Nu vet vi – alla friidrottare är inte så himla glada och snälla

Sportbladets Lasse Anrell: EM lämnar stan som en bedagad blondin

GÖTEBORG

EM kom till stan som en blond oskuld i flätor med en kappsäck full av förväntningar.

EM lämnar stan som en bedagad blondin med tre guld, ett silver, två brons, en fylledille och en knarkskandal i väskan.

Jag skrev inför EM att det skulle bli intressant att se hur det skulle gå när svensk friidrott passerade kulmen på den guldålder som den just nu går igenom.

Det blev intressant.

Det blev m y c k e t intressant.

Idrottsligt fungerade det mesta ganska bra. De stora stjärnorna levererade. Vi fick ett par nya i Wissman och Thörnblad och vi fick ett gigantiskt genombrott hos den stora publiken av Susanna Kallur.

Bra för henne.

Bra för EM.

Bra för alla.

Vi fick några fantastiska tävlingar där jag själv tyckte att båda höjdhoppsfinalerna blev mycket stor idrott. Herrtävlingen hade samma dramatiska energi som OS-finalen i Aten.

Tyvärr med fel segrare.

Damfinalen blev den bästa damtävling jag sett.

Tyvärr med fel segrare.

Men sånt händer och det måste kanske hända för att inte folk ska säga att svensk friidrott segrar ihjäl sig. Nu blir nästa tävling, nästa mästerskap ett drama med oskrivna blad. Det är bra.

Medelmåttornas tragedi

Men sen var det det där med idrottens svans.

Först var det Jimmy Nordin som drack en massa sprit. Två sexor, sa han själv. Ett helrör, sa andra. Effekten blev en första repa i friidrottens oskuld; det finns alltså de som betalar priset i skuggan av de andras framgångar. Medelmåttornas tragedi. Fallen i stjärnornas lyssken.

Sånt vet vi nu. Alla är inte så himla glada och snälla som det ser ut när tv är på plats och intervjuar. Folk hatar, är avundsjuka, missunnsamma, misslyckade, bittra.

Ungefär som på vilken arbetsplats som helst.

Sen var det där med knarkarna.

Om uppgifterna stämmer så hade alltså tre personer - två före detta stjärnor och en som aldrig riktigt blev någon stjärna, men som ändå var med här i EM - den ytterst dåliga smaken att gå på Christian Olssons guldfest på Hotell Park Aveny och dricka av champagnen och vad de hade i fickorna just då spelar egentligen ingen roll eller vad de hade i blodet just då spelar egentligen ingen roll heller, för jag tycker att det känns så otroligt sjaskigt och förbannat taskigt mot Christian Olsson att skita ner hans stora kväll på det här sättet.

Moraliskt är det skit.

Knark är förbjudet, det är skadligt och det dödar människor.

Inte dömd - inte skyldig

Människor knarkar trots det, det vet jag, men ska de knarka ska de förbanne mig inte göra det i samband med en idrottstävling som de är inbjudna för att bevaka som journalister eller som representanter för en organisation som har mage att kalla sig själv Ren Idrott.

Nu är det kanske lämpligt att poängtera att ingen av dem som togs in till polisen är fälld för någonting än. Det tar tid att analysera prover och inom några dagar kommer vi att veta mer. Den som inte är dömd är alltså inte skyldig.

Det lärde oss förhoppningsvis den så kallade sexskandalen inom svensk hockey.

Jag pratade med Patrik Sjöberg på kvällen på Christians guldfest.

Vi pratade om höjdhopp, Stefan Holm, Staffan Strand. Jag har visserligen arbetat på intagningsavdelning på psyksjukhus en gång i tiden men är verkligen ingen expert. Patrik pratade väldigt mycket, en smula forcerat, rent av, men skulle jag få en fråga om vad jag trodde om hans tillstånd skulle jag knappast påstått att han verkade påtänd.

Men jag gick vid 22-tiden, så jag vet egentligen ingenting om det.

Polisrazzian gjordes flera timmar senare, vid halv två-tiden.

Friidrottens badboy

Det finns de som säger att polisen i Göteborg har ett stort horn i sidan till Patrik. De gillar honom inte av historiska skäl. Patrik var alltid kaxig och orädd när han styrde stans jetset en gång i tiden. Han sa vad han tyckte. Det var inte populärt i alla kretsar.

För Patrik Sjöberg påverkar en sån här historia inte hans position särskilt mycket på lång sikt. Han har ändå alltid varit friidrottens badboy. Populär, visst, men inte hos alla. Friidrottens egen Björn Borg.

Men i sin första krönika i GP under EM skrev han att han funderade på att flytta hem igen efter åren i Brasilien, nu när hans dotter börjar skolan.

Hur det blir med de planerna är nu en öppen fråga.

Och för dottern är naturligtvis de här anklagelserna en tragedi.

För Sven Nylander är situationen en mardröm. Hans jobb i företaget Ren Idrott blir sannolikt en omöjlighet i fortsättningen. Han sa i går att han är helt oskyldig. Jag hoppas verkligen det är sant.

Patriks sista krönika i GP hade för övrigt rubriken "Jag har fått en överdos av friidrott". När han skrev den ihop med en reporter åt de stora mängder Gott & Blandat och plommon, noterade jag. I går morse stod en halv låda plommon ensam kvar på Sjöbergs plats. I övrigt var där tomt.

Jag har fått en överdos av friidrott också under EM.

Men framförallt av fyllerapporter, knarkrykten och ren dumhet.

Lasse Anrell