Undret – en bluff?
Wennerholm: Kan vara början på en ny, gigantisk dopningsskandal
BERLIN. Jag har följt Jamaicas friidrott i 26 år.
Landet som alltid blev tvåa.
Men inför OS i Peking hände något.
Plötsligt vinner Jamaica allt.
Och många är övertygade om att någonting döljer sig bakom det eviga leendet.
I en skeptisk värld som friidrotten har Jamaicas framgångar naturligtvis skapat frågor. Och Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) har sin egen larmcentral, där klockorna började ringa strax innan OS i Peking 2008.
IAAF är världens främsta dopningbekämpare och har världens mest effektiva apparat att spåra upp fuskarna. Jag skulle vilja påstå att det är det enda internationella förbund vid sidan av skidor och numera cykel, som tar problemet på riktigt allvar.
Jamaicas framgångar gjorde att den karibiska ön hamnade högst på IAAF:s lista över så kallade högprioriterade länder. Därför satsades större delen av resurserna på oannonserade dopningkontroller på Jamaica, tillsammans med länder som Ryssland och Grekland.
Det finns en del av friidrottsvärlden som knutit sina händer i en stilla bön att Jamaica är ett ”äkta” sprintunder. Den andra har hela tiden hävdat att Jamica hitta någon egen formel för att lura dopningpolisen, precis som det amerikanska dopninglaboratoriet Balco lyckades med när de ändrade några molekyler och skapade steroiden THG. Den hade förmodligen varit oupptäckt än i dag om inte Marion Jones gamle tränare Trevor Francis surnat till och skickat en spruta med delar av innehållet kvar till den amerikanska dopningpolisen.
Så skapades en av världens största dopningskandaler i modern tid, som drog världsmästare, världsrekordhållare och friidrottsikoner som Marion Jones, Tim Montgomery, Dwain Chambers och flera andra med sig i fallet. Det var en så stor skandal att friidrottshistorien fick skrivas om.
Fastnade aldrig i dopningtest
Jag hade alltid sett på Marion Jones som jag ser på Usain Bolt just nu. En supertalang som inte behöver dopa sig. En friidrottare som skulle tvätta bort det solkiga förflutna. Det slutade med att Marion Jones erkände att hon i princip tagit allt som fanns på IAAF:s dopninglista – EPO, testosteron, insulin. You name it.
Det märkliga är att hon aldrig någonsin fastnade i en dopningkontroll. Det var först då hon tvingades erkänna allt inför FBI som hon avslöjade allt hon stoppat i sig under karriären.
Det slutade i fängelse för Marion – och hon hade ingen Robin Hood som kunde befria henne. Alla hennes pojkvänner hade flytt eller själva åkt fast.
Nu misstänker jag att det här kan vara början på en ny, gigantisk dopningskandal. Jag har hört många rykten om Usain Bolt sedan han slog igenom. Till och med gendopning, även om jag håller det för otroligt. Men samtidigt blir det mycket snack när det kommer fram en kille som krossar alla tidigare rekord.
Bolt misstänkt redan från början
Usain Bolt skulle kunna vara en fantastisk naturbegåvning, en idrottsman i samma klass Michael Jordan, Tiger Woods eller Wayne Gretzky. Fast i spikskor.
Svårare skulle det inte behöva vara.
Men friidrotten är mätbar på ett helt annat sätt. Vad motsvarar tre mål och fem assist av Gretzky? Tio birdies och en eagle av Tiger Woods på en runda? Eller 48 poäng av Michael Jordan i en NBA-match? De kan bara haft tur. Stått på rätt ställe. Det säger inte ett smack om den fysiska prestationen.
I friidrott är allt mätbart på ett annat sätt. 9,58 är 9,58. Därför är Usain Bolt misstänkt redan från början. Ingen har sprungit snabbare. Ingen har ens varit i närheten.
Men det är inte Bolt som kastat största skuggan över
Jamaica. Det är de totala resultatförbättningarna.
A l l a har blivit bättre.
Tusendelar har blivit tiondelar
Usain Bolts coach Glen Mills är en av supercoacherna som tagit dopningsavstängde Yohan Blake från 10,27 i fjol till 9,93 år. Samme Mills har tagit numera utpekade Daniel Bailey från 10,12 i fjol till 9,91 år.
Det som brukar vara enormt tuffa tusendelar att kapa, har blivit till tiondelar. På bara en säsong.
Damsegraren på 100 meter här i Berlin är liten och näpen och söt och slutar aldrig att skratta. Hon ser ut som en tonåring. Men jag skulle aldrig misstänka 22-åriga Shelly-Ann Fraser efter att ha suttit och pratat med henne och förtrollats av hennes färggranna tandställning och ständiga leende. Samtidigt sänkte hon sitt personbästa från 11,31 2007 till 10,75 då hon vann OS-guldet i Peking.
Här i Berlin fortsatte hon ned till 10,73, då hon tog VM-guldet och raderade ut ikonen Merlene Otteys tidigare jamaicanska rekord på 10,74. Samma Merlene Ottey som jag umgicks med en hel lunch efter hennes VM-guld på 200 meter i Stuttgart 1993. Det första guld hon någonsin vann.
Då var hon 33 år gammal och några år senare åkte även hon fast för dopning – även om hon blev friad efter en juridisk teknikalitet.