Så har Bengan Boys tappat i status
Men två av dem i centrum av den nya handbollsvärlden
Publicerad 2019-08-19
Ola Lindgren och Magnus Andersson befinner sig i centrum av världens två mest spännande handbollsnationer.
Men annars är inte Bengan Boys alls lika heta längre.
Först bildade de världens främsta landslag med 13 medaljer på 13 år.
Sedan blev flera av dem topptränare med tunga uppdrag i handbollsvärlden.
För fem år sedan utsågs till exempel Ljubomir Vranjes till årets tränare i världen av det internationella handbollsförbundet efter att först Flensburg till Champions League-guld. Ett par år senare var han förstavalet som ny, svensk förbundskapten men då satte Flensburg stopp.
Staffan Olsson och Ola Lindgren ledde det svenska landslaget 2008–16.
Olsson blev sedan assisterande tränare i Paris SG.
Lindgren var, parallellt med förbundskaptensjobbet, tränare i tyska toppklubben Rhein-Neckar Löwen 2009–10 och skapade sedan en gulddynasti i IFK Kristianstad.
Per Carlén tog 2011 över regerande tyska mästarna Hamburg.
Magnus Andersson ledde AG Köpenhamn till Champions Leagues Final 4 2012 och sedan tyska Göppingen till två raka titlar i EHF-cupen 2016–17.
Robert Andersson etablerade samtidigt nykomlingen Erlangen i Bundesliga, vilket är erkänt svårt i världens bästa liga.
Robert Hedin var norsk förbundskapten 2008–14.
Thomas Sivertsson tränade toppklubbar i Danmark (Kolding) och Polen (Wisla Plock) innan han blev förbundskapten för de svenska damerna 2012–16.
Bortsorterade i jakten på ny förbundskapten
Bengan Boys är inte alls lika eftertraktade på tränarmarknaden som tidigare.
Vranjes gick på mindre än ett år från att vara tränare för ungerska landslaget och superklubben Veszprem till att inte vara någon toppkandidat när ny, svensk förbundskapten skulle utses och göra fiasko med Kristianstad i slutspelet.
Lindgren är förbundskapten för Finland och hoppade nyligen på ett 10-månadersavtal med egyptiska Al Ahly.
Magnus Andersson är tränare för portugisiska Porto sedan ett år.
Olsson står utan tränarjobb sedan drygt ett år.
Carlén jobbar i dag med sponsorer och en beachhandbollsturnering i liganykomlingen OV Helsingborg.
Robert Andersson var ansvarig tränare när Karlskrona åkte ur handbollsligan i våras.
Hedin och Sivertsson är förbundskaptener i USA respektive Estland, två av handbollens u-länder.
Det känns som att Magnus Wislander fått en mindre roll i Redbergslid de senaste åren mot vad han hade tidigare.
De gamla målvaktsfantomerna Mats Olsson och Tomas Svensson är kvar på samma nivå som tidigare – Olsson som en viktig del i tränarteamet för de fantastiska, norska damerna och målvaktstränare i svenska herrlandslaget, Svensson som målvaktstränare i Magdeburg – och Martin Boquist är fortfarande assisterande i Blågult, dock bortvald när det skulle utses en ny, ansvarig förbundskapten.
Nej, de hetaste svenska tränarna i dag är snarare Kristján Andrésson, Sveriges förbundskapten som just tagit över Rhein-Neckar Löwen, Andreas Stockenberg, nykorad mästartränare i Sävehof, och Michael Apelgren, som gjort succé i norska Elverum och tar över Sävehof om ett år.
Damernas förbundskapten heter Henrik Signell och när förbundet skulle välja ny herrförbundskapten så ville man inte ha någon från Bengan Boys utan valde i stället norrmannen Glenn Solberg.
Portugal på gång
Men Ola Lindgren och Magnus Andersson ”råkar” faktiskt befinna sig på två av de mest intressanta platserna i handbollsvärlden just nu. Nej, jag tänker inte på Lindgrens halvtidstjänst i Finland utan på att Portugal och Egypten är två av de mest spännande handbollsnationerna i dagsläget som håller på att bredda handbollsvärlden på ett efterlängtat sätt – och kanske också skaka om den framöver.
Portugisisk handboll verkar äntligen ha fått ihop delarna:
Efter att inte kvalat in till ett stort mästerskap sedan 2006 tog sig Portugal till EM i Sverige i januari, med välkommen hjälp av att startfältet har utökats till 24 lag.
Sporting tog sig till åttondelsfinal i Champions League i våras.
Porto gick till EHF-cupens Final 4.
Madeira gick till final i Challenge Cup.
Ligan har lockat till sig stora profiler som René Toft Hansen, Petar Djordjic, Thierry Anti och just Andersson.
I U21-VM i somras gick Portugal till semifinal för första gången sedan 1995.
I nyss avslutade U19-VM tog man sig också till semifinal – för första gången någonsin. Bara två länder tog sig till minst semifinal i både U19- och U21-VM: Portugal och...Egypten.
Egypten satsar tungt
Egypten, som visserligen varit en toppnation i Afrika under hela 2000-talet och hade en stark generation strax efter millennieskiftet , är verkligen på gång:
Man arrangerar VM om 1,5 år och satsar stenhårt på detta arrangemang. Egyptierna har lockat över Roberto Garcia Parrondo som förbundskapten. Spanjoren är en av världens hetaste tränare just nu efter att lett Vardar till en sensationell Champions League-titel i våras. I intervjun med Lindgren berättar han hur enormt många dagar Parrondo får med sina landslagsspelare redan nu för att det ska bli medalj i hemma-VM. Ligan stänger i perioder och landslaget samlas två dagar varje vecka mellan ligamatcherna. Det var så Sydkorea blev en toppnation i sitt hemma-OS 1988.
I U21-VM i somras blev det brons – den första, egyptiska medaljen i U21 sedan 1999.
I U19-VM skrällde Egypten finalen i söndags mot Tyskland. Här har man aldrig tidigare varit framme i semi ens. Egyptierna verkar alltså ha ett par fantastiskt fina årgångar på gång.
Och i Portugal och Egypten sitter Andersson respektive Lindgren, de gamla lagkompisarna från Drott och landslaget, nu på två av tyngsta klubbtränarposterna. Vilka intressanta möjligheter de har.