Paula Creamer är nästa amerikanska världsetta

CARMEL

Amerikanskorna dansade in i klubbhuset utan att ägna ett öga åt fansen.

Men Annika Sörenstam, förloraren, ställde sig och skrev ungefär 200 autografer.

Och det är nog den bilden jag helst ser framför mig när vi lägger Solheim Cup 2005 i arkivet.

Klart som tusan att de med lätta steg studsade in i klubbhuset på Crooked Stick C&CC. De hade ju vunnit Solheim Cup med tre poäng och aldrig tidigare har väl Mallon, Hurst, Inkster och de övriga veteranerna varit så lyckliga en söndag utan att de fick betalt (för de får inte mer än enkelt traktamente och lite fickpengar till välgörenhet).

Nykomlingen visade vägen

Men de ska för alltid komma ihåg att en nykomling, den ende tonåringen i laget, 19-åriga Paula Creamer, visade vägen, tätt följd av Christina Kim och Natalie Gulbis, som även de höll för trycket och älskade det.

Paula Creamer är nästa amerikanska världsetta, om detta råder nu ingen tvekan. Jag tror till och med att hon får en större karriär en Michelle Wie, för Paula Creamer älskar golf och är ödmjuk och det där är inget som vi kan relatera till 15-åriga Michelle Wie.

Samtidigt som amerikanskor gjorde high five och med hög svansföring smet in i klubbhuset stannade Annika Sörenstam kvar i värmen utomhus och ställde sig och skrev autografer, trots att hon bara minuter tidigare sagt till Mimmi Hjort att det nog var dags att lämna 18:e green och allsången "God Bless America" för att slippa denna ständiga värme.

Sörenstam skrev och skrev och vakter hjälpte hennes att slussa förbi fansen – som bar amerikanska färger.

Annika skrev - bara Annika. För nu ska ni veta att autografen inte längre innehar något efternamn.

– Jag började med det tidigare i år, berättade hon och skrattade.

– Det räcker med "Annika", folk vet ju vem jag är.

Att Annika skrev, för att hon var populär eller för att stärks varumärket, kommenterade hon med ett skämt och en axelryckning:

– Får man extra poäng i Solheim för en sån här sak? I så fall kanske vi vinner alltihop, för det saknades väl bara nån poäng va?

Annika Sörenstam, och möjligen Laura Davies, var hyllade av publiken. Det blev förstås aldrig några hatattacker, även om enstaka åskådare skämde ut sig mot andra spelare. Och något världskrig eller Battle of the Earth var det ju knappast heller, utan bara en golftävling.

Nu hoppas jag att Annika Sörenstam får fortsätta vara skadefri och om två år finns med som ankare även i Halmstad.

2007 blir ännu bättre

Solheim Cup 2007 kan bli den bästa någonsin. De laguppställningar vi såg här i Crocked Stick imponerade och nästa gång kan vi räkna även med spelare som

Michelle Wie och Morgan Pressel, och svenska talangen Louise Stahle, som jag tror är en ny Annika.

Återstår att se vem som är kapten för Europa om två år. Kanske Catrin Nilsmark, en tredje gång, eller hennes vice Allison Nicholas. Om det blir Catrin hoppas jag att hon utvecklar sin kaxiga coachning. Jag tycker fortfarande hon skulle ha haft med Janice Moodie, en favorit i matchspel, istället för Karen Stupples, och att hon kunde ha matchat Suzann Pettersen i samtliga fem matcher, här.

Om en amerikansk seger blivit europeisk, helst en av de första singlarna, så hade Pettersen fått chansen att avgöra - och det hade hon. Jag har aldrig sett en idrottstjej med en så enorm stark vinnarinstinkt, mentalt.

Nu sätter vi punkt.

Solheim Cup 2005 är härmed arkivmaterial.

Thomas Tynander