”Vi har 50–75 miljoner fans”
Ola Lindgren i stor intervju om nya livet Kairo
Publicerad 2019-08-19
Efter nästan fyra decennier i svensk och tysk topphandboll:
Nu är Ola Lindgren plötsligt tränare för Afrikas största klubb och förbundskapten för Finland.
– Kravet är bara ett: vinna allt, säger han på plats i Kairo.
Ola Lindgren tillbringade 38 år på den yttersta nivån i handbollens stormakter Sverige och Tyskland – först som spelare och därefter som klubbtränare och förbundskapten.
Efter fyra raka SM-guld hoppade han av som tränare för IFK Kristianstad mitt under förra säsongen.
Nu är 55-åringen på en helt annan plats i handbollsvärlden. Eller rättare sagt två:
Som förbundskapten för Finland – ett handbollens u-land som inte kvalat in till ett mästerskap på över 60 år.
Som tränare för egyptiska Al Ahly – Afrikas största klubb med 250 000 medlemmar.
”Det är bra betalt”
Hur hamnade du här, Ola?
– Jag har alltid sagt att jag ville göra något annorlunda och prova något utanför boxen, säger Lindgren på plats i ett stekhett Kairo.
– Det är 38–39 grader varmt här.
Det här är första gången han är i Kairo sedan VM-guldet 1999.
– Klassisk mark, utbrister han.
Tillbaka till hur han hamnade i Kairo och Helsingfors:
– Finland lät otroligt spännande med ett ungt lag som inte haft några framgångar och med en utmaning att nå ett mästerskap. Det kändes roligt och passade in bra. Jag hade tänkt befinna mig på hemmaplan mer och ta större ansvar för min son (som bor med sin mamma i Karlskoga). Sen hade jag en halvtidstjänst i Sverige inom handbollen som jag skulle kombinera upp jobbet i Finland med. Men det sprack av olika anledningar och då hade jag bara en tjänst i Finland som inte var på heltid.
– Så dök det här med Al Ahly upp i början av juli. Det var lockande och jag ska inte sticka under stolen med att det är bra betalt.
Lindgren berättar förstås inte hur mycket han tjänar.
Men är det den högsta lönen du haft någon gång?
– Nej, jag har varit välbetald en gång i tiden (skratt).
I Rhein-Neckar Löwen?
– Ja, precis.
Bor på en ö i Nilen
Lindgren har med sig Robert Arrhenius, som han tränat både i landslaget och i tyska Nordhorn, som assisterande tränare.
De bor i ett exklusivt komplex i Zamalek, ett av Kairos mest fashionabla områden på ön Gezira i Nilen.
– Det var ett måste att bo bra. Det är jäkligt fint här. Det är som ett hotell men med lägenheter. De kommer och byter lakan och städar en gång i veckan. På området finns butiker, swimmingpool och restauranger. Det är bara ambassader häromkring.
”Lindgrens lyxliv i Egypten” – där har du rubriken.
– Nej, långt ifrån. Det är rätt lugnt här men med våra ögon känns det ändå hektiskt. Kommer man längre ut i Kairo är det kaos. Då är det ett jäkla liv.
Har ni nära till träningarna?
– Ja, det är här på ön. Vi kan promenera dit på 25 minuter. Eller så tar vi taxi. Det kostar en tia.
50–75 miljoner supportar
Al Ahly är alltså Afrikas största idrottsklubb. Fotbollen är förstås störst, men man har ytterligare 14 sektioner varav handbollen är en.
– De är ruskigt stora inom fotbollen och det sägs att de har 50–75 miljoner supportrar i Afrika. Ungdomsverksamheten är enorm. De har egna tv-kanaler och äger själva sina tre stora anläggningar. Vi tränar alltid på samma anläggning, där vi delar hall med basketen. Var tredje vecka börjar vi därför träna först klockan 22.
Men man har inget stöd från fansen på sina handbollsmatcher längre.
Al Ahlys ultras tillhör de våldsammaste fansgrupperingarna i världen och de var ena parten i kravallerna vid en ligamatch i fotboll i Port Said 2012 när 74 människor miste livet
– Jag har sett klipp på när de är på våra handbollsmatcher. Det ser ut som att de ska riva arenan. Det är heeelt otroligt, säger Lindgren.
Sedan en tid tillbaka har handbollsförbundet portat fansen från alla Al Ahlys matcher.
– Det är tråkigt att vi inte får ha fans på matcherna för att det har varit ett sånt jäkla liv.
Al Ahly har vunnit flest ligaguld av alla klubbar i Egypten – 23 stycken. Man slåss om sex olika titlar varje år – egyptiska ligan, afrikanska Champions League samt fyra inhemska och kontinentala cuper.
– Man hade ett dåligt år i fjol och förlorade fyra av fem finaler.
Vad är kravet?
– Det finns bara ett: vinna allt.
Satsar stenhårt på hemma-VM
Lindgren, som bara har kontrakt säsongen ut har varit på plats i Kairo i fyra veckor nu.
– Men jag har bara haft hela laget den senaste veckan. De första veckorna var spelarna antingen på läger med a-landslaget eller på UVM. Då tränade jag bara tränat några spelare födda 2000 som inte var på mästerskap. Det var lite tråkigt.
Egypten satsar hårt på sitt hemma-VM i januari 2021. Inför den här säsongen anställde man Roberto Garcia Parrondo som ny förbundskapten – spanjoren som förde makedonska Vardar till en bragdstämplad Champions League-titel i våras.
– Landslaget har väldigt många dagar tillsammans. I oktober och december är det inga ligamatcher alls. Då har landslaget tillgång till spelarna. När det är ligaperiod spelar vi antingen torsdag eller fredag, sedan är det ledigt lördag och så är spelarna med landslaget söndag och måndag innan de kommer tillbaka hit på tisdagarna inför nästa ligamatch.
Egyptisk handboll har något stort på gång. I U21-VM tidigare i sommar tog man brons, den första medaljen på 20 år, efter att bland annat besegrat Sverige i gruppen.
– Vi hade med tre spelare där. De var bara hemma i tre dagar innan de drog vidare till en turnering i Marocko. Under två av de tre dagarna gjorde de tv-intervjuer så jag har bara haft en träning med dem. Nu är de i Marocko till slutet av augusti. Man har inte mycket att säga till om mot förbundet här, säger Lindgren.
I U19-VM , som avslutades på söndagen, tog man ett sensationellt guld.
– Egypten kommer att bli riktigt farliga i sitt hemma-VM, säger Lindgren.
”Jalla-jalla alltid gångbart”
Det är mycket som är annorlunda i egyptisk klubbhandboll. I ligan räknas poängen från U21- och U19-serierna in och lagen får bara ha en utländsk spelare.
– Vi har en jäkligt vass tunisier, en 23-årig vänsternia.
Landslagsman?
– Det utgår jag från. Men det är lite oklart allting, ler han.
Det är mycket som är oklart.
– Man jobbar med kortsiktiga planer och mycket ändras in i det sista. Man får ta fram tålamodet. Vi vet att vi spelar den första ligamatchen den 5 september. Men vi vet fortfarande inte om vi ska spela afrikanska cupen på Kap Verde i oktober. Man håller på att ansöka om ett wild card.
– Själva handbollen är jag inte orolig för. Men det kommer att bli problem med kommunikationen. Jag kör på engelska men jag har lärt mig några arabiska uttryck. ”Jalla-jalla” är alltid gångbart. Det kör de med hela tiden.
Stöd från största pampen
Krävs det ett annat ledarskap?
– Det gör det ju; lite hårdare och rakare än vi är vana vid. De varnar mig hela tiden för att bli kompis eller skratta med spelarna. ”För då har du problem”, säger de.
Al Ahly har haft väldigt få utländska tränare genom åren.
– Jag ska få in lite europeiska värderingar kring träning, förberedelser, förväntningar och professionalism.
Även om man inte har några fans på sina matcher har Lindgren och Al Ahly stöd från allra högsta ort i handbollsvärlden.
Det internationella handbollsförbundets president sedan snart 20 år, Hassan Moustafa, håller nämligen på Al Ahly. Moustafa har varit framgångsrik spelare och tränare i klubben.
– Det här är hans klubb. Jag jobbar mig uppåt (skratt). Jag tar inte de vanliga vägarna mot toppen som Stefan Lövgren och dem. Jag tar lite andra svängar in, hehe.
Kontrakt i två år
Om målet i Al Ahly är att vinna allt man ställer upp i är kraven helt andra i Finland.
– Det är verkligen en kontrast. Men det är utmaningen och tjusning med att kasta sig ut i sådana här jobb. I Finland handlar det om utveckling och bygga upp något nytt steg för steg. Det finns många talangfulla spelare. Nu gäller det att få dem att prestera i kval och avgörande matcher. Det handlar om att våga vinna matcher. Målet och drömmen är att gå till ett mästerskap.
Hur långt kontrakt har du i Finland?
– Nu sätter du mig på pottkanten här..., säger Lindgren lite generat.
– Det gick så snabbt allting... det är på...eh, två år.