Wennerholm: HV sänkt av katastrofalt skytte
JÖNKÖPING. Efter en tredje förlängning i SM-finalen mellan HV och Djurgården har lagen 20 timmar att ladda om.
Och för HV gäller det att ladda om på mer än ett sätt – och skaffa kikarsikten till spelarna.
Jag tror aldrig jag sett ett sämre prickskytte än det HV visat upp i finalserien mot Djurgården.
De har skjutit 150 skott på mål på fyra matcher.
Elva har gått in.
Det är uselt.
HV 71 har dominerat den här finalserien mot Djurgården och den totala skottstatistiken är 150–118 till smålänningarna. Men det står 11–11 i mål i en av de målmässigt jämnaste SM-finaler jag följt. HV borde naturligtvis ha fått ut mer av sina 150 skott.
Så här långt har de gjort mål på 7,33 procent av de skott de skjutit på mål i den här finalserien mot Djurgården. Det är skrämmande dåliga siffror.
Det är sämre siffror än något lag hade i grundserien, sämre än båda kvalserielagen Södertälje och Rögle.
Nu går det visserligen att prata om storspelande målvakter och både Gustaf Wesslau och Stefan Liv har visat upp ett strålande målvaktsspel. Men det finns två sidor av allting. Gustaf Wesslau är ju den moderna typen av målvakt som täcker av större delen av målburen med sin stora kropp, sitt inövade rörelsemönster och sin butterfly-teknik där benskydden effektivt stänger isen tre decimeter ovanför mållinjen. Alla vet att de två kryssen är alla moderna målvakters svaga punkt. Båda HV:s mål i går kom också efter backskott mot Wesslaus högra kryss. Det första från David Petrasek gick rakt i mål och gav HV 1-0 och det andra från Adam Almqvist skapade det läge där Wesslau själv stötte in pucken i mål med plocken. Men HV förlorade ändå den här matchen på dåligt prickskytte.
Över, utanför, i magen och ribban – för dåligt
Laget fick en strålande chans att avgöra när man fick spela fem mot tre i 1,49 i slutet av tredje perioden. Då sköt Jukka Voutilainen fem skott från en perfekt position i slottet.
Tre gick över eller utanför.
Ett gick rakt i magen på Wesslau och det femte i ribban.
Det är för dåligt.
Jag vet inte vad som hänt med HV som hade grundseriens effektivaste målskytte med utmärkta 11,31 procent. Visserligen sjunker nästan alltid effektiviteten i ett slutspel där spelet blir tätare och målvakterna växer. Men det ska inte sjunka till så katastrofala nivåer.
Gustaf Wesslau är på väg att växa till ett spöke för HV-spelarna. Det kan kosta dem SM-guldet.
Djurgården har varit betydligt effektivare än HV och elva mål på totalt 118 skott är fullt godkända siffror. Dessutom måste jag beundra laget för deras förmåga att aldrig ge upp. HV var fullkomligt överlägsna i första perioden i går och djurgårdarna var inte med i matchen. Ändå har de styrkan att växa sig in i matchen och när kvitteringen kom i går var den turlig, men inte orättvis.
Ett backskott från Marcus Ragnarsson tog på Marcus Krüger och gick i en båge över Stefan Liv och in i mål. Samme Krüger fick sedan stå helt ensam framför Stefan Liv och slå in segermålet 3–2 med bara sex sekunder kvar att spela av första förlängningsperioden.
Mäktigt genombrott
Djurgårdsjunioren har fått ett mäktigt genombrott den här säsongen och understryker att det här SM-slutspelet mycket handlat om svensk hockeys framtid och alla extremt duktiga juniorer.
HV-backen Adam Almqvist var inte ens ordinarie i HV när säsongen började.
Nu toppar han den interna poängligan bland HV:s backar i slutspelet med sina totalt nio poäng (1+8). Och killen platsade inte ens i JVM i vintras.
Det säger något om hur bra de svenska juniorerna är just nu.
Domarna var i fokus i går igen, men jag orkar inte ge mig in i den debatten. Visst var Djurgården sex man på isen när de kvitterade till 1–1, men samtidigt skulle djurgårdsbacken Kyle Klubertanz inte suttit utvisad då HV gjorde 2–1.
Domare är också människor.
De gör misstag precis som spelarna.
Det är bara att acceptera det, även om jag inte för mitt liv kan begripa varför det ska vara nya domarpar i varenda match.
Det gör knappast domarnas jobb lättare.