Fusket som straffar sig

Garpenlöv: 75 transatlanter i Sverige – alldeles för få är ordentligt scoutade

Scouting måste få ta tid och kosta pengar – det har de nordamerikanska klubbarna förstått. Europa? Inte riktigt samma sak.

Efter att SHL tog bort begränsningen av transatlanter har vi nu fått en invasion av före detta AHL-spelare i SHL där nu 41 spelare ska göra skillnad.

I snitt mer än tre nordamerikaner per lag där Växjö leder ligan med sju stycken och Skellefteå och Frölunda bara har en transatlant i sina lag.

Tyvärr fuskar sportcheferna med scoutingen, vilket leder till misslyckades värvningar.

MÅSTE HA RÄTT ATTITYD George ”Bud” Holloway kom till Skellefteå som 23-åring efter tre säsonger i AHL. Två år senare har han etablerat sig som en av de bästa spelarna någonsin i Sverige. Men långtifrån alla nordamerikanska värvningar är säkra kort.

Jag var den förste att jubla när SHL beslutade att ta bort den gamla regeln där varje lag bara fick ha två stycken icke EU-spelare.

Nu är marknaden fri och öppen för alla klubbar att hitta bästa tillgängliga spelare på marknaden.

Det betyder inte att man måste värva en transatlant.

Men med tanke på hur NHL och KHL dammsuger Europa på de bästa spelarna så är spelarmarknaden i Europa näst intill död.

Och det är just NHL, och kanske framför allt KHL:s frammarsch, som har gjort att SHL har öppnat upp för transatlanterna när man sett att kvalitén på Sveriges högsta serie blivit sämre och sämre för varje år.

Därför vore det korkat av SHL-lagen att inte utnyttja möjligheten som nu finns tillgänglig.

Ett smörgåsbord av duktiga spelare

Det finns en uppsjö av bra spelare i Nordamerika och AHL som snabbt placeras i fack av NHL-lagens general managers, tränare och scouter.

Här finns det ett smörgåsbord av duktiga spelare som nu har en möjlighet att ta sig ur sin fastlåsta situation och flytta österut.

Och det är en möjlighet som många transatlanter har tagit.

Nu ska vi veta att SHL inte är den enda liga som ser den här möjligheten att plocka godbitarna från det trans- atlantiska smörgåsbordet.

När jag går igenom alla stora ligorna runt om i Europa så dräller det av nordamerikaner:

Sverige: SHL + Hockeyallsvenskan, 75 transatlanter.

Ryssland: KHL, 73.

Finland: SM-liiga, 38.

Schweiz: NLA, 42.

Tyskland: DEL, 114.

Det blir en totalsumma på 342 transatlantiska spelare i Europas toppligor.

En gigantisk siffra. Och jag blev överraskad att det var så många.

Då förstår ni att det är en konkurrenssituation i Europa och att det är spelarnas marknad där agenterna sitter på trumf.

Det leder mig inpå scoutingen, eller i många fall bristen på den av alla dessa transatlanter.

Det är naturligtvis stor variation på hur scoutingen sköts i de olika SHL-klubbarna.

Men hur många sportchefer har sett sina ”nya” transatlanter spela live?

Efter att ha arbetat som NHL-scout själv så brukar man säga att man behöver se en spelare cirka fem gånger innan man vet vilken nivå spelaren besitter.

Det skulle innebära att sportchefen spenderar minst en månad i Nordamerika.

Finns det någon sportchef som gjort det?

Mitt svar är nej.

Därför får vi alla dessa misslyckade värvningar.

Av egen erfarenhet, efter att ha jobbat många år i Djurgården, finns det ingen förståelse från klubbledningen hur viktigt det är med scouting.

Inställningen från deras sida är att den inte får kosta pengar och ta någon tid från det dagliga arbetet.

Scoutingen är något man får göra på sin fritid.

Då blir det lätt att sportcheferna hamnar framför datorn och i klorna på agenterna, som likt bilförsäljare försöker sälja sina klienter till högsta pris.

Kommer vi få en kvalitetshöjning i årets SHL med alla dessa transatlanter? Det är för tidigt att säga.

Men om vi tittar på fjolårssäsongen var Bud Holloway bästa forward och poängkung, Chris Lee bästa back och poängkung.

Kan SHL-lagen hitta spelare av den kvalitén kommer naturligtvis SHL bli bättre denna säsong.

Spelarna behöver tid

Tittar vi på starten av SHL-säsongen så har det varit blandade prestationer av transatlanterna.

Vissa har redan nu hittat rätt och levererar åt sin arbetsgivare – andra har underpresterat.

Men av erfarenhet måste vi ge transatlanterna tid att växa in i spelet på stor rink och hitta sin roll innan vi bedömer dem som hockeyspelare. Det brukar vara en tid av frustration där spelarna inte är vana vid det strukturerade försvarsspelet, all den skridskoåkning man måste lägga ner, och domarnas bedömningsnivå som inte motsvarar den som man är van med från AHL.

Jag är positiv till transatlanter. Gillar deras mentalitet och offensiva spetskvalité, men grunden till att lyckas med sin värvning är att hitta transatlanter med rätt attityd där spelaren inte ser det som en betald semester utan ett nytt avstamp i sin hockeykarriär.

Emil Karlsson listar veckans…

…hälsning:

Inför Skellefteås möte med Färjestad i Karlstad skickade motorprofilen Janne ”Flash” Nilsson och Sven-Ingvars frontman Sven-Erik Magnusson en videohälsning på Facebook till förre FBK-backen Jonas Frögren:

Flash: – Om jag säger lappjävel, vad säger du då?.

Sven-Erik: – Jonas ”Frögga” Frögren.

Frögren tog det hela med ro:

– Vilka dårar! Hahaha!, svarade han.

…expert:

Harald Lückner, Viasat Hockey.

I en tid där alla verkar tro att de måste skrika ut sitt budskap – inte bara i tv utan via Twitter och videobloggar – är det befriande att höra Harald Lückner, som förmodligen inte ens vet vad sociala medier är.

56-åringen må ibland vara så knastertorr att han är på väg att självantända, men jag gillar det jag hör.

Det är inga överord utan kort och gott ett pedagogiskt analyserande av hockey från en man som vunnit SM-guld både som spelare och tränare.

…bild:

Snack från domarnas omklädningsrum inför matchen:

– Patrik Sjöberg, håller du på örnkoll på Per Ledin i kväll?

– Jag lovar att inte släppa honom ur sikte!

…citat:

”Weinstock kan mycket, men jag hoppas att han inte kan amma. För vi behöver honom”.

Örebros tränare Patrik Ross om att Marcus Weinstock, som väntar tillökning i familjen, ska till BB på torsdagsmorgonen.

…kära återseende:

När Mathis Olimb och Kyle Beach var med på Chicago Blackhawks rookieläger för tre år sedan gav sig kanadensaren på norrmannen inte bara en utan två gånger i en internmatch.

– Han är en dåre, sa Olimb då.

Nu är Beach klar för HV och den 12 oktober väntar ett spännande möte med Olimbs Frölunda.

…division 1-profil:

Ni minns kanske Niklas Lihagen, spelaren som 2009 höll på att dö i rinken på grund av hjärtstillestånd. Han återvände så småningom till hockeyn och var i våras med om att föra upp Örebro i SHL.

Men något SHL-spel blev det aldrig för trotjänaren Lihagen, som efter elva säsonger i Örebro skeppades iväg till division 1-laget Vita Hästen. Där fortsätter han dock att leverera. Sju poäng (4+3) på fem matcher hittills.

…division 2-profil:

Fredrik ”Linkan” Bremberg är den som producerat flest poäng i SHL:s grundserie genom tiderna – 581 p (286+375) på 773 matcher. Numera har han varvat ned i division 2-laget Haninge – men fortsätter leverera. I seriepremiären mot Tyresö noterades han för ett mål och en assist i 4–1-segern.

(Bildtext: Såna här lägen missar inte ”Linkan”).

…tweet:

”Haft is med sjuåringar som lär sig åka skridskor. Hade det varit vuxna skulle 112 varit nedringt nu. Här snor, tårar, kriga vidare. Härligt. Inser dock att jag inte kan lära ut skridskoåkning. Sa till en knatte: – Sitt djupt, lite som att du bajsar. Tittade chockat, sen drog han”. – Oskarshamns tränare Fredrik Söderström.

…nostalgi-statistik:

C More dammade i tisdags av poängligan från säsongen 1994/95. P-E Eklund, Mika Nieminen, Esa Keskinen, bland annat. Vilken nostalgikick!