”Vill bara att han ska komma hem”
Publicerad 2016-09-20
Svensken blev kändis i USA – sen förvandlades allt till en mardröm
En okänd svensk från Lomma tog flyget till USA, debuterade i NFL, bjöds in till David Letterman – och blev superkändis.
Men historien om Björn Nittmo tog en oväntad vändning.
Nu är familjen orolig.
De vet inte när, eller om, han kommer hem igen.
Året är 1983 när Björn Nittmo får sitt livs chans.
Uppväxten i den lilla tätorten Lomma i västra Skåne har varit bra, men inte fantastisk. Han är trött på att strosa runt i sin pappas möbelbutik, trött på att plugga 15 olika ämnen i skolan, trött på att spela i samma gamla fotbollslag, men framförallt – sugen på att testa något nytt.
I så fall måste han lämna allting bakom sig.
Och det gör han.
Björn är 17 år gammal när han gör sitt första år som utbytesstudent på Enterprise High School i Alabama. Det är här han kliver ut på en amerikansk fotbollsplan för allra första gången i sitt liv. Han har aldrig sett en match live, han kan inte reglerna, men han berättar för en av tränarna att han har stått i mål i ett fotbollslag i Sverige och att han är bra på att skjuta utsparkar.
”Okej”, säger tränaren och lägger upp den ovala amerikanska fotbollen på en ”pegg”.
”Visa vad du går för!”
Björn tar sats – och drämmer till.
Han visar vad han går för.
Sex år senare sitter Björn Nittmo på helspänn.
Han har gjort bra ifrån sig på collegenivå och hoppas nu bli vald i NFL-draften (den procedur då lagen – baserat på ett avancerat system – får handplocka nya talanger).
Den tionde rundan passerar.
Den elfte och tolfte likaså.
Inget lag väljer Björn Nittmo i draften.
Men sen, plötsligt, kommer samtalet.
Representanter från New York Giants ringer Björns agent och förklarar att de vill ha svensken i sitt lag.
Säsongen därpå gör Björn Nittmo sex matcher i världens bästa liga.
Svensk-amerikanska tidningen Nordstjernan jämför bedriften med när Ingemar Johansson knockade Floyd Pattersson på Yankee Stadium i New York, och med Björn Borgs erövring av världstennisen.
Men det är först när det kommer ett samtal från 30 Rockefeller Plaza som kändisskapet tar fart på allvar.
I andra änden av luren förklarar en anställd hos David Letterman att den legendariske tv-profilen vill ha svensken till sin talkshow. I säsongens allra sista avsnitt, den 29 december 1989, är det dags.
”Our next guest is the only – the only! – Bjorn Nittmo in the New Jersey phone book. Ladies and gentlemen please welcome, placekicker from the New York Giants, Bjorn Nittmo…”
Björn Nittmo är inget stort namn i NFL, men David Letterman älskar – verkligen älskar – att uttala svenskens namn: ”Bjooorn NITT-mo”.
När Letterman dessutom får höra en anekdot om att en man har gått in i en bar och låtsats (!) vara Björn Nittmo ”för att få gratis drinkar och bättre lycka med tjejerna”, så bjuder han in svensken till sin talkshow igen.
Den här gången lanserar Letterman uttrycket ”Who do you think you are? Bjorn Nittmo?” som 1990 års officiella slagord.
Pojken från lilla Lomma i västra Skåne är nu en kändis i USA. Så pass känd att han i slutet av 90-talet får en biroll i storfilmen ”Any Given Sunday”, med stjärnor som Al Pacino, Cameron Diaz och Dennis Quaid.
Livet leker.
Amerikansk fotboll har förvandlat honom till en stjärna.
Det han inte vet, är vad sporten kommer att förvandla honom till.
År 2005 slutar Björn Nittmo att komma hem till sin fru och fyra barn.
Han dyker bara upp ibland, hastigt som lustigt, helt oannonserat.
I år har han varit hemma två gånger.
Först vid månadsskiftet april/maj då han – för första gången på sju månader – raglar upp på gården och fäster ett mors dag-kort (en vecka för tidigt) på sin numera frånskilda fru Mary Lois bilruta.
Och senast förra helgen då hans son, Karsten, fyller tolv år.
– Björn har en förmåga att dyka upp från ingenstans. Och det var precis vad han gjorde nu också, berättar dottern Madeleine, 20, för Sportbladet.
– Men just den här gången kände vi ett stort obehag när han lämnade. Han verkade närmast panikslagen när han skulle gå härifrån. Och han lovade att kontakta oss, men vi har fortfarande inte hört från honom sedan dess.
Madeleine har en minst sagt komplicerad relation till sin pappa.
Hon kallar honom inte ens ”pappa” längre, det gör ingen av hans fyra barn.
Madeleine var åtta år gammal när han lämnade hemmet för första gången.
Sedan dess har hennes uppväxt, som hon själv beskriver det, varit ett enda stort mörker.
Ibland har Björn kommit hem och varit full. Ibland har han kommit hem och varit sorgsen. Ibland har han kommit hem och varit fly förbannad och våldsam. Ibland har han kommit hem och bett om ursäkt. Men framförallt – ibland har han inte kommit hem över huvud taget.
Familjen har fått utstå hemskheter; vissa saker så hemska att de inte vill gå in närmare i detalj på exakt vad som hänt.
De har länge vetat om att Björn lidit av symptom från tidigare hjärnskakningar, men det är först nu på senare år som de fått uppleva de värsta konsekvenserna av dem.
NFL har alltid haft problem med hjärnskakningar. Sedan säsongen 2002 har 42 nya regler införts för att minska antalet skador, och nyligen pumpades 100 miljoner dollar in i en ny satsning i hopp om att, så småningom, få bort dem helt.
Björn Nittmos fall är inte unikt.
Men det är ett fall som är viktigt att berätta om.
Björn Nittmos största, och mest ödesdigra smäll, kommer den 9 augusti 1997.
Han har fått två hjärnskakningar tidigare – men ingen av dem kan mäta sig med den här.
Det är försäsongsmatch mellan Tampa Bay Buccaneers och Atlanta Falcons när han blir beordrad att ta den första sparken i matchen.
Bollen fångas av Falcons rookie Byron Hanspard som tar sats – och springer hela vägen ner i Tampa Bays end zone, där svensken står kvar som siste man.
Björn försöker få stopp på den anstormande motståndaren, så han kastar sig mot honom med full kraft och får ett grepp om midjan.
Greppet är bra, men inte tillräckligt.
Centrifugalkraften svingar den 31-årige Lomma-sonen rakt ner i marken och strax där bakom kommer Atlantas 140-kilosbjässe Calvin Collins – som inte hinner parera.
Smack!
Calvin Collins knä träffar Björn Nittmo rakt i huvudet.
Dagen efter minns han inte ens att matchen har spelats.
SEKUNDERNA SOM KASTADE OMKULL NITTMOS LIV
Karriären fortsätter i åtta år till och många av Björn Nittmos senare lagkamrater märker aldrig att hans personlighet förändras.
Det gör däremot familjen.
Men Björn själv låtsas som att allt är som vanligt.
Sommaren 2015 åker han hem till Sverige och medverkar i ett reportage med Sydsvenskan. Samtidigt spelar han in en dokumentärfilm om sitt eget liv.
Han framställer sig själv som en vanlig medelålders man, som ingenting anmärkningsvärt har hänt.
Men den 3 september 2016 publicerar The Buffalo News ett långt reportage där familjen för första gången berättar om hemligheterna bakom kulisserna. Om den mörka sidan som hittills varit dold för omvärlden. Om hur Björn Nittmo har tvingats ansöka om personlig konkurs, med skulder på över 100 000 dollar. Och om hur han på senare år – de gångerna han väl besökt sin familj – sett mer och mer trasig ut.
I reportaget pekar hans tidigare fru Mary Lois ut just den där smällen mot huvudet som en tydlig brytpunkt.
– Han var aldrig sig själv efter den. Mannen jag gifte mig med… han var aldrig sig själv igen. Det var där vi förlorade honom, säger hon.
Buffalo News försöker länge komma i kontakt med Björn innan de publicerar reportaget, men de lyckas inte. Inte ens med familjens hjälp.
Mary Lois säger att han har en tendens att stänga ute folk som vet för mycket om hans problem.
– Björn är som många andra före detta proffsidrottare: För skamsen för att erkänna att han behöver hjälp.
Enligt familjen har Björn Nittmo länge förnekat att smällarna mot huvudet har påverkat hans liv.
I dokumentären som spelas in pratar han om sin före detta karriär, om livet som superstjärna och om hur han än i dag blickar tillbaka på sin storhetstid och njuter.
Han pratar aldrig om sina problem.
De vill han dölja.
För omvärlden, för sin familj – och förmodligen också för sig själv.
Men i början av den här sommaren får Mary Lois ett samtal där Björn – i dag 50 år gammal – för första gången erkänner:
– Jag lider av traumatiska hjärnskador.
Familjen vill hjälpa honom. Men när han väl kommer hem, så vill han inte stanna. Och just nu vet de inte var han är.
Björns senast bokförda adress var i South Peach Lane i Camp Verde, Arizona – drygt 150 mil från familjens hus i Winnsboro, Texas.
Men där bor han inte längre.
Björn själv har hävdat att han på senare tid bott i en husvagn mitt ute i ödesmarken i Arizona – men familjen vet inte om det stämmer.
– När han lämnade oss senast sa han att han skulle gå mot bergen norrut, mot gränsen mellan Utah och Arizona. Men vi har ingen aning om han talade sanning, säger dottern Madeleine till Sportbladet.
Hon och resten av familjen – mamma Mary Lois, 47, Katarina, 22, Annika, 15, och Karsten, 12 – har aldrig haft någon kontakt med Björns familj och släktingar i Sverige.
– Vi har försökt höra av oss, men aldrig fått svar.
Madeleine säger också att Björn personligen uttryckte en önskan om att inga andra medier – amerikanska, svenska eller andra utländska – ska kontakta dem.
– Det är vad han har sagt till oss och jag är säker på att han fortfarande känner samma sak.
Madeleine avskydde sin pappa i flera år.
Vissa saker kommer hon aldrig att förlåta honom för.
Men nu förstår hon i alla fall att det finns en förklaring till varför han gjorde dem.
Nu vill hon inget hellre än att han ska må bra.
– Det har tagit mig många år att komma till den här insikten. Men nu håller jag med mamma; han har inte medvetet gjort allt det här för att skada familjen. Med all ny information vi fått om konsekvenserna av hans hjärnskakningar, så börjar hans handlingar kännas mer logiska. Och de gånger han väl kommit hem har det tydligt att han fortfarande bryr sig om oss. Han behöver bara hjälp.