Peking SM-guld och säsongerna därpå trea, sexa, tvåa, femma.

Kräftgången började när pandemin slutade och har fortsatt. I mitten av juli 2024 låg IFK Norrköping sist i serien.

Uppringd av målvakten

– Året har varit ångestgivande. Jag hade inte förväntat mig att det skulle gå skitbra, men att ligga sist? Det är tufft mentalt att alltid gå och tänka på om vi kommer spela i allsvenskan nästa år. Det är inte bara när man kollar på matcher, utan när man går och tänker på skiten. Det påverkar vardagen.

Efter 60 000 steg värkte halsen. Huvudet bultade, knäna ömmade. Några mil var tillryggalagda men flera återstod. Då mottog Isaac ett videosamtal från David Mitov Nilsson, målvakten som kvällen innan hade hållit nollan.

– Han uppmuntrade mig. Vi pratade om matchen, jag tackade för att han kom hem i somras. Det gav energi, men det var ändå tungt sista tiotusen.

Halv sju på tisdagskvällen lajvsände Isaac Sundström sin hasande promenad hem. 600 personer tittade. I mål var han tom, glad, trött.

74 kilometer var besegrade.

Ett vad uppfyllt, två vader plågade.

– Jag var jättetacksam över alla som hade skrivit så fina saker. Men jag var trött. Jag tänkte svara på allas kommentarer men det gick inte, för jag behövde sova, säger han.

När Sportbladet pratar med 19-åringen har han elva goda sömntimmar i sig. Det enda som återstår är att trissa budet till nästa år.

Om ni vinner SM-guld nästa år... ska vi säga 200 000?

– Ja, det kan jag tänka mig, men inte på 24 timmar.

Du får 36.

– Hm. Vi får se.