Kalla den änglamarken eller Tärendö om du vill

Här är historien om byn där vår nya skidstjärna tog sina första stavtag

TÄRENDÖ. Charlotte Kalla har tagit världen med storm.

Tärendös egen lilla Lotta har nu blivit hela Sveriges älskling.

Och hemma i Tärendö stannar allt i byn upp när Charlotte står på startlinjen.

- Finns inte en människa förutom jag i butiken då, säger Ica-kassörskan Gun Jonsén.

Inne i Tärendö har man ljussatt en av broarna. Den är fantastiskt vacker där den spänner som en båge över Tärendö älv.

Några hundra meter därifrån ligger byns Ica-butik och därinne pågår samtalet för fullt. Sportbladet tittar in i Sveriges nya guldby bara halvtimmen innan Charlotte Kalla ska mäta sina krafter med övriga världseliten.

Kassörskan Gun Jonsén bjuder på två minuter trots att det är rusningstid.

- Alla måste handla innan Charlotte börjar åka, förklarar hon.

Hon hjälper bybon Thommy Sakrisson att packa varorna samtidigt som hon pratar:

- Hela byn stannar upp när Lotta åker. Det har gått så enormt bra, folk har kommit in och varit nästan grinfärdiga av lycka. Vi är så himla glada för hennes skull för det är en så go tjej. Jag brukar förresten spara löpsedlar åt henne som hon får när hon kommer hem, säger Gun Jonsén.

Och Gun får spara - för just nu producerar Tärendös egen Lotta löpsedlar i massvis.

Några hundra meter bort, hemma hos Per-Erik och Lena Kalla på Mellanvägen 6, sitter Charlottes två systrar och hennes mamma bänkade vid tv:n. I samma soffa har även farfar Bengt Kalla tagit plats.

BENGT KALLA ÄR i dag 70 år. Han började arbeta i skogen när han var 15 år och de första åren sågades timret för hand och kördes fram med häst. I 45 år arbetade han som skogsarbetare och han älskade friheten och skogen.

- Mycket bättre än att sitta i en maskin, säger han.

Det fanns dock en passion som var större och det var kärleken till skidsporten. Han var den som lockade med Charlotte bort till elljusspåret och tillsammans med vännen och ledaren Sven Winsa fick man fart på ungdomsverksamheten i byn.

När han får frågan hur många timmar han och Charlotte tillbringat tillsammans blir han tyst.

- Vet inte. Det är mycket tid.

Sedan blir det total tystnad eftersom Charlotte intervjuas i tv. Lillasyster Christell sitter uppkrupen i ena soffhörnet och hon ler nästan lite blygt när hon kikar på storsyrran.

- Har inte riktigt vant mig. Känns fortfarande lite konstigt att se henne där, säger hon.

Men familjen och bygden håller så sakta på att vänja sig.

När Charlotte Kalla ramlar håller taket på att lyfta när ett kollektivt "neej" skriks ut. Det dör bort lagom för att man ska höra Charlottes "faan" samtidigt som hon strider för att ta sig upp på benen.

DEN SOM SITTER lugnast i soffan är ändå farfar. Efter att ha talat med Charlottes pappa Per-Erik och de andra i familjen går det sakta upp att det finns en nära och speciell relation mellan farfar och Charlotte. I skidåkningen fann de något gemensamt, något som de brann för.

- Visst förstod jag att Charlotte hade förutsättningarna men vi försökte göra det roligt. Vi byggde upp backar av snö och där lekte dom, de visste knappt om att de tränade eftersom det var lek, säger han.

I dag är det mer allvar.

Han får se sitt barnbarn resa sig från vurpan och jaga ifatt konkurrenterna för att till sist, mot alla odds, spurta in på andra plats.

Ett par kilometer bort följs samma lopp av familjen Kero. Tvillingarna Tomas och Peter Kero har gått i samma klass som Charlotte Kalla under hela grundskolan. Tillsammans har de haft mer än en duell. En årlig tävling handlade om vem som doppade sig först i älven.

- Jag minns en gång när hon ringde och sa "nu har jag varit i". Då var jag själv precis på väg men den gången hann hon före. Då hade isen precis gått och det var fullt med isflak som flöt förbi, säger Tomas.

Andra gånger handlade det om den årliga cykelutflykten. Ofta räckte det med ett ögonkast innan utflykten skulle utveckla sig till en spontan cykeltävling.

- Det var ju inget planerat men det blev bara så. Vi gillade att tävla, säger Peter.

Ett annat sånt minne är från lågstadietiden:

- Den klass som åkte mest skidor vann en tårta. På rasten åkte vi men när jag hunnit ett varv så hade Lotta åk tre, typ, säger Tomas och flinar.

Samtidigt är båda rörande eniga när det gäller Charlotte som kompis.

- Genomschysst. Inte en ovän. Och nästan alltid glad, säger Tomas.

- Utom när hon förlorade. Men det brukade gå över rätt snabbt, inflikar Peter.

CHARLOTTES FRAMGÅNG HAR lett till att flera tjejer i byn har börjat träna längdåkning.

Ljusen har tänts på elljusspåret och kanske är det någon av bygdens småtjejer som leker Charlotte Kalla när det laddas för att ta sig upp i Korvavaarabacken.

Backen som Charlotte Kalla tränade i under ungdomsåren.

Bengt Kalla får frågan vad han känner när han ser sitt barnbarn på tv.

- Jag känner stolthet. Jag får nog säga att jag också känner mig väldigt lycklig, säger han.

Det är starka ord från en man som växt upp i en bygd där manfolk aldrig haft för vana att strö ömsinta känsloyttringar kring sig.

Mamma Lena hon lyser ett moderligt lugn så där är frågan överflödig. Men vad känner man som mamma när allt gått så fort runt äldsta dottern.

Finns det ett uns av oro också?

Efter en stunds tystnad säger hon:

- Jag vet att hon har bra människor runt sig. I somras kom hon hem efter en träningsrunda och berättade att hon trampat ned sig i ett krondike och sjunkit ända upp till halsen. Charlotte skrattade bort allt, det hade ju gått bra. Men allt kan ju faktiskt hända, var man än är.

VID FYRATIDEN HAR mörkret lagt sig över Tärendö och blå ljus gör bågbron ännu vackrare.

Lampan är släckt inne hos Gun Jonsén i Ica-butiken.

I morgon får hon förmodligen sätta upp nya löpsedelar. Nya löpsedlar med Tärendös egen lilla Lotta.

Det är trots allt glädje och förväntan som präglar det lilla samhället. En glädje och förväntan som delas med långt fler än de 511 bybor som lever och bor i Tärendö.