TACK FÖR SHOWEN
Wennerholm: Jag tror karriären är över
ÖRNSKÖLDSVIK. Jag tror Peter Forsbergs karriär är över. Ibland finns det ord man inte vill skriva, tankar man inte vill tänka.
Men jag tror det är över nu.
Till och med jag får ge mig.
Nu känns det som det enda som kan rädda Foppas fot är ett mirakel.
En hockeyängel som stiger ner från skyn och svingar trollspöt över den där förbaskade högerfoten som vägrar att lyda. Men jag tror inte på sagor och jag tror inte att Foppa gör det heller. Han har varit hos världens främsta fotexperter i USA och i Sverige. De har försökt allt.De har opererat, krossat ben i foten, byggt om, lagt till, sytt och häftat ihop.
Inte en gång.Utan tiotals gånger.
Senast i höstas då svenske läkarexperten Bertil
Romanus än en gång byggde om foten och tvingade Foppa att halta fram på kryckor i flera veckor. En
patient som vägrar ge sig.En läkare som försöker allt.
Det borde vara en oslagbar kombination, men det verkar vila en förbannelse över Foppas högerfot.
Jag hade hört att foten börjat krångla redan under matchen mot Djurgården i lördags och att det såg mörkt ut inför matchen mot HV 71 i går.
Jag var alltså lite förberedd på vad som kunde hända. Men när Foppa var med på uppvärmningen alldeles innan match, trodde jag att han skulle spela.
Att det där miraklet inträffat trots allt. Men när spelarna kom ut på isen var den enda med nummer 21
HV:s back Pasi Puistola. Jag har upplevt exakt samma sak en gång tidigare när jag var i Philadelphia och såg Foppa värma upp för att spela en match mot Toronto. Då kom han inte heller ut till nedsläpp.
Men den gången av den enkla anledningen att han just blivit bortbytt till Nashville. Nu är det betydligt allvarligare än så. Nu kan det vara slutet på en av svensk hockeys största karriärer.En världsartist som lämnar scenen. Det känns vemodigt av den enkla anledningen att det aldrig kommer att komma en ”ny” Foppa.
Han är unik. Han har bjudit på några av de mest magiska ögonblicken i svensk hockeyhistoria och gjort saker jag inte trodde var möjliga. Det är bara att tacka för showen.
Att Foppa inte sa tack och adjö redan i går, beror bara på hans enorma envishet. Han vill inte säga att det är över förrän han kollat ett par saker till, undersökt ytterligare ett par halmstrån. Han såg heller inte
speciellt nedslagen ut på den hastigt hopkallade presskonferens. Det blev inget tårfyllt farväl.
Han ville inte ta adjö riktigt än.
Det blev ännu svårare då Modo förlorade matchen mot HV med 4–6 och hamnade ännu längre från slutspelsstrecket. Han vill ju så gärna vara med därute på isen och hjälpa laget.
Men jag tror inte ens Foppa kan rädda Modo nu.
De har hamnat i ett läge där matchen mot Rögle plötsligt blivit en måstematch för att inte dras in i striden kring det nedersta strecket, det som bär till kvalserien. Vinner Rögle med två mål hemma mot Modo – och det känns inte helt omöjligt med tanke på Modos målvakter – är de bara tre poäng bakom och har bättre målskillnad. Det kan ge skåningarna nytt hopp och ny energi.Modo har två målvakter som kastar in puckarna och hade ångermanlänningarna fått låna HV:s Stefan Liv i går – som vilade och öppnade båsdörren – hade Modo förmodligen vunnit med