Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Simon, Simone

”Jag har problem med spriten”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-16

Exklusivt: Sven Nylander talar ut om sitt missbruk: ”Jag har tagit kokain en handfull gånger”

I går valde Sven Nylander att tala ut om natten i Göteborg. För Sportbladets Mats Wennerholm berättade han om hur han tagit kokain ett flertal gånger. ”Då man varit ute i festsvängen och folk har erbjudit mig”, säger han. En stor del i tragedin är också Nylanders alkoholproblem. ”Jag förnekar inte att jag har problem och att jag dricker för mycket emellanåt. Därför ska jag söka hjälp”, säger Sven Nylander till Sportbladet.

Sven Nylander, 44, erkänner nu att han tagit kokain flera gånger de senaste åren.

Han berättar hur alkoholen blev inkörsporten och hur han började ta kokain på fester.

Precis som i Göteborg.

– Jag fick ett kuvert på toaletten och jag visste att det var kokain. Jag tog två omgångar och sedan var kuvertet tomt, säger Sven Nylander till Sportbladet.

Det är en mycket tagen Sven Nylander som väljer att tala ut om natten som raserade allt han byggt upp efter sin framgångsrika idrottskarriär.

- Det har varit två helvetiska dygn, säger han.

- Jag har haft svårt att sova, mitt hus här belägrat och telefonen ringer i ett. Jag är besviken, ledsen och bestört över det som hänt.

Rösten stockar sig flera gånger under samtalet, men Sven har bestämt sig att berätta allt.

Han vill inte sopa något under mattan.

"Allt man byggt upp raseras"

- Det första dygnet levde jag i självförnekelse och har ljugit för mig själv och alla andra. Men jag har kommit till insikt om att det inte håller i längden.

- Det är precis det jag brukar anklaga andra för att göra, då de skyller ifrån sig och säger att det är någon annans fel. Så ska inte jag själv agera.

Hur kom du fram till beslutet att gå ut och berätta?

- Det är en process du måste gå igenom. Det börjar med förnekelse. Man ser hur allt man byggt upp sakta börjar raseras. Det förtroende man har hos barnen och hos sin familj. Allt man jobbat för som går ut på att inte använda droger och narkotika.

- Enda vägen ur det är att berätta som det är och vara ärlig mot sig själv. Jag vill inte leva med lögn och jag har föraktat de som ljugit tidigare.

- Jag vill inte vara en sån person.

- Nu har jag berättat för min familj, jag har berättat för mina vänner och jag har berättat för dem jag har affärsrelationer med. Och nu vill jag berätta för svenska folket.

Men hur kunde du hamna i en sådan här situation? Bilden av dig är så långt ifrån knark och droger det går att komma?

- Ja, jag kan inte säga mer än att omdömet går ut där spriten går in. Alkoholen har varit inkörsporten till att jag tagit de här sakerna. Men det är inget försvar.

Har du problem med spriten?

- Ja, jag förnekar inte att jag har problem och att jag dricker för mycket emellanåt. Därför ska jag söka hjälp och försöka komma till rätta med det problemet.

Kan man kalla dig alkoholberoende?

- Nej. Men jag har druckit för mycket på fester. Så mycket att jag tappat omdömet. Det är illa nog. Jag har inte varit redlös på något sätt, men ändå berusad till den grad att jag fallit för den här frestelsen.

- Det piggar upp och du blir lite glad och tänker inte mer på det. Men jag borde inte ha gjort det och första steget blir att se till att det inte händer igen. Jag ska ta hjälp och se till att jag aldrig mer berusar mig med alkhohol.

- Jag kan inte ta risken en gång till.

Vad hände egentligen därinne på krogen den här kvällen?

- Jag blev erbjuden kokain på det här stället där Patrik Sjöberg också befann sig. Jag fick ett litet kuvert av en person på toaletten och visste att det var kokain.

Märkte du att ni var iakttagna?

- Nej, inte alls. Jag blev gripen av polisen då jag lämnade krogen. Klockan var kvart i två på natten och jag skulle gå hem och lägga mig att sova på mitt hotell.

-Plötsligt kom två civilklädda poliser fram och bad mig följa med till stationen.

Hur reagerade du?

- Jag blev chockad. Jag förstod inte vad de ville mig. Men ganska snart gick det upp för mig att de måste haft knarkspaning på restaurangen.

Men hur kunde de misstänka er? Tog ni kokainet öppet?

- Nej, jag tog det inne på toaletten båda gångerna.

Vad hände på polisstationen?

- Jag blev kroppsvisiterad och de hittade kuvertet i fickan.

Fanns det kokain kvar då?

- Nej, jag hade tagit allt, men naturligtvis finns det väl alltid små rester kvar.

"De tog oss en och en"

Greps ni allihop på samma gång?

- Nej, jag var helt ensam. Jag hade ingen aning om att Patrik Sjöberg och Patrik Lövgren också gripits. Det märkte jag först under förhöret på polisstationen. De tog oss en och en.

Hur ofta har du tagit kokain tidigare i ditt liv?

- Det har hänt en handfull gånger. Alltid på tillställningar som den här, då man varit ute i festsvängen och folk har erbjudit mig. Det är då jag tagit det. Det är naturligtvis omdömeslöst och jag har ingen bra förklaring till varför.

Enligt polisuppgifter skulle det ha hittats spår av kokain på ditt hotellrum också?

- Det kanske kan stämma, men jag har inte tagit kokain på mitt rum. Däremot hade jag folk där under EM och en del efterfester. Det kan ju komma från någon av dem.

Vad hände när du släpptes?

- Då var det redan tidigt på morgonen, så jag gick tillbaka till hotellet för att sova någon timme. Sedan åkte jag direkt hem till familjen.

Hur har dina närmaste tagit det här?

- Det är naturligtvis en tragedi för alla som känner mig. Alla som haft en personlig relation till mig, har aldrig kunna föreställa sig att jag skulle hamna i en sådan här situation. Det är just det här jag försökt jobba mot genom alla år.

Vad händer med jobbet i "Ren Idrott"?

- Jag har avsagt mig alla uppdrag. Det var det första jag gjorde.

Om du ser framåt - hur ser den närmaste framtiden ut?

- Till en början får jag ta time out från allting, Vara med min familj och se tiden an och låta den här stormen bedarra. Det här är ju första steget i en bekännelse.

- Sedan kommer jag att få ett strafföreläggande och jag är beredd att ta konsekvenerna. Men eftersom det inte handlar om innehav, att jag bara haft det i kroppen, så antar jag att det blir böter.

- Sedan får jag väl sakta men säkert börja tänka på vad jag ska göra i framtiden.

Har du erbjudits någon hjälp?

- Ja, de från stiftelsen "Ren Idrott" har erbjudit mig stöd mentalt. De har varit oerhört vänliga och tillmötesgående och har verkligen stöttat mig i den här situationen.

Hur känns det just nu?

- Det smärtar, men förhoppningsvis går smärtan över. Jag kan inte mer än be om ursäkt och säga att det här är något som jag är oerhört ledsen över. Det är tragiskt för mig själv och alla i min närhet.

- Nu har jag tagit första steget ur självförnekelsen. Jag vet inte vad som händer i framtiden.

Mats Wennerholm

Följ ämnen i artikeln