”De sa att det inte var en sport för kvinnor”

Emil K Lagnelius

Sarah Menezes firade vilt och tårfyllt efter sitt OS-guld

LONDON. Som barn ljög hon för sina föräldrar för att kunna syssla med idrotten hon älskar – judo.

Men inget kunde stoppa Sarah Menezes drömmar.

I dag firade hon vilt efter sitt OS-guld.

– Jag tror fortfarande att jag drömmer, säger hon med glädjetårarna rinnande ner för kinderna.

Brasilianskan Sarah Menezes, 22, kom av en slump i kontakt med judosporten som nioåring. Hon föll direkt för sporten – men det gjorde knappast hennes föräldrar.

– Först sa de att det inte var en sport för kvinnor. Dessutom ansåg de inte en idrottskarriär som en ”riktig” karriär, säger hon.

Tränaren övertygade

För att kunna syssla med sporten hon förälskat sig i var Sarah tvungen att ljuga för sina stränga föräldrar.

– Jag ville så gärna träna ändå och sa att jag hade varit tvungen att stanna längre i skolan.

Det var inte förrän hennes första stora nationella tävling som Sarahs tränare Expedito Falcao slutligen lyckades övertyga föräldrarna Rogerio och Dina.

– Han sa att jag verkligen hade en chans att bli uttagen i landslaget och bli bäst i världen. När mina föräldrar förstod att jag tog judo på allvar tillät de mig inte bara att träna, de jagade även sponsorer så att jag kunde konkurrera på allvar.

Vilda glädjescener

Som 15-åring flyttade Sarah Menezes från slumområdet i födelseorten Teresina till Sao Paulo för att kunna satsa helhjärtat på judon. Och på lördagen – efter flera års slit – kom belöningen.

Sarah Menezes vann OS-guld i 48-kilosklassen efter att ha besegrat regerande mästarinnan Alina Dumitru, Rumänien, i finalen.

Glädjescenerna som följde var känslosamma. Sarah Menezes studsade runt av lycka och omfamnade tränaren som lyft fram henne från slummen.

– Jag har försakat så många saker i livet för det här. Ingen kan förstå glädjen jag känner just nu, jag svävar på moln, säger hon.

– När jag började med judo var det för skojs skull. Men efter OS-debuten i Peking för fyra år sedan trodde jag att det var möjligt att någon gång ta medalj. Nu har jag vunnit guld och har så många att tacka.