Anjas härliga segerkramar

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-12-29

Deppandet är över - och nu har Pärson bestämt sig: Jag ska vinna världscupen

LIENZ

Anja Pärson och pappa Anders förenas i en jättekram.

Båda har nära till tårar.

Den senaste tiden har varit tuff för skidstjärnan.

- Jag började tvivla. Men nu är det annorlunda, jag ska satsa på störtlopp också. Jag vill vinna världscupen, säger Anja efter slalomsegern i österrikiska Lienz.

Grattiskramar Anders Pärson, 53 i går, kramar om dottern Anja efter segern i gårdagens världscuptävling i Lienz, Österrike.

Historien kan ni säkert.

I schweiziska St. Moritz - strax innan jul - ledde Anja Pärson störtloppet, men körde ur portarna före mål. Samma sak hände i lördagens storslalomtävling Lienz.

Hon var bäst, men ändå inte.

Då kom tankarna.

- Jag är i bra form och vet att jag är snabb. Samtidigt hjälper inte det när man får negativa tankar. Istället för att bara ösa började jag tänka: "Anja, nu får du inte sabba den här tävlingen också", säger Anja Pärson.

Så tänkte hon inför gårdagens slalom.

"Hela jag skakade"

Minuterna innan start var hemska.

- Vet inte om jag varit lika nervös någon gång. Min puls var säkert uppe i 180 och då hade jag inte ens startat. Hela jag skakade, säger Anja Pärson och ler åt tanken.

Första åket körde hon på säkerhet och var ordentligt förbannad efteråt.

Just för att hon inte gått på för fullt.

- Då ångrar man ju sig, säger Anja.

Hon var trots det tvåa - 64 hundradelar efter Nicole Hosp, som var i en blivande vinnare.

Trodde alla.

- Jag var helt säker på att Anja inte skulle ta henne, säger pappa Anders Pärson ärligt.

Men Anja är Anja.

Som så många gånger förr - när det behövdes som bäst - bet 22-åringen ihop, knöt näven och kastade sig ut i det branta hanget.

Till mellantiden gick det sådär.

- Sedan släppte jag på.

I mål hade hon kört ifatt och ifrån. Rejält. Glädjen gick inte att ta miste på. Anja gjorde flera ärevarv och applåderade sig själv och den jublande publiken.

Men hemmaåkaren Nicole Hosp var kvar.

Österrikiskan åkte mycket bra, men var distanserad med 34 hundradelar av virvelvinden från Tärnaby.

Då kom GLÄDJEN.

Den riktiga.

Anja rusade in på innerplan och skrek och hytte med näven. Hon gjorde "sälen" - sin egen patenterade segergest - och gjorde den en gång till när speakern ville ha en repris.

"Jag tvivlar jämt"

- Utåt sett är verkar jag kanske jättestark mentalt, men det är jag faktiskt inte. Jag tvivlar jämt på mig själv. Faktiskt. Men det försöker jag vända till någonting positivt, säger Anja Pärson.

Och fortsätter:

- Det hade blivit ett tungt nyår om jag åkt ur igen, eller kört dåligt. För två år sedan gick det åt skogen i tre raka tävlingar och det var riktigt hemskt. Man undrade om man någonsin skulle komma tillbaka.

När Anja jublat en stund i målfållan kom plötsligt pappa Anders springande. Han kramade om sin dotter och lyfte henne mot skyn. Kind mot kind stod de länge och njöt av stunden och av varandra.

- Det var härligt att kunna glädja pappa på födelsedagen. Han fyller faktiskt 53 i dag. Sedan var den här segern en av mina absolut roligaste.

Nu har Anja fått tillbaka självförtroendet och för första gången pratar hon om att vinna den totala världscupen.

- Tidigare har jag tagit det lite lugnt med det snacket, men nu kan inte ens jag blunda. Jag leder cupen ganska stort och nu vill jag vinna den, säger Anja Pärson.

Men då krävs det att hon på allvar börjar köra störtlopp.

- Och det ska jag göra. I Veysonnaz i januari ska jag vara med om ingenting oväntat inträffar.

Hon känner sig inte tvingad att åka störtlopp bara för att skrapa ihop poäng till den sammanlagda världscupen.

- Jag kommer absolut inte att riskera någonting. Jag vill inte dö på kuppen, säger Anja Pärson.

Och fortsätter:

- Störtlopp är farligt och känner jag att jag inte behärskar en backe hoppar jag av. Jag har ju min familj och mina vänner att tänka på. Att vinna världscupen är i det sammanhanget ganska litet.

Anja Pärson är tillbaka till sitt vanliga jag.

- Jag vill vara den där glada tjejen och jag mår bäst av det. Men ibland, när trycket blir för stort, blir jag lite tyst och det är inte jag.

Säger hon och skrattar.

Så skönt.

Konkurrenterna hon måste besegra

Patrik Thornéus

Följ ämnen i artikeln