De olika vagnarna

Det finns dels vagnar med två hjul och dels vagnar med fyra hjul. Som hästfordon finns det även slädar.

Vagnar med två hjul körs av ägaren själv och det finns plats för en passagerare bredvid. Till tvåhjuliga vagnar har man en häst, undantagsvis tandem. Tvåhjuliga vagnar är lättast för nybörjaren och den unga hästen då den lättare följer med hästen om den till exempel skulle skygga, på en fyrhjulig vagn kan då hjulen låsa sig.

Vagnar med fyra hjul körs antingen av ägaren själv och det finns plats för passagerare, eller så körs vagnen av anställd kusk eller hyrkusk och ägaren och passagerare får åka i vagnen. Vagnar som körs av ägaren har lagt tonvikten av bekvämlighet för den som kör med mindre komfort för de som sitter på. Vagnar som körs av anställd kusk eller hyrkusk har istället koncentrerat sig på att lägga komforten för de som åker med i vagnen.

Fyrhjuliga vagnar dras av en, två, fyra eller till och med fem hästar. En häst kallas för enbet, två för tvåbet eller par om de går bredvid varandra och tandem om den ena går framför den andre, fyra hästar kallas för fyrspann och fem hästar kallas för femspann men även ibland för kron-, kejsar eller kungsspann.

Förutom vagnar finns det även slädar. Släden dras av en häst. Det finns även i till exempel Ryssland såkallade trojkor som dras av tre hästar i rad där mittenhästen travar och ytterhästarna galopperar.

Tvåhjuliga vagnar

De vanligaste tvåhjuliga vagnarna är gigg, sulky, rockard och dogcart.

Giggen är den äldsta utav dessa vagnar. Den har plats för två personer och finns i många olika storlekar och utföranden.

Sulky är en mycket lätt vagn som används vid travet med en plats för kusken. Jag beskriver inget mer om sulkyn här då denna sidan inte riktar sig till travet utan till klassisk körning.

Rockard är en mycket lätt vagn som travet tagit fram för långsamträning för travhästar. Denna vagn tillhör ej de klassiska vagnarna varför den ej står att läsa om i böcker om vagnar. Rockard är en låg vagn och den har bilaxlar och bilhjul, motorcykelhjul eller mopedhjul. Den har blivit lite av en folkvagn då det är en billig vagn för små plånböcker eller som förstavagn.

Dogcarten har utvecklats från giggen. Den har plats för två eller fyra personer samt plats för hundar i korgen under sätet. Dogcarten var från början avsedd att användas vid samling till jakt. Dogcarten har en ratt med vilken man kan ställa in sätet framåt eller bakåt för att fördela vikten rätt. Det finns även fyrjhuliga dogcarts.

Fyrhjuliga vagnar

Det finns en uppsjö av olika vagnar. Bland de vanligast förekommande vagnstyperna finner man bland annat phaeton, charabang, dogcart, break och wagonette som körs av ekipageägaren själv, samt landå, viktoriavagn, coach, barouche och brougham som körs av anställd eller hyrd kusk. Förutom dessa uppräknade vagnstyper finns det vagnar för olika ändamål, till exempel särskilda postvagnar och fina konungavagnar.

Phaeton har flest varianter av alla vagnskategorier från små låga ponnyvagnar till stora mailphaetons. Den ursprungliga phaetonen var den stora "Highflyer" från 1700-talet, vilken inte finns längre. Beroende på vilken phaetonmodell dras denna vagn av en, två eller fyra hästar.

Charabang har fått sitt namn efter det franska "char à bancs" vilket betyder vagn med bänkar. Charabangen har en plats för kusken och sedan två längsgående bänkar som är vända mot varandra.

Dogcart finns som redan nämnts både som tvåhjulig och fyrhjulig vagn. Den fyrhjuliga har precis som den tvåhjuliga plats för hundar under sätet. Sätena är placerade rygg mot rygg och det främre sätet där kusken sitter är bekvämare än det bakre.

Break bör helst dras av fyra hästar och den används till tävlingskörning, vid inspanning, för sightseeing och liknande tillfällen.

Wagonette utvecklades under den senviktorianska tiden i England. Den var till för det stora hushållet, hotell eller liknande och användes för utflykter, jaktturer, skjuts till järnvägsstationen och liknande.

Landå är en förnäm vagn som fått sitt namn efter den tyska staden Landau. Landå är en heltäckt vagn som har nedfällbara suffletter, såkallade kurhalvor. I vagnen finns två passagerarsäten som är vända mot varandra.

Viktoriavagnen används vid lite mindre högtidliga tillfällen och användes mycket förr till offentliga transporter på gatorna, dåtidens taxirörelse. Viktoriavagnen har plats för två passagerare förutom kusken och medhjälpare och det är en komfortabel vagn att färdas i. Personligen tycker jag att Viktoriavagnen tillhör de vackraste vagnarna.

Coachen beskrivs ibland som kungen bland vagnar. Den framställdes under det tidiga 1700-talet och är den vagn som sedan dess varit mest enhetlig i sin konstruktion. En coach ska dras av fyra hästar.

Barouchen hade sin storhetstid under den första delen av 1800-talet. Det var ett statusåkdon som rika åkte i och kunde visa upp sig för allmänheten.

Brougham är en bekväm statsvagn för en riktig "gentleman" och denna vagn var populär både i England och i USA. Broughams kan delas in i "enkla", "rundade" och "dubbla" vilka kan ta två, tre respektive fyra personer inuti. Enkelbrougham dras av en häst, cobb eller två cobbar. De större modellerna dras vanligtvis av två hästar.

Slädar

Från början hade slädarna bara en med och påminde om båtar i sitt utförande. Den lappska ackjan har fortfarande bara en med. Slädar med två medar uppkom från drögen, där flaket vilade direkt på medarna. De vanligaste slädtyperna är risslan, kappsläden, rack och korgsläden.

Risslan är en mycket gammal släde som kommer från Norrland. Överredet består utan av låg skrinda. Passageraren ligger skönt nedbäddad i fällar.

Kappsläden var den vanligaste släden i södra och mellersta Sverige under 1700- och 1800-talen. Den är smal och elegant i typen men därför även vinglig. Kappsläden har plats för en passagerare där bak på det lilla sätet, den såkallade hundsvotten.

Rack är en stor släde och den kan ibland ha kur.

Korgslädens överrede består av flätad korg som namnet anger.