Alfelt: Klart det var frispark – men svenska domare är bra
HELSINGBORG. Om flyt och oflyt med domslut jämnar ut sig har Helsingborg snart fyllt turkvoten för i år hemma på Olympia.
Först seger med 1–0 mot Göteborg på en straff som inte var straff.
Och i går 1–0 över Hammarby på en hörna direkt i mål. När Bajen egent-
ligen borde fått frispark.
Inte några direkt upprörande skandaldomslut, absolut inte. Både Jonas Erikssons straff för en hands som inte var en hands av Ragnar Sigurdsson och Markus Strömbergssons miss av ruffet på Hammarbymålvakten Kristoffer ”Poppen” Björklund är sekundsnabba bedömningsmissar som obarmhärtigt avslöjas av tv-sändningarnas repriser.
Eriksson och Strömbergsson är två av våra absolut bästa domare och jag tycker att vi hellre får acceptera att det är svårt att döma fotboll än att ta missarna som intäkt för att svenska domare skulle vara dåliga i en internationell jämförelse. Är säker på att alla ligor har sin beskärda del av diskutabla domslut.
Matchens prestationer
Mest tycker jag synd om ”Poppen”. Han var bäst på planen men fick inte chansen att hålla nollan när Markus Holgersson la sina 78 kg fördelade på 190 cm mot ”Poppen” och flyttade in Hammarbymålvakten bakom mållinjen när Christoffer Anderssons inåtskruvade hörna svepte in i mål.
Björklund svarade för matchens två stora prestationer när han blixtsnabbt reflexräddade René Makondeles överraskande styrning med klacken från nära håll och när han gjorde sig jättestor och stoppade ett bra nickförsök från helt frie Henrik Larsson.
HIF backade hem
Men när hemmaspelarna klumpade ihop sig runt honom på hörnan i 79:e minuten blev det ingen plats kvar för att briljera vidare. Enligt Hammarbytränaren Tony Gustavsson har domarna sagt att man i år ska döma bort mål som görs i samband med klumphörnor som, också enligt Gustavsson, man gör utomlands. Jag har dock lite svårt att se varför man skulle blåsa för en formation av spelare om ingen ojusthet begås.
Första halvlek var Hammarbys. Helsingborgs försvar backade hem långt ner mot eget straffområde eftersom man var rädda för att ge Charlie Davies utrymme att utnyttja sin snabbhet.
Det ledde till att Sebastian Castro-Tello och Maic Sema kunde hålla kvar bollen i anfall men deras sökande efter en avgörande sista passning till Davies ledde sällan till något.
Lantz & Landgren mittfältsvinnare
Helsingborg fick inte till sitt anfallsspel alls därför att uppspelen blev för omständliga. Sidledsrullande av försvararna och sedan bollen till Marcus Lantz som fick söka efter den långa passningsvägen till anfallarna Henke och Rasmus Jönsson som oftast var för långt bort.
I andra halvlek blev hemmalaget tätare. Lantz och Andreas Landgren vann mittfältet mot inte helt förvånansvärt ineffektiva Lolo Chanko och Mikkel Jensen. René Makondele kvicknade till och började röra sig i kylan. Försvaret flyttade upp.
Hammarby tappade initiativet men det såg ut som om ”Poppen” skulle rädda poängen som första halvlekens övertag motiverade.
Borde skrotat sig själv
Efteråt påstod Helsingborgs tränare Bosse Nilsson att om Chelsea och Liverpools 4–4-match varit en allsvensk match hade tidningarnas skribenter klagat på dåligt försvarsspel.
Tror inte det. Jag känner de flesta som skriver om allsvensk fotboll och jag vet väldigt få som hellre ser en 0–0-match än en målorgie.
Bosse odugligförklarade också förbundets granskningsgrupp som inte bestraffat ”Poppen” för två stämplingar i matchen mot Gefle. Skrota gruppen, tyckte Bosse.
Jag blev förvånad att höra att den fortfarande existerar. Trodde faktiskt att den skrotade sig själv redan första gången den skulle bedöma en situation och inte gjorde någonting i efterhand åt Göteborgs Peter Ijeh som slog knytnäven i huvudet på Landskronas Anders Friberg i maj 2005.