Sluta gnäll, svenskar
Det finns ingen konspiration mot oss
OTTAWA. Först.
Det här var en av de roligaste hockeyturneringar jag varit med om.
Men.
Jag gillade inte det svenska gnället efter finalen.
Kanada vann för att de var bättre – punkt slut.
Okej, Jacob Markström blev pååkt ett par gånger av kanadensare som inte höll tillbaka ett smack.
Samtidigt åkte både Joakim Andersson och Mattias Tedenby på den kanadensiska målvakten Tokarski varsin gång, så att kanadensaren åkte på rygg in i målburen.
Så ska det vara i en JVM-final.
Inga fingrar emellan.
Visserligen är Småkronornas team manager Staffan Tholsson från Örebro, mitt i det svenska gnällbältet. Men jag har aldrig upplevt honom som särskilt gnällig och det var han inte i går heller. Det har mer med dialekten att göra.
Men det verkar som många anser att hela världen är emot oss svenskar och att det bara är ruffel och båg och mutade domare som är i farten när våra svenskar jagar medalj.
Att det var därför Ara Abrahamian bara fick brons i OS i Peking och att Småkronorna förlorade mot Kanada.
Men jag tror inte på en internationell konspiration mot lilla neutrala Sverige.
Allra minst i går.
Kanadensarna spelade som de alltid brukar spela.
Bestämt och lite småfult, men med en imponerande disciplin.
Domarna var helt okej
När Victor Hedman kopplade ett nackgrepp på Angelo Espositio efter hans pååkning i andra perioden, så gjorde kanadensaren absolut ingenting för att försvara sig.
Han visste att det skulle betyda två minuter för roughing och därför håll han sig lugn och lät Hedman slå.
Nu klarade sig Hedman också mirakulöst nog, men det hörde nog samman med att domarna kvittade det mot Espositos pååkning.
Nej, jag skämdes lite inför mina kanadensiska kollegor i går då svenskarna nästan bara skyllde på domarna.
Jag tyckte domarna skötte sig helt okej. Kanada hade faktiskt nio utvisningar. Sverige sju.
Svenskarna fick en jättechans att ta sig in i matchen i andra perioden då det var fyra raka kanadensiska utvisningar, men det svenska pp- spelet var som sämst när det behövdes som bäst.
Kanada gjorde två mål i power play, båda gångerna då Mikael Backlund satt utvisad för ganska onödiga regelbrott.
Backlund blev tyvärr en riktig syndabock den här finalkvällen, då han samtidigt var väldigt passiv då Angelo Esposito stack rakt in från vänsterkanten i början av andra perioden och gjorde
2–0 för Kanada med en backhand upp i Markströms vänstra kryss.
Och ingen kanadensare såg de ”överfall” alla svenskar såg. De tyckte Markström var övertänd och spelade över.
Men så är det i sportens värld – det är antingen svart eller vitt.
Och inget däremellan.
Men över till något roligare.
Den här JVM-turneringen var ett enda stort svenskt leende ända till sista dagen.
Erik Karlsson som utsågs till turneringens bäste back av de övriga lagledningarna i JVM och blev ende svensk i All Star Team. Helt rätt.
Han var den störste stjärnan som föddes under detta JVM.
Markström solklar
Jacob Markström utsågs till bäste målvakt, men kom inte med i All Star Team där den samlade mediakåren röstade på slovaken Jaroslav Janus. Dock inte jag.
Jag tycker att Markström var solklar.
Och jag såg en annan sida av den 18-årige svenska supertalangen. Han var så tänd inför finalen att han var redo att explodera. Tyvärr lite övertänd. Men han visade vilken enorm vinnarskalle han är.
Inga kan bli så sura efter en förlust som stora målvakter.
Fråga Henrik Lundqvist.
Näst år går JVM också i Kanada. Då hoppas jag att svenskarna lärt läxan.
Och då kommer Sverige ha ett ännu bättre lag.