Duellen som aldrig blev av
Wennerholm: Ett mål räckte för Crosby – Ovetjkin får vänta till 2014
VANCOUVER. Kanada tog OS-guld och Sidney Crosby blev historisk målskytt, när det var dags för sista guldmedaljerna att delas ut i Vancouver.
Ungefär som det var planerat på förhand i hockeyturneringen i OS.
En makalös turnering, en makalös publik och ändå rätt segrare till slut.
Kanada var bäst när det gällde.
Det är dags att sammanfatta den här turneringen och under finalen mellan Kanada och USA satt jag och tänkte på duellen som aldrig blev av.
Det här skulle ju bli Sidney Crosby vs Alexander Ovetjkin. De två storstjärnornas krig om OS-guldet.
Kanada mot Ryssland.
Men Ovetjkin försvann helt i detta OS, där andra som Ryan Miller, Jonathan Toews, Brian Rafalski och till och med Slovakiens veteran Pavol Demitra tog över stjärnrollerna. Och Crosby var osynlig i slutspelet fram till sitt avgörande mål i OS-finalen mot USA.
Han var inte ens i närheten av att röstas in i medias All Star Team, trots att femtio procent av alla röstberättigade mediarepresentanter på plats här i Canada Hockey Place var kanadensare.
Crosby historisk
Men ett mål räckte för Crosby att bli historisk.
Ovetjkin får vänta till OS i Sochi hemma i Ryssland 2014 – om det nu blir några NHL-spelare där.
Men han fick i alla fall vara med i den bästa match jag såg spelas här i OS.
Kvarten mellan Kanada och Ryssland betraktades som en moralisk final, men Kanada kom ut och körde över ryssarna och matchen var avgjord redan efter första perioden och 4–1 till Kanada.
Jag har aldrig sett en bättre förstaperiod i hela mitt liv.
Och det var den mest skoningslösa slakt jag sett av ett av världen bästa landslag – Ryssland som blivit världsmästare två år i rad.
De fick faktiskt åka hem från OS några timmar före Sverige, även om Alexander Ovechkin stannade för att bära den ryska fanan vid avslutningsceremonin.
Skönaste minnet:
Finlands oerhörda glädje över OS-bronset, sedan de vänt 1–3 till 5–3 i sista perioden mot Slovakien.
Veteraner som Teemu Selänne och Saku Koivu hade tårar i ögonen i det som var deras sista OS och dröjde kvar på isen ända tills ismaskinen kördes in.
Det var mäktigt att se.
Samtidigt är det slutet på en finländsk epok och för några av de största hockeystjärnor landet producerat.
Största besvikelsen:
Att Sverige aldrig kom i gång i den här turneringen.
Bengt-Åke fick laget att växa för varje match i OS i Turin, men den här gången var lagbygget fel från början. Det lyfte aldrig, även om segermatchen mot Finland (3–0) tände hoppet inför kvarten mot Slovakien.
Det bästa som ställt upp
Men där tog det tvärstopp. Jag tyckte det här laget var det bästa Sverige ställt på isen i ett mästerskap. Sverige hade några av NHL:s bästa spelare just nu i Nicklas Bäckström, Henrik och Daniel Sedin, Henrik Zetterberg och Daniel Alfredsson.
Spelare som är vana att snurra upp de kanadensare som stod med guldmedaljerna runt halsen i Canada Hockey Place i natt.
Men svenskarna var inte bäst när det gällde. Bengt-Åke fick aldrig kedjorna att stämma och när han väl började agera där i båset var det för sent.
Största skrällen:
Vid sidan av USA måste det vara Norge.
Utdömda på förhand som OS i särklass sämsta lag. Efter ”normala” 0–8 mot Kanada och 1–6 mot USA pressade de Schweiz till 4-4 vid full tid och var sedan nära att slå ut Slovakien i åttondelsfinalen.
Norge hämtade in 1–3 till 3–3 i andra perioden innan slovakerna kunde avgöra med ett segermål i den tredje.
Annars hade det blivit Sverige-Norge i kvartsfinal och förmodligen ett helt annat slut för svenskarna.
Nu är det över och förbi och ”all i said and done” som Pierce Brosnan väser fram i filmversionen av musikalen ”Mama Mia”.
Den 9 maj spelar Tre Kronor sin första match i VM i Tyskland.
Det är bara att ta nya tag.