Niva: 2–0-passningen tog Zlatan närmare kompisgruppen
Ett mål som var viktigt.
En målpassning som var både vacker och betydelsefull.
En insats som var Zlatan Ibrahimovics piggaste för säsongen.
Jorå, det här går bättre och bättre dag för dag.
Zlatan Ibrahimovic har skostorlek 47.
Tur det.
Hade han inte haft den allra längsta tån på planens allra största fot så hade han aldrig gjort sitt 1–0-mål mot Getafe.
Men matchen?
Den avgjordes inte av att Zlatan lyckades vinkla in Ábidals låga inlägg i 66:e minuten, utan av ett beslut som Pep
Guardiola tog åtta minuter tidigare.
Det var då han kopplade loss Andrés
Iniesta och – framförallt – Leo Messi.
Fram till dess hade det varit en jämn och oviss kamp mellan ett hungrigt Getafe och ett reservpräglat Barcelona.
För Getafe hade Albín dunkat en halvvolley i ribban, och Soldado hade satt en cykelspark i stolpen.
Totalt sett var Zlatan bäst
För Barcelona hade Zlatan Ibrahmovic bränt en chans som var bättre en straffspark.
Vändningen som öppnade upp friläget var vidunderlig, men öga-mot-öga med
Getafes argentinske målvakt Oscar Ustari var det Zlatan som blinkade först.
”Osky” lämnade en överdriven lucka, för att sedan stänga till den i samma ögonblick som svensken bestämt sig för att skjuta just där.
Det var en handbollsmålvakts arbetssätt, och en påminnelse om att Ibrahimovic fortfarande inte har den naturlige skyttekungens avslutsprocent.
Han har så mycket annat istället.
Efter en trög start växte han långsamt ut mot att vara anfallsspelets naturliga fokuspunkt, något för småspolingarna Pedrito och Jeffrén att luta sig mot.
I några anfall fick han till precis det ta emot-spela ut-stick på mål- mönster som han förväntas behärska framöver.
Lite piggare i kroppen än tidigare, lite mer bekväm i spelsättet – totalt sett bäst av alla Barcelonas startspelare.
Men hade det varit tillräckligt för seger?
Tveksamt.
Efter 58 minuter var det här fortfarande en kryssmatch.
En halvtimme senare var det en utspelning.
Under förra säsongen såg vi flera gånger – Donetsk, Santander – hur Barcelona var två helt skilda lag på olika sidor om punkten där Leo Messi hoppade in.
Messi – en sorgsen argentinare
I går förändrade han återigen matchbilden på ett sätt som ingen annan spelare i världen kan.
Zlatan hängde på karusellen, knuffade på extrafart, trivdes förträffligt – men den här gången spelade han ändå inte med Messi på riktigt samma sätt som tidigare.
I den här matchen spelade både han och resten av Barcelona för Messi.
Det har varit en sorgsen liten argentinare de senaste dagarna.
Förlusterna i det sydamerikanska VM-kvalet har tagit hårt på honom, och ända sedan han landade på El Prat med ledsna ögon har hela Katalonien tagit på sig uppgiften att muntra upp honom igen.
Både i tidningarnas rubriker och lagkamraternas intervjuer har parollen varit densamma: ”För Messi”.
Kanske hade Zlatan Ibrahimovic känt av de här vibbarna, kanske hade de gått förbi honom fullständigt – oavsett vilket så träffade han ännu en gång helt rätt sociala knappar med sina fotbollsskor.
Beslutet att lyfta fram Messi till öppet mål snarare än att avsluta själv gav inte bara ett sagolikt vackert fotbollsmål och ett förlösande argentinskt leende – det gav också Zlatan Ibrahimovic uppskattning från den tajta kompisgrupp som bildar Barcelonas maktkärna.
Sättet avgör mycket i Barcelona
Här spelar det ingen roll om man heter Xavi, Puyol, Piqué, Iniesta eller Messi.
Här hjälper man varandra och backar upp den som behöver det.
Att Zlatan skulle vara en tillräckligt bra fotbollsspelare för att passa in i Barcelona har jag aldrig varit det minsta orolig för.
Däremot har jag funderat en hel del kring hur han ska fungera i den miljö som vuxit sig alltmer speciell för varje år som alla de här egenfostrade spelarna delat omklädningsrum.
I Barcelona avgörs inte ditt öde enbart av hur du spelar, utan även av hur du är.
Samuel Eto’o skulle aldrig ha passat i samma läge som Zlatan Ibrahimovic fick i går. Det är därför han gör fler mål än svensken.
Men det är också därför han inte längre spelar i FC Barcelona.