A Lennart Julin om banorna i Paris: ”Osportsligt”
Publicerad 2024-07-27 19.59
PARIS. Är de lila (!) löparbanorna på Stade de France de snabbaste världen skådat?
Tillverkaren hävdar att den är två procent snabbare än de i OS i Tokyo 2021, där det sattes tre världsrekord och åtta olympiska rekord.
– De har hittat en lucka i lagen här, säger friidrottsexperten A Lennart Julin.
Färgen på löparbanorna kommer säkert att överraska många när friidrotten drar igång på Stade de France den 2 augusti.
Det är första gången det är lila löparbanor i ett OS.
– Ja, jag har aldrig sett lila förut, säger Julin som sett de flesta färger på världens löparbanor.
– Jag har varit med om konventionellt röda, blå, gröna, svarta, ja, till och med gula banor. Det finns inga restriktioner egentligen, mer än att banmarkeringarna måste synas. Så vita banor är väl de enda som inte fungerar.
Men det är vad som finns under det lila ytskiktet, som är den stora revolutionen här i Paris.
Där finns ytterligare två svarta lager där det nedre har inbyggda bikakeceller, som ska absorbera kraften då foten landar och sedan ge en katapulteffekt uppåt när den lämnar.
Den är också anpassad till den nya, uppmärksammade skotekniken som redan lett till en våldsam utveckling i löpgrenarna.
I Tokyo användes samma typ av banor och fungerade perfekt för 400 häck, där norrmannen Karsten Warholm blev först någonsin under drömgränsen 46 sekunder, då klockan stannade på 45.94.
Det är fortfarande det gällande världsrekordet.
Även på damernas 400 häck satte Sydney McLaughlin-Levrone världsrekord, då hon sprang på 51.46, en tid hon har förbättrat två gånger sedan dess och senast till 50.65 vid de amerikanska OS-uttagningarna i Eugene.
Och i tresteg studsade Yulimar Rojas från Venezuela 15,67 meter, ett rekord ingen varit i närheten av sedan dess.
Nu ska banorna som skrev historia i Tokyo vara ännu snabbare och studsigare i Paris enligt den italienska tillverkaren Mondo.
– De har kommit på en lucka i lagen här, där övre delen av banan är precis som vanligt, Men därunder finns ett skikt med luftfickor som inte finns på i stort sett någon annan stadion. Det blir en svikt som ger samma effekt som uppbyggda banor inomhus, säger A Lennart Julin.
– De flesta arenor i världen har ett fast underlag, oftast asfalt, som ytskiktet läggs direkt på. Själva grundidén är att det ska vara samma förutsättningar överallt, så det ska gå att jämföra resultat från olika platser. Men här tillåter man en tillverkare hitta på en teknik som inte finns på andra ställen och som andra inte har råd att bygga. Det blir både orättvist och osportsligt.
Rena studsmattan
De nästan identiska banorna i Tokyo väckte också kritik.
De visade sig katastrofala för spjutkastarna, som sätter ner foten med ett våldsamt tryck inför utkastet.
Den sviktande banan höll inte för den påfrestningen och det blev stora hål i underlaget.
Vid sommarens EM i Rom väckte också den uppbyggda rampen för längd och tresteg uppmärksamhet.
Det var rena studsmattan enligt svenska tränaren Yannick Tregaro.
Men det gav resultat.
Årets två längsta hopp i längd kom i det mästerskapet, då greken Miltiadis Tentoglou hoppade 8,65 i herrtävlingen och tyskan Malaika Mihambo 7,22 i damernas. Spanjoren Jordan Diaz vann dessutom herrarnas tresteg på 18,18 och gick in som trea i världen genom tiderna.
Första svensk att kliva ut på de lila banorna blir Samuel Pihlström i försöken på herrarnas 1500 meter på fredag förmiddag.