Sportbladets Lasse Anrell: Lägg ner skiten och gör om pisterna till vindkraftverk

ÅRE

Jag trodde helvetet fanns i Hellsinki.

Nu vet jag bättre. Det finns i Sverige.

Sibiriens allra jävligaste vindar blåser oss just nu rakt i ansiktet, drivorna i pisten är sex meter höga och bara ondskan går utanför dörren.

Jag vet inte om ni minns friidrotts-VM i Helsingfors.

Jag gör det. Jag var där.

Det regnade sju dagar och sju nätter. Det blåste och stormade, Datorerna klibbade igen. I sju dagar och sju nätter visade tv över hela världen den sämsta turistreklam Gud skapat. Jag skrev om det. Finnarna blev inte glada på mig för det.

Men nu är det dags igen.

Tv i hela världen visar bilder på VM i Åre.

”RACE POSTPONED” är det vanligaste vykortet som skickas just nu. VM är inställt. Dag efter dag. Man ser bilder på hukande människor, människor som fryser, människor som gömmer sig, människor som halkar, människor som blåser omkull, människor som begravs under snömassor, människor som glider, människor som lider.

Det är de vykort världen tittar på just nu från Åre.

Det är bilder som skulle varit värda hundratals miljoner i framtida turistinkomster. Det kommer de inte att vara. Ingen normalt tänkande människa kommer att vilja åka till detta blåshål där Race Postponed är det enda man med säkerhet vet.

Luften är sibiriskt elak

Efter två dagar med slask och regn och gator med decimeterdjup snösörja talade folk här om att nu skulle det bli bra, nu skulle de hemska norska vindarna ersättas av torr och skön ryssluft.

Det blev inte riktigt så. Ryssarnas luft är sibiriskt elak, stickande letar den sig innanför kläderna.

Vinter i paradiset, skrev Lundell.

Vinter i helvetet, skriver vi.

Det värsta är att det inte är oväntat.

När jag talade med en av de ansvariga häromdagen fick jag veta att arrangörerna ville hålla tävlingarna senare på året för att de visste att det ofta är så här i Åre just i början av februari. Men de ekonomiskt mäktiga sponsorerna sa nej, med hänvisning till att de inte på några villkor ville eller kunde konkurrera med Formel 1-cirkusen om uppmärksamheten i media.

Formel 1 startar i år 18 mars. Då måste alpina VM vara klart i god tid så att inget stör bevakningen av uppladdning och tävling.

Så enkel kan sportens logik vara i dag; man chansar helt enkelt. Går det så går det. Eller som Åres reklamslogan just nu borde lyda: G’Åre så g’Åre. Det gjorde det inte. Därför sitter vi här i en styva kuling som äter sig in under huden på oss och tänker: lägg ner skiten och gör om pisterna till vindkraftverk. G’Åre så g’Åre.

Hur kallt det blir vill jag inte tänka på

Jag pratade i går med några som åkt pistmaskin hela natten. De berättade att vinden var så stark och dimman så tjock att man inte hade en aning om ifall man åkte i 100 km/tim eller stod stilla. Tänk er då att åka skidor i det vädret.

Det enda som hölls enligt programmet i går var en uppvisning av ett Jas-plan. 12.22 flög de in över målområdet. Ingen såg nåt, däremot funkade ljudet.

Blir det några tävlingar alls här i VM?

Tja, i dag ska både herrarnas och damernas Super G köras – om Gud och pistmaskinerna håller. G’Åre så g’Åre.

Det ska bli kallare och bättre väder, sägs det. Prognosen för i morgon talar om sol och 21 minus vid målet.

Hur kallt det blir uppe i backen vill jag inte ens tänka på. Vi få se. Om jag får tro min egen prognosmakare i min vänstra lilltå är risken stor att det blir för kallt och den som vill åka störtlopp i 100 kilometer i timmen i 40 minusgrader bör nog ha rånarluva och eget aggregat med sig om han inte ska komma ner som en frostskada.

Hur VM ska klara sig är en annan bra fråga.

I lördags blev folk urförbannade när de fick beskedet att de inte skulle få några pengar tillbaka på de oanvändbara biljetterna.

I söndags hade arrangörerna ändra sig. Tur det. Vädergudarna kan man reta men de få tappra åskådarna som trotsar all mänsklig dumhet och besöker Åre frivilligt just nu ska man nog vara rädd om. Mycket rädd...

Lasse Anrell