Stjärnorna tvingas att tävla för mycket
Wennerholm: Man
måste synas och prestera för att få sponsorkontrakt
PALAFRUGELL. Det är både en våldsam och nyttig debatt om skadorna i svensk friidrott just nu.
Jag tror inte det tränas för hårt.
Det är hård träning som gett fri-idrotten alla OS-, VM- och EM-guld på 2000-talet.
Däremot tycker jag att det tävlas för mycket.
Friidrotten har ju växt som idrott och antalet mästerskap har exploderat.
VM utomhus hade premiär så sent som 1983 och historiens första inomhus-VM avgjordes först 1987.
Från början var det meningen att utomhus-VM skulle avgöras vart fjärde år, men från 1993 blev det vartannat.
Och 2012 blir det både EM och OS, då EM ska avgöras vartannat år i stället som för nu vart fjärde.
Det har blivit för mycket för många.
Men det är inte enda orsaken.
Det gäller att synas
Pengarna inom friidrotten har vuxit och det handlar även om att försörja sig i en sport där de aktiva knappast kan kallas överbetalda.
Tävlingar ger en del, men de största stjärnorna tjänar mest via sponsorkontrakt.
Och då gäller det både att synas och att prestera.
Jag följde själv Susanna Kallurs jakt på världsrekordet på 60 häck inomhus 2008 och det var en fantastisk resa att få vara med om.
Men med facit i hand tävlade hon för mycket den vintern. Även om hon blev en absolut världsstjärna, så blev priset högt.
Hon har knappt kunnat tävla sedan den vintern och har legat på otaliga operationsbord med både sönderslitna baksidor och en svår stressfraktur.
Drev henne över gränsen
Jag har alltid gillat Sanna och hennes tävlingsinstinkt, men de här åren drev den henne över gränsen.
Speciellt då hon sprang med en bedövad stressfraktur i OS i Peking.
Däremot ser jag inget fel i att de stora stjärnorna väljer de största medicinska experterna.
Doktor Müller-Wolfarth i München kallas ofta mirakeldoktor och har omgetts av en märklig mystik genom åren, för sina homeopatiska behandlingar.
Men han har bevisat att han är bäst på det han håller på med.
I stort sett alla stjärnor åker dit för att få hjälp.
Han är läkare för Bayern München och tyska landslaget.
Då är man inte vem som helst.
Christian Olssons nej tack till EM gör att vårt enda stora guldhopp är borta.
Men efter att ha träffat maratontjejen Isabellah Andersson i går är jag inte helt säker på att guldchanserna är noll.
Vilken underbar tjej det verkar vara.
Tränar stenhårt – utan skador
Hon tränar verkligen stenhårt och utan att ha varit skadad. Här talar vi om att sätta klockan på fem varje morgon och gå ut och springa fyra, fem mil varje förmiddag uppdelat på två träningspass.
Den tidigare kenyanskan som blev svensk medborgare i maj förra året.
Där kan vi ha vår nya stjärna.