Förra handbollsspelaren berättar nu om våldtäkten som 13-åring
Uppdaterad 2018-09-26 | Publicerad 2017-10-20
Hon sa nej flera gånger – men det togs ändå som ett ja.
Först nu, 19 år senare, berättar den före detta elithandbollsspelaren Maria Broström om hur hon blev våldtagen som 13-åring av sin brors kompis.
– De pratade om mig som hockeyhoran, säger hon i en intervju med Jönköpingsposten.
”Oktober, 1998. Jag är 13 år och min två år äldre bror har några kamrater hemma. Våra föräldrar är bortresta.”.
Så börjar före detta elitspelaren i handboll i Hammarby och Hallby, Maria Broström, det första av många Twitter-inlägg. Likt många andra kvinnor under hashtaggen och rörelsen #metoo väljer hon nu att berätta om ett sexuellt övergrepp hon försökt, men inte lyckats, glömma.
I Marias fall började det som en trevlig, föräldrafri fest till en början där hon hånglade med en två år äldre kille. Men när han ville mer sa hon nej.
”Han frågar om jag vill ”göra det”. Jag säger nej. Han upprepar frågan fem gånger, kanske tio. Jag säger nej. Till slut kör han ändå.”
”Alla visste och jag skämdes så”
Efteråt drabbades Maria av lika mycket skuld- som ångestkänslor. Tuffast var det att röra sig i miljön där broderns kompis rörde sig och Maria var ofta.
– Alla visste och jag skämdes så. Spelare visste, skvallrande mammor visste. De pratade om mig som hockeyhoran. När jag vågade mig dit efter några månader så satt den där killen där och mimade oralsex åt mig, säger hon till JP.
När det hände vågade hon inte berätta hela sanningen om det för sina föräldrar. Och att tänka på det som en våldtäkt har hon gjort först i vuxen ålder.
”Vid den här tiden existerade inte termer som ”tjatsex” utan antingen var det överfallsvåldtäkt eller så var det ”ok. Det tog så, så många år innan jag fattade att det jag blivit utsatt för definitivt var en våldtäkt. Och till och med nu när jag fattat det så har jag svårt att kalla det våldtäkt”.
”Annars är det en våldtäkt”
Maria betonar att hon inte är ute efter att hänga ut förövaren.
– Jag skulle inte vinna något på det. Jag mår inte bättre för att hans liv blir sämre. Jag hoppas han har det bra. Och om han har barn hoppas jag att han berättar för dem att allt som inte är ett ja är ett nej. Annars är det en våldtäkt. Det är inte mer komplicerat än så. Men skulle han ha mognat nu och vilja be mig om ursäkt så tar jag gärna emot den.
Sportbladet har varit i kontakt med Maria Broström och fått ett godkännande att också föra vidare hennes berättelse.
– Kan det hjälpa en enda människa är det ju toppen.
En tidigare version av den här artikeln har kritiserats av Pressens opinionsnämnd.