F(ÖRSV)innkampen

Mats Wennerholm: Ett svenskt b-lag åker till Helsingborg

HELSINGFORS. Finnkampen?

Glöm det.

I år är det Svinnkampen.

De svenska stjärnorna har försvunnit en efter en och det är ett svenskt B-lag som åker till Helsingfors.

EM kostade mer än någon räknat med och nu verkar de svenska friidrottsstjärnorna drabbats av allt som går att drabbas av.

Och på en gång.

Carolina Klüft (baksida), Christian Olsson (knä), Alhaji Jeng (baksida), Patrik Kristiansson (knä) och Mustafa Mohamed (influensa) saknas i svensklaget.

Och Susanna Kallur väljer klokt nog bort Finnkampen för att inte bli skadad hon också. Även om det svider att behöva tacka nej.

Men finländarnas tidsprogram tillåter ingen återhämtning, eftersom de lagt programmet fredag/lördag.

Fredagen krockar direkt med Bryssels Golden League.

Där finns bara två finländare med på startlistorna, spjutkastarna Tero Pitkämäki och Tero Järvenpää.

Retat upp massor

Men de hinner hem i god tid så de finska arrangörerna har lagt herrarnas spjut klockan 19.40 på lördagskvällen (18.40 svensk tid).

Men det är rätt kul med den här lilla Finnkampen redan på planeringsstadiet.

Det har retat upp massor av svenskar inklusive förbundskaptenen Thomas Engdahl – om han nu kan bli uppretad.

Men upprörd är han i alla fall.

Det ger samtidigt lite nerv åt en Finnkamp som urlakats kraftigt det senaste decenniet.

Nu är det i alla fall kamp redan på skrivbordet.

Och det är ingen tvekan om att finländarna lagt programmet så att det ska gynna dem själva.

Samma mynt

I sista stund flyttades stav till fredagen, för att Finlands bäste stavhoppare Matti Mononen (5.70 i år) ska tävla utomlands på söndagen.

Samtidigt bytte 800 och 1500 meter plats för att finske europamästaren på 3000 hinder, Jukka Keskisalo, ska kunna dubblera och springa 1500 meter på fredagen och avsluta med hinderloppet som är absolut sista gren.

Keskisalo måste ju få tid att återhämta sig.

Men jag tycker bara att det är kaxigt.

Kul.

Det är bara att svara med samma mynt nästa år.

Det behövs lite förspel.

För den där riktiga kampen har inte funnits de senaste åren.

Visum till Finland

Jag har varit på alla Finnkamper sedan 1983 (tror jag, jag kan ha missat någon).

Men vi har sällan haft stjärnor i samma grenar och att se Kajsa vinna höjdhoppet med två decimeter är knappast någon kamp.

Det är utklassning.

Eller som att se Tero Pitkämäki vinna spjut med sju-åtta meter, för att ta ett finländskt exempel.

Jag vill ju inte stöta mig med den finländska publiken. Det räcker med att Lasse Anrell måste söka visum för att åka hit.

Men nu blir det kamp i flera grenar.

Ta tresteg till exempel.

Christian Olsson hade vunnit med minst en meter, förmodligen två.

Sjöström bäste svensk

Nu heter bäste svensk Anders Sjöström och har ett årsbästa på 15.63. Det två meter och fyra centimeter kortare än Olssons årsbästa på 17.67.

Bäste finländare är Johan Meriluoto som hoppat 16.18.

Nu är det plötsligt han som är överlägsen, men inte omöjlig att nå på samma sätt.

Det är Finnkamp.

Så även om stjärnorna är borta, så är kampen kvar.

Och det är ju det som är hela grejen.