Wennerholm: Slutspelet har inte känts så öppet på flera år
Åtta lag. Åtta guldkandidater.
SM-slutspelet i ishockey har inte känts så öppet på flera år.
HV 71 är favoriter, Djurgården är tyngsta utmanaren och Timrå drömmer om att göra vad HV gjorde 1995.
Att ta sista slutspelsplatsen i sista omgången och sedan gå hela vägen fram till SM-guld.
Senast Timrå låg på slutspelsplats var efter hemmasegern mot Södertälje (3–1) i omgång fyra tidigt i höstas.
Det tog 51 omgångar för Timrå att ta sig tillbaka – i absolut sista matchen.
Jag har lärt mig att inte underskatta det flyt Timrå haft den senaste tiden.
Jag har sett det förr.
När Väsby gick upp i elitserien 1987 var det en av de största knallarna någonsin i svensk hockey.
När HV 71 tog SM-guld 1995 fortsatte de surfa på samma våg som gett dem sista slutspelsplatsen det året.
I båda fallen fick man en känsla av att både Väsby och HV inte kunde förlora.
Varenda puck studsade rätt, varenda annat resultat gick deras väg.
Bara att gratulera Timrå
Tänk vad det måste svida hos Modo, när det räckt med en sketen poäng för att ta dem till slutspel i stället för Timrå.
Men det är bara gratulera Timrå som hamnat i ett stim lagom till slutspelet.
Jag kan tänka mig att hela Luleå går omkring idag och svär över hur orättvis idrotten kan vara, men det var på något sätt förutbestämt att Timrå skulle vinna den här matchen.
Ett mål räckte – Anton Landers 1–0.
Det spelade ingen roll hur mycket Luleå sköt och sköt. Timrås målvakt Anders Lindbäck var rena väggen.
Nu har jag en känsla av att Timrå kan vara samma fenomen som Väsby var 1987 och HV var 1995, men samtidigt är känslan av att det inte kan hända idag.
Inte i bäst av sju matcher.
Det blir så långa matchserier att förtrollningen kommer att brytas till slut.
Känslan är att Djurgården har fått slagläge efter att ha tagit sig upp på andraplatsen i tabellen i sista omgången. Djurgården har ett lag som är byggt för slutspel.
Bra slutspelsspelartyper som Marcus Nilson, Jimmie Ölvestad och Mathias Tjärnqvist.
En bra mix av fysik och finess.
Annars är HV mina favoriter.
Smålänningarna är alltid bäst när det gäller, de har bredaste truppen och har bästa power play-uppställningen av alla lag.
Stefan Liv växer alltid i slutspelet och det känns homogent rakt igenom.
Det finns muskler (Lance Ward), retstickor (Per Ledin) och alla andra ingredienser som krävs för att det ska bli ny guldfest i Jönköping. Bortasegern mot Linköping, när seriesegern stod på spel, kändes som ett styrkebevis.
Linköping, då?
Nej, jag tycker laget saknar karaktär.
Och framförallt saknar de en riktig matchvinnare i målet. Fredrik Norrena har sett ut som en gigantisk felinvestering hela den här säsongen. Går det inte att hyra ut honom till Ryssland?
Annars har väl avsågade Södertälje sett hetast ut i de avslutande omgångarna.
Jag undrar ibland om inte SSK är ett bättre lag utan sin stora stjärna Linus Klasen än med.
Till sist? Vem tar vem? Vilka kvartsfinalmotståndare väljer de tre topplagen (fyran får ju ta det som blir över).
Frölunda skrämmer ingen
Jag har en känsla av att HV 71 kommer att välja Timrå, som borde vara rätt slutkört efter en spurt som varat i flera veckor.
Samtidigt tror jag inte Frölunda skrämmer någon längre.
Och väljer HV att möta Timrå tror jag att Hardy Nilsson och Djurgården kommer slänga sig över Frölunda.
De slog göteborgarna med 5–2 så sent som i går och de har varit Djurgårdens önskemotståndare hela säsongen. Fyra segrar, en oavgjord, 20–10 i målskillnad och tretton av femton möjliga poäng till djurgårdarna.
Det är en no brainer.