Leifby: Rätt av SVT – den här gången
Publicerad 2011-06-15
Sveriges mest utskällda idrottsman – i Sveriges mest populära tv-program.
Tillsammans skulle det kunna blir tidernas mest effektiva och lättvindiga namn- och ryktestvätt.
Jag tycker att SVT gör helt rätt som inte släpper in Sven Nylander i ”Mästarnas mästare”.
Den här gången.
Jag har varit inne på det tidigare. ”Mästarnas mästare” har blivit ett slags svenskt ”Hall of Fame”.
Vi tittar tillbaka på hur det gick och hur det var, återupplever några av de bästa idrottsögonblicken i svensk idrottshistoria, lyssnar till historier från förr och får förklaringar till varför det gick som det gick och blev som det blev.
Allt mixas upp med en utslagstävling som väcker liv i gamla vinnarskallar. Det är förbannat bra teve och nära tre miljoner tittare har följt serien den här säsongen. En av dem som har tittat på är Sven Nylander.
Han har sett Robert Prytz få upprättelse, Pekka Lindmark förvandlas till hela Sveriges älskling, hört Marianne Berglunds och Tomas Johanssons förklaringar kring de svarta dopningsrubrikerna som följt dem i hasorna sedan dagen de trycktes.
Ja, han har till och med sett den vandrande provokatören och svensk friidrotts största ”badboy” Patrik Sjöberg (som han för övrigt delade en lina kokain med i Göteborg för fem år sedan) lämna serien som en folkkär idrottslegendar.
Utmärkt metod för att tvätta sitt namn
”Mästarnas mästare” är inte bara go och härlig nostalgi- och feelgood-teve. Ett deltagande är även en alldeles utmärkt metod för att tvätta sitt namn och rykte. Åk till Cypern eller Malta med lite skit under naglarna, grilla en flintastek, spela lite psykpingis, dra en torr vits, sola i speedos och förklara varför du gjorde som du gjorde – sedan är det klart.
I väldigt många fall ligger svenska folkets förlåtelse inte längre bort än så. Och skönt är väl det, på sätt och vis.
Så då borde väl Sven Nylander och ”Mästarnas mästare” vara en ”perfect match”?
Nej, jag tycker inte det.
Inte än.
Nylander har själv hört av sig till produktionsbolaget och bett om att få vara med.
På ett sätt är det stort.
Det krävs ganska mycket mod för att sätta sig och skämmas som en hund inför tre miljoner tittare och elva av Sveriges största idrottsmän genom tiderna.
En kommersiell kanal hade förstås kastat sig över honom, krängt på honom ett par cykelbyxor, knuffat in honom i en iskall dusch och börjat inspelningen redan på måndag.
SVT har tänkt annorlunda, funderat igenom ”erbjudandet” och tackat nej. Jag tycker att det är helt rätt.
När kokainskandalen rullades upp för fem år sedan valde Sven Nylander att gå under jorden. Han gjorde en intervju och har, i princip, hållit sig undan sedan dess.
Större än ett ”Celebrity rehab”
Nylander tog inte livet av någon, hans brott är, i lagens mening, sonat för länge sedan och jag tror att vi är många som är redo att förlåta honom. Men först måste han besvara våra frågor, stå för vad han gjort, skämmas för det och be om ursäkt på ett uppriktigt sätt. När jag hör att han själv har anmält sitt
intresse börjar cynismens varningsklockor att klämta.
Att låta honom tassa igenom den här sortens tvagning under ett kort svep i ”Mästarnas mästare” skulle kännas... fel.
Och möjligen också lite för lättvindigt.
Visst, vi vet ännu inte vad han kommer att säga, eller hur han kommer att säga det, när han sommar-pratar i P1 i juli.
Men vi kan väl låta honom börja där?
Jag vill att den här tv-serien även fortsättningsvis ska stå för någonting större, fräschare och värdigare än ett ”Celebrity rehab”. ”Mästarnas mästare” har aldrig varit och får aldrig bli den sortens skampåle.
Det finns det varken tid, intresse eller lust för.