Tess Olofsson: Då kommer könsorden – eller ”gå och häng dig”
Publicerad 2024-06-05
På väg till ännu ett pris haffar vi Tess Olofsson.
Vi har tusen frågor att ställa stjärndomaren men nöjer oss med de viktigaste.
Vad hände med gubben i solglasögon? Hur snabb är du? Och hur många könsord får man höra på sin arbetsplats för att man har fräckheten att döma män?
Det är bråttom som attan.
Sveriges bästa domare har flugits från Piteå till Stockholm, förevisats hotellet, sminkats, iklätt sig sin coolaste ziptröja och vallats ut på en terrass på våning åtta. Av tidningen Femina är hon korad till Årets förebild för sin landvinnande insats i herrallsvenskan och före kvällens prisutdelning har vår intervju skohornats in. Den får inte överstiga en halvtimme inklusive foto, så här lämnas inget utrymme för småprat eller fluffiga miljöbeskrivningar.
Tess Olofsson kliver fram. Sätter sig på en stol. Det är varmt, himlen är blå, utsikt finns.
Hej.
– Hej.
Hur var din domardebut i Åshöjden cup när du var 13 år?
– De behövde domare, så vi fick en t-shirt av klubben och en snabb regelgenomgång. Jag och pappa hade köpt en visselpipa som jag inte hade provat att blåsa i. Ingen hörde min första frispark. Shit. Det var inte fel på pipan utan på trycket, så jag blåste hårdare.
”Hade lust att gå därifrån”
Så hur gick det?
– Pojkarna var elva. Det var väldigt mycket svordomar och könsord. Föräldrar och publik stod och skrek. Sen var det en tränare bredvid planen som stod med armarna i kors och svarta solbrillor. Han sa ingenting. Protesterna fortsatte och det fanns inte mycket som visade på respekt eller fair play, så jag hade bara lust att lämna pipan och gå därifrån.
Men det gjorde du inte?
– Nej. Min tvillingsyster och alla i mitt lag slutade efter första matchen. Klimatet var för tufft. Men det var en mamma som såg att jag höll på att bryta ihop efteråt och sa ”gud vad du är modig”. De orden fick mig att känna att det inte var så jäkla illa, att jag inte ville låta mig tryckas ner.
Vad säger det om dig att du fattade ett annat beslut än alla andra i laget?
– Jag är lite knäpp kanske.
36-åringen ler. Det där var ett skämt. Jag signalerar med ögonbrynen att vi inte har tid med sådana utsvävningar om vi ska hinna igenom hennes karriär inom utsatt tid.
Spelade i flicklandslaget
– Nej men jag brinner för fotbollen och har så stor passion. Och jag älskar att springa.
Blev de kommande matcherna lugnare?
– Ja. Men när jag var fjorton dömde jag trettonåriga killar. En tränare ropade ”hur fan kan du missa den? Är du helt jävla blind?”. Som liten tjej fick jag be en fullvuxen man att lämna planen.
I tonåren varvade Tess Olofsson dömandet med att själv vara målvakt. Hon bytte IFK Klagshamn mot Malmö FF, var bra nog för flicklandslaget, men ändå inte nära att ta en ordinarie plats mellan stolparna i klubblaget.
– Jag var bakom Caroline Jönsson och Hedvig Lindahl. Det var inte så lätt att peta dem.
Och så skadade hon ljumsken. Och så gick hon en distriktsutbildning och började döma division fyra på herr- och damsidan. Och så flyttade hon till Härjedalen och vidare till Växjö för att plugga till polis, vilket ledde till anställning i Malmö.
Kommer alltid minnas matchen
– Det var svårt att kombinera jobbet med att döma på elitnivå, att inte käka på passen och ladda upp med fyra-fem timmars sömn. Så jag valde bort den ingripande verksamheten och gick över till trafikgruppen.
Den damallsvenska debuten klarades av 2011, som 23-åring. Anseendet bara växte för varje insats, Olofsson löpte som en elitspelare men höll ändå lugn samtalston med upprörda backbusar.
2015 blev hon Fifa-domare, 2022 dömde hon EM och året därpå två gruppmatcher i VM. I november 2023 höll hon som första kvinna pipan i en herrallsvensk match, mellan Sirius och Norrköping.
– Jag är tacksam för förtroendet. Om det är två matcher jag alltid kommer att komma ihåg är det den första med mamman och den i herrallsvenskan. Vi fick en applåd under line-upen och det händer nästan aldrig.
Du springer fortfarande mycket, va?
– Ja.
Ska döma OS i sommar
Kan du skryta om dina tider på milen?
– Nej, för jag kör mer intervaller. När vi kör Fifas löptest så är varje sträcka 75 meter och vi håller en hastighet på 18 kilometer i timmen.
Det är alltså som nivå 18 på löpbandet.
– Ja. 44 intervaller i rad. Och på sprintpassen håller vi en hastighet på minst 25 kilometer i timmen när vi kör våra 40 meterssprinter. Vi domare behöver träna lika mycket som spelarna, det räcker inte att vara uthållig utan man måste vara explosiv också. Särskilt när jag som tjej ska hinna med i killarnas tempo.
I vår har Olofsson dömt ett knippe damallsvenska matcher och sju herrmatcher i superettan och allsvenskan, därtill Nations League-finalen mellan Spanien och Frankrike. I sommar vankas OS.
Alla ungdomsdrömmar är uppnådda, därför har hon ställt om siktet och hoppas i framtiden bli uttagen till herrarnas EM eller VM.
– Ja. Och på damsidan vill jag döma en VM- eller Champions League-final.
”Handlar om respekt”
19 minuter av 30 har passerat, fotografen Andreas Bardell skrapar otåligt med foten i golvet och jag har två frågor kvar. En är trött och en kommer Tess inte svara på, så jag öppnar med den mest slitna.
Hur skiljer sig temperamentet i dam- och herrmatcher åt?
– Det hänger på tabelläget. Och om det är tidigt eller sent på säsongen. Har man kniven mot strupen och måste plocka poäng är beteendet på ett annat sätt. Om det är derby.
Är båda könen lika benägna att formera en ring runt dig och klaga?
– Det är färre masskonfrontationer på damsidan, men det händer. Och det var färre filmningar på damsidan, men det förekommer allt mer. Sedan handlar det om respekt, om jag är ny i en serie är det skillnad mot damallsvenskan som jag dömt i över tio år.
Behövde du träna på kroppsspråket eller röstläget när du gick över till herr?
– Där är många spelare längre än jag, så jag får jobba med matchledarskapet och tydligheten. Men jag tror på filosofin att om jag är lugn och visar respekt så bemöts jag likadant. Det är bättre än att vara aggressiv och stressad.
”Gå och häng dig”
Okej, sista frågan. Vem är den största idioten du dömt på senare år?
– ...
Vad är det mest idiotiska någon gjort mot dig när du dömt på senare år?
– Det händer att någon rusar fram och bemöter mig aggressivt och talar om att jag är dum i huvudet. Att jag inte kan döma och måste höja mig. Och ibland kommer det där med könet in. Att tjejer inte borde döma.
Säger killar så på riktigt?
– Tyvärr. Det är inte många, men ett fåtal och det är jättetråkigt. Sedan kommer det kritik på sociala medier, men det är kanske inte spelare utan mer supportrar. Då kommer könsorden igen. Eller gå och häng dig.
Hur tar du det?
– Det är jättetrist och samtidigt så försöker jag att inte lägga någon energi på det. Jag vet att vi aldrig är felfria och kommer fortsätta göra misstag. Man vill inget hellre än att ta alla de rätta besluten, men ibland gör vi fel. Det får vi i vår rapport och betyget efter matchen: missar jag en straff får vi underkänt. Och i teamet analyserar vi vad vi kan göra annorlunda till nästa match. Stod vi fel?
”Han bara sjönk ihop”
Feminas pressansvariga viftar med handen. Det är över och Tess Olofsson reser sig, för schemat är så tätt att man inte kan pressa in ett gult kort mellan aktiviteterna.
Fast en historia till vill kvinnan som fem gånger korats till årets domare lägga till.
– Jag är glad att inte höra allt som sägs på läktaren, för det råder en viss kultur där. Man kan skrika vad som helst så länge man kan gömma sig. Det var så roligt när jag kom till en lite mindre arena och vi gick ut från matchen. En ganska ung kille skrek att det var det sämsta han sett, att det var på grund av mig de förlorat. Jag riktade blicken mot läktaren och fick ögonkontakt.
Olofsson sänker överkroppen för att illustrera.
– Han bara tystnade och sjönk ihop.
