Alfelt: Vi är så rädda för publiken att vi inte vågar ge grundläggande service
MALMÖ. Stäng av kamerorna, håll för öronen och blunda.
Bekvämt innesluten i ett vakuum kan man tillåta sig att låtsas att allt är bra även när saker är uppenbart fel.
Om det nu är vägen till en attraktivare fotboll så låt det bli så. De som verkligen bryr sig kan ju ändå inte göra något åt det.
Storbildsapparaterna infördes som en service för publiken. Därför kan inga ansvariga några futtiga år efteråt hävda att det var fel att ha repriser på alla arenor. Däremot kan alla självklart ha synpunkter på vad som ska få visas.
Visa allt är mitt råd. Allt kommer ju ändå att visas förr eller senare.
Att fansen hetsas av monitorbilderna stämmer säkert ibland, men varvar de inte ganska snabbt upp ändå bara genom att se den tveksamma händelsen live? Repriser kan ju faktiskt ha precis omvänd effekt också.
Tage Danielsson-teori
Vi vill ha publik till våra arenor men vi är rädda för att ha publiken på plats. Så rädda att vi inte vågar serva de som betalar verksamheten med den mest grundläggande servicen – hur länge en match pågår.
Vid övertid stängs klockan av. De som betalar vet inte hur länge det som de har betalat för ska pågå. Därför att domaren ska skyddas från visslingar och burop under extratiden.
Att inte reprisera eventuella tabbar på storvideon bygger på samma resonemang som Tage Danielssons sanningsteori om Harrisburg. Får man inte bekräftelse på det som förmodligen har hänt, så har det kanske aldrig hänt och man kan pusta ut.
Ska inte veva om igen
Intressant är att domarna tycker att det är okej med tv-repriser under matcherna. Ingen är ofelbar på våra arenor.
Alla begår misstag men domarnas märks alltid mest. Skillnaden mellan att konstatera faktum och att gå vidare gentemot förträngning av en uppenbar verklighet är stor och kan aldrig räddas av att man undanhåller betalande publik information de ändå hämtar in några timmar senare.
Däremot är jag helt med på att man inte ska veva tveksamma situationer om och om igen på arenorna. Inte för själva provocerandets skull utan mest därför att verkligheten faktiskt kan se väldigt fel ut i ganska många repriser.
Därifrån till förnekelse är steget stort. För vad har vi när vi ljuger för och med kamerorna annat än en The Truman show? En låtsasvärld till för att förblinda synen på verkligheten som den faktiskt är?