Niva: Handlar inte om Zlatan och Barcelona
Zlatan tillbaka på Camp Nou? Zlatan stirrar sitt gamla misslyckande i ögat och ser vem som blinkar först?
Nä, den gamla historiesträngen har slitits ut nu.
Dags att väva nya.
ERIK NIVA RANKAR KVARTSFINALLAGEN
Och så var vi då där igen.
Återigen står Paris Saint-Germain inför en lottning som oundvikligen gör dem nederlagstippade. Ännu en gång ska Zlatan Ibrahimovic tillbaka till Barcelona.
Samma sak – ändå annorlunda.
Historien här är inte längre den om en revanschsugen svensk som ska tillbaka och ta revansch, visa både Pep Guardiola, Leo Messi och alla andra att de minsann undervärderade honom.
Vi är förbi det nu.
Inte ens för oss svenskar utgår det här från Zlatan och Barcelona – det handlar istället om PSG och Champions League.
Bryr oss tydligen
I veckan uppmärksammades jag på en smått obegriplig egendomlighet. Det helt svenskspråkiga twitterkontot för Paris Saint-Germain hade passerat 50 000 följare. Som jämförelse har AIK drygt 22 000 följare, medan Malmö FF stannar på 20 600.
Det här är naturligtvis inget att bygga några mer djupgående analyser på. Siffrorna är självfallet missvisande på både fyra och fem sätt, men med det sagt är de nog trots allt ändå någon form av indikation på något.
Tydligen bryr vi oss. Tydligen har Zlatan-faktorn varit så stark att Sverige på allvar börjat engagera sig i de oljeindränkta ambitionerna runt Paris Saint-Germain, en klubb som knappast hade ens ett dussin blågula fans för bara tre år sedan.
Intresset lär ju inte heller ha minskat de senaste veckorna. Bragdinsatsen på Stamford Bridge var den där typen av barriärbrytarmatch som både väcker känslor och förflyttar gränser.
Detta Paris Saint-Germain kan bevisligen besegra även en europeisk bjässe – men hur mycket är det egentligen värt när självaste tungviktskungen visar sig stå näst på tur?
Pånyttfödd Messi
Skillnaden mellan Real Madrid, Bayern München och Barcelona är såklart både flyktig och marginell, men här och nu framstår ändå katalanerna som turneringsfavoriter, det absolut tuffaste motstånd som överhuvudtaget går att ställas mot.
Ni såg ju matchen i onsdags.
Ni bevittnade ju hur den pånyttfödda Leo Messi spelade fotboll helt på sina egna villkor, och hur han omgavs av ett helt band av både villiga och dugliga sekundanter.
För stunden har Barcelona fått alla bitar på plats, och så länge de ligger kvar där så kommer det inte spela någon större roll hur tappert än PSG kämpar och krigar.
Ett maxvarvat Barcelona är bättre än ett toppresterande Paris Saint-Germain, och den saken går faktiskt inte att förändra i nuläget, vilka gudar David Luiz än tillber.
Återstår gör alltså att förstöra, att strimla sönder de rådande förutsättningarna och låta nya regna ner över Parc des Princes.
Bistrast tänkbara väg
De fransk-qatariska nyckelspelarna i dubbelmötet är faktiskt inte en förstamatchavstängd Zlatan Ibrahimovic eller en känslosvallande Thiago Silva.
Istället kommer PSG:s matchplaner att behöva utgå ifrån Blaise Matuidi, Thiago Motta och Marco Verratti. Det är de som måste bromsa den katalanska karusellen innan den får fart.
För bara några år sedan var det fruktlöst att ens försöka. Då tog Xavi och Iniesta tag i bollen, och lämnade sedan inte tillbaka den innan de själva tyckte sig vara färdiga med den.
Idag är Barcelonas mittfält disponerat på ett annat sätt, med både nya kvaliteter och färska sårbarheter. Det går att störa det, att skära av distributionskanalen fram till Messi, Suárez och Neymar. Särskilt stor är nu inte den chansen, men den är vad som finns.
Ska PSG erövra Europa måste de ta bistrast tänkbara väg, korsa Alperna med sina fotbollselefanter.
Förr eller senare kommer de att nå fram, det behöver vi knappat ens tveka på. Chansen att de ska hinna göra det med Zlatan Ibrahimovic i laget är dock dramatiskt mycket mindre nu än de var för bara några timmar sedan.