Webb – sämsta tänkbara
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-03
RANCHO MIRAGE
Efter en slö golfvecka fanns de plötsligt där i en het strid om Nabisco Championship; supertalangen som ska dominera, skönheten som aldrig vunnit och latinobruden med korstecknet.
Men de besegrades alla av en lagom trist före detta världsetta som nästan var bortglömd.
Jag kunde inte tänka mig ett tråkigare slut.
De svenska segerchanserna försvann redan första dagen, kändes det som.
Svenskorna hade problem att ta sig in bland de tio bästa och Annika Sörenstams dröm om Grand Slam fastnade i den tjocka ruffen. Världsettan förklarade envist att hon spelade som hon brukar men det var förstås inte riktigt sant; Annika var både fladdrig i sitt långa spel och kort i det korta. Inspel nådde inte green och puttarna kom inte fram.
Ändå blev det en fin sjätteplats, efter en riktigt bra sista runda i natt.
Efteråt talade Annika om att hon lämnat fem slag per runda kvar där ute och det betyder ju 20 slag sammanlagt och räknar ni på fingrarna så vet ni att hälften hade räckt för seger.
Nu är det dags att tona ner snacket om Grand Slam, det dröjer ju ett år till nästa chans, och nu vet vi att Annika Sörenstam kanske slipper bära
LPGA-facklan ensam. Vinna majors "driver henne", säger hon, men det blir svårare att svårare. Konkurrensen har blivit så enormt tuff, med både heta nykomlingar och pånyttfödda veteraner, att det krävs mycket mer för att
vinna en major än tidigare. För för fem år sedan kunde fem spelare utmana varandra, i dag är de 25. En av dem är Helen Alfredsson, som är värd grym respekt för att hon inlett en andra karriär.
Annars blev det en oförlåtande trist golfvecka – fram till sista halvtimmen.
Plötsligt exploderade årets första major i en enorm ökenvind av känslor.
???
Första tanken; vad gör Karrie Webb? Ett drömslag från fairway på sista hålet, för eagle, och två slags ledning!
???
Andra tanken; Lugn, lugn. USA-touren tar klivet in i en ny era. Skoltjejen
Michelle Wie och almanacksbruden Natalie Gulbis är där på 18 och har chansen att vinna eller åtminstone ta det till särspel,. Men, nähe, de missar sina avgörande puttar. Om 16-åriga Wie vunnit hade de kunnat tapetsera hennes
high school med coola förstasidor, och tourcheferna hade älskat det. Precis som de hade älskat att Gulbis allra första seger varit en fet major.
???
Tredje tanken; Lorena Ochoa, nytt drömslag från fairway och så småningom en eagle. Vi som trodde hon sjunkit ner i ruffen av tyngden från 101 miljoner förväntansfulla mexikanska fans. Hon levde ju på gamla meriter från första rundan. Men trots korstecken och spel i mexikanska fotbollslandslagets färger går det inte vägen. I natt grät hon och även om det bara finns 18 000
golfare i Mexiko så vet alla vem Lorena är, och nu skrivs det väl hjärtskärande klagosånger i gränder söder om Rio Grande; Oh, Ochoa, oh choka, ah.
???
Fjärde tanken; vad gör Karrie Webb nu då? Jo, hon vinner. Kasta alla bra rubriker om supertalangen, skönheten och latinobruden. Golfvärldens äldsta 31-åring gör ett segerdopp, och förlåt mig här, men för touren och
internationell golf blir det sämsta tänkbara avslutning på veckan. Visst unnar vi Webb en seger, det var länge sedan sist, men när damtouren nu möter en mycket spännande framtid är Karrie Webb knappast den spelare som kittlar mest.
Thomas Tynander