Överlägsna Ryssland - nu går tankarna direkt till forna DDR

Nyss hemkommen till Stockholm insåg jag att jag glömde en sista sak i Göteborg.

Att leta i soptunnorna.

Efter kanyler, tomma medicinaskar, blodiga bomullstussar och droppflaskor.

Bilden av den sjuka idrotten.

Det var ju exakt samma sak i Göteborg 1995, då VM-byn på Heden packades ihop.

Då såg det också ut som om någon tömt ett halvt sjukhusförråd i soporna.

- Vitaminer, sa de utpekade.

Jo, jo.

Nu tänker jag direkt på de överlägsna ryssarna som tog 34 EM-medaljer totalt - 23 fler än närmaste nation.

Det första man ser i den hittade soppåsen är nämligen den ryska texten på en av medicinaskarna.

När jag studerar ryssarnas medaljskörd, tänker jag också på vad som var utmärkande för gamla dopningnationen DDR.

Det var damerna som tog nästan alla medaljer och satte i stort sett alla rekord.

Ryskorna tog 28 medaljer

Enkelt förklarat med att dopning har större effekt på kvinnor som tillförs manligt könshormon, oavsett om det är i ren form som testosteron, eller syntetiska anabola steroider.

De ryska herrarna tog sex medaljer i EM.

Damerna tog 28.

De ryska tjejerna tog elva guld, nio silver och åtta brons.

Närmast var de vitryska tjejerna med tre guld, två silver och ett brons.

Ryssland hade vunnit totala medaljligan nästan lika överlägset med enbart ett damlag.

Nu är Ryssland i och för sig en stor friidrottsnation, med många stora namn och många skickliga tränare.

Men en sådan här dag dras alla i smutsen.

Och jag undrar hur ryssarna lyckades släpa med sig allt genom den svenska tullen.

Sista bilden från EM i Göteborg blev nu sprutor, kanyler, slangar och ampuller med okänt innehåll.

Det är en nästan förödande slump att chefen för svenska anti-dopningstiftelsen "Ren Idrott", precis tagit time out på grund av misstänkt narkotikabrott.

Men sanningen är att samma upptäckter har gjorts utanför de stora cykelstallens husvagnar och efter italienska träningsläger i fotboll.

Men friidrotten får lida för att man har världens hårdaste dopningkontroller.

Medan andra förbund - inte minst fotbollen - sopar alla problem under gräsmattan, har fri-idrotten tagit tag i problemet.

Varenda friidrottare av klass är tvungen att uppge var han eller hon befinner sig - 365 dagar om året.

Dopningpolisen kan stå utanför dörren vilken dag som helst.

Det är därför så många åker fast.

Veneva bättre än någonsin

Nu senast var det världens snabbaste man Justin Gatlin, som drog ner friidrotten ännu djupare i dopningträsket.

Ytterligare ett bevis för att dopningen fortfarande är ett problem.

Det handlar ändå inte om samma tunga dopning som tidigare, då det gick att proppa sig full med anabola steroider.

Som Ben Johnson och de gamla DDR-damerna gjorde.

I dag är testerna så förfinade att det handlar om dopning "light".

Det syns också på resultaten.

Men visst blir man förvånad ibland.

Ta EM-silvermedaljören Venelina Veneva i höjdhopp.

Bulgariskan gjorde sin sista tävling före EM hemma i Plovdiv den 25 juni.

Då hoppade hon 1.90.

Sedan visade hon sig inte på någon de stora galatävlingarna i Europa.

Hon klev istället rakt in i EM och var bättre än någonsin, millimetrar från att ta 2.05.

Sånt får i alla fall mig att fundera och jag vet att Venevas konkurrenter också gör det. Hon har inte många kompisar i höjdvärlden.