Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Östen

”Mitt folk accepterar inte sport för kvinnor”

Publicerad 2012-08-03

Tahmina från Afghanistan kom sist på 100 meter – med ett leende: ”Många har försökt stoppa mig”

LÅNGT EFTER Tahmina Kohistani var chanslös i försöken på 100 meter - men var en vinnare ändå.

LONDON. Hon sprang på långsammast tid i försöken på 100 meter.

Strunt samma.

För Tahmina Kohistani, 23, från Afghanistan är det viktigaste att få delta i OS och slå ett slag för de förtryckta kvinnorna i hennes hemland.

– Jag hoppas att nästa generation kvinnor kommer att vara stolta över mig och aldrig glömma mig, säger hon.

Eftersom hon springer i slöja och är överlägset långsammast av alla 100-meterslöpare i OS är det lätt att lägga märke till Tahmina Kohistani.

Det är bra, tycker hon.

– Jag representerar ett land där det varje dag finns självmordsbombare som spränger sig själva i luften. Det är viktigt att en flicka från ett sådant land kan vara här, säger hon.

”Betyder mycket”

– Många människor tittar och att vara en muslimsk kvinnlig idrottare är viktigt för mig. Mitt deltagande betyder mycket för mig och mitt land. Det finns många som har försökt störa mig, som velat stoppa mig från träning, men jag är här nu.

Kohistani är den blott tredje kvinnliga OS-deltagaren från Afghanistan någonsin. I detta OS är hon ensam.

– Jag är här för att öppna en ny väg för kvinnor i Afghanistan eftersom det där inte finns idrott för kvinnor. Mitt folk accepterar inte sport för kvinnor, de anser att det är skadligt, men min familj stöttar mig och ser inga problem.

”Har haft trubbel”

Även om Tahmina Kohistani slutade sist på 100 meter slog hon faktiskt till med personligt rekord, 14,42 sekunder. Det var dock av underordnad betydelse. Det viktigaste var bara att vara här och få ut sitt budskap.

– Publiken var fantastisk. Jag glömde nästan bort för en stund vem jag var, säger hon.

I framtiden hoppas hon att kvinnor från Afghanistan kan vara med och slåss om guldet i OS.

– Jag har haft en massa trubbel, men jag vill att fler kvinnor följer min väg. Från början hade jag inte en tanke på att vinna guld, men det viktigaste är att ha vara här. På sätt och vis har jag vunnit min guldmedalj.

Följ ämnen i artikeln