Totalt mörker, Leksand

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag skriver ihop listan över alla spelare som passerat Leksand de senaste fyra säsongerna tror jag knappt mina ögon.

Trots att jag varit med själv varje år har jag glömt hälften.

En evighetslång lista med misslyckade värvningar och släckta förhoppningar.Och nästan 100 miljoner kronor rakt ner i Siljan.

Senast jag såg en utlänning göra succé och vara bäst när det gäller i Leksand, var när kanadensaren Mike Ryder sköt upp laget i elitserien lockoutsäsongen 2004-05.

Han och backen Francis Bouillon bar Leksand på sina axlar den vintern och levererade när det behövdes som bäst. Sedan dess har det varit totalt mörker. Leksand var bara uppe och vände i elitserien året efter och slutade sedan femma i kvalserien och åkte ner i allsvenskan.

Där har de blivit kvar.

Leksand har blivit femma i kvalserien tre år i rad, efter att ha tillhört förhandsfavoriterna varje gång. Nu ligger laget sexa efter tre spelade matcher. AIK körde över Leksand på Hovet och vann med 5–1. Leksingarna var inte ens nära.

Inte lätt att se sig i spegeln

Leksands stjärnor lämnade Hovet blixtsnabbt i går med kinderna blossande som Falu rödfärg. Jag förstår dem. Det är inte lätt att se sig i spegeln efter tre raka förluster och att gå ut i ett samhälle där alla tror på ett återtåg inför varje säsong.

Nu ska jag inte helt döma ut Leksands chanser. Jag har följt Kvalserien sedan den startade och den kan svänga fortare än Mike Ryder gjorde när han snurrade upp motståndarna i Ejendals Arena den där succévintern 2004–2005.

Leksand har nu dubbelmöten med Växjö och Västerås närmast på programmet. Fyra segrar där är inte helt osannolikt och då står Leksand på tolv poäng med tre matcher kvar att spela.Men inget talar för att Leksand ska gå upp den här gången heller.

Inte som de spelat i de tre första matcherna. Och framförallt inte som de spelade i går. Loja stjärnor som inte åstadkommer ett smack, en handlingsförlamning som kommer varje kvalserie och som verkar helt omöjlig att lösa. Det spelar ingen roll hur överlägsna och målfarliga Leksand är i allsvenskan (där de gjorde över 200 mål i vinter).Så fort det står kvalserie på programmet är det tvärstopp.

Men en hel del är självförvållat. Titta bara på raden av utländska stjärnor som Leksand värvat år efter år.Det går ju att ifrågasätta klubbens scoutingverksamhet, då de nästan konstant lyckats ha nio fel av tio möjliga.

Dessutom:

Varför våga inte klubben satsa på unge målvaktstalangen Eddie Läck?

Leksand grävde ner sig för mycket

I fjol hade han bättre räddningsprocent än importerade gamlingen Ed Belfour, men fick inte stå när det gällde i kvalserien.I vintras blev Läck tvåa i räddningsprocent i allsvenskans just bakom AIK:s Christopher Heino-Lindberg och före Malmös Henrik Karlsson, som just nu gör braksuccé i sin nya klubb Södertälje. Men tränaren Tomas Kempe har valt att satsa på Jere Myllyniemi i de tre första matcherna.

Finländaren som släppte in en studspuck från mittlinjen mot AIK i går, en lobb från backen Jonas Liwing som innebar 4–1 och definitivt stängde matchen. Sedan kan jag inte låta blir att tycka att Leksand grävde ner sig för mycket i backen Antti-Jussi Niemis olyckliga skada, istället för att helt fokusera på matchen mot AIK. Det kom högtravande pressmeddelanden om Niemis tillstånd och att mot AIK skulle hela laget minsann spela för sin skadade lagkompis.

Jo, tack, det såg jag ingenting av.Eller också gillar de inte Niemi. Vad vet jag.

Nej, Leksand måste tänka om.

Leksand skulle behöva göra en Malmö. Förvandlas till ”BabyStars”.

Bygga ett ungt, hungrigt lag med hjärta. För det går inte att köpa för pengar.