Sven Nylander - en tragisk, bruten man
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-08-16
På tredje dagen erkände Sven Nylander.
Först när han inte hade något val.
Ett litet steg för mänskligheten, men ett ohyggligt stort steg för en människa.
Alla med en smula kristen livssyn vet att det aldrig är för sent att be om förlåtelse.
Sven Nylanders brev där han erkänner var annorlunda mot Patrik Sjöbergs.
Kort, koncist, utan slängar åt olika håll och åtminstone på ytan insiktsfullt om situationens allvar.
De intervjuer han gjorde i går bekräftade också innehållet. Det var en människa utan arrogans som försökte samla ihop sig själv och sitt liv.
En bruten man.
Sluta dricka - bra det
Ingen som tog del av det kan - skulle jag gissa - känna annat än att det här är en tragisk historia med enbart förlorare. Tre töntar som knarkade och gjorde det på fel plats vid fel tidpunkt. Och åkte dit.
Ett litet brott som ledde till ett stort sammanbrott; Patrik förlorade ansiktet, Sven Nylander förlorade sitt anseende och sitt jobb, vad Patrik Lövgren förlorat vet vi inte än, men mycket tyder på att han förlorat sin hemvist i idrottsklubben MAI. Även det är ett kännbart straff.
Alla tre riskerar dessutom böter eller kortare fängelsestraff, sannolikt bara böter om inte någon publicitetssugen åklagare vill få en chans att synas i media.
Nylander säger att han ska sluta dricka eftersom han så uppenbart tappar omdömet när han dricker. Det låter bra. Det en riktig slutsats.
Vakna, Sverige!
Det självklara när en sån här sak händer är att den som drabbas fattar genomgripande beslut. Om exempelvis alla som blir våldsamma när de dricker insåg att de måste sluta dricka innan en allvarlig olycka inträffar skulle Sverige vara ett mycket bättre land att leva i.
Om det är en realistisk förhoppning vet jag inte.
Alla får inte samma drastiska insikter och väckarklockor som Sven Nylander.
Överhuvudtaget tycker jag att det är dags för idrottsrörelsen att vakna upp när det gäller drogromantiken.
Och jag skulle kunna säga att det är dags för hela Sverige att vakna upp.
För det är ju inte bara gamla avdankade sportstjärnor som använder kokain.
Kokain leder till tragik
Här i Stockholm har det återigen blivit en tragiskt utbredd drog på diverse så kallade innekrogar. När jag var i fertil ålder gick folk på Café Opera och det var ett sorgligt knarkande på toaletterna eller ibland vid borden.
Jag tänkte inte så mycket på det då, men en sak kan jag säga med hundraprocentig säkerhet; de kändisar som drog i sig kokain då och fortsatte med det är inte kvar i rampljuset nu.
De leddes ut bakvägen några år senare, nu är de döda eller tragiska föredettingar som mår mycket illa.
Kokainet påskyndade deras fall. Det är min fasta övertygelse.
Jag tyckte de såg patetiska och strykrädda ut redan då, men det jag minns allra tydligast var att själva tyckte de att deras kokainsnortande med femhundralappar borde ge dem respekt.
Var de dopade?
Sportindustrin är inte mer drabbad av knark än exempelvis mediabranschen. Jag hör alldeles för ofta att kollegor - ibland nära kollegor både på kvällstidningar och inom tv - använder kokain.
Jag tycker det är tragiskt.
Jag tycker det är patetiskt.
Jag tror inte längre att man skyddar dem genom att hålla käften. På samma sätt som det på sikt sannolikt hjälper Patrik Sjöberg, Sven Nylander och Patrik Lövgren att de åkte fast.
Betyder Nylanders och Sjöbergs erkännande under galgen att de använde otillåtna droger även när de idrottade? är den vanligaste frågan jag får nu. Jag har verkligen ingen aning.
Det tragiska för alla inblandade är att frågan måste ställas.