Blir det stryk igen stavas det PANIK

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

BERN. Den här VM-turneringen handlar inte om backen Douglas Murray ska komma eller ej.

Den handlar om att slå USA.

Blir det stryk igen stavas det PANIK.

Då tror jag Sverige kan missa slutspel för första gången på 24 år.

Med dagens back-kris och ingen given förstemålvakt ser det nattsvart ut för Tre Kronor.

Men jag tycker att Bengt-Åke har bäddat för det själv.

Han har redan gjort flera allvarliga misstag.

Sverige var det enda VM-lag som inte hade en uttalad förstemålvakt då VM startade.

Här borde Bengt-Åke ha tagit ett tidigt beslut. Han är till viss del förlåten av Jonas Gustavsson svåra familjesituation och svårt sjuka mamma, men han borde ändå haft en uttald förstemålvakt då VM började. Målvakter växer med förtroende. Jag hade valt Stefan Liv.

För många spelare anmälda från start.

Bengt-Åke borde haft is i magen och väntat med att anmäla så många spelare. Han kunde naturligtvis inte förutse Tobias Enströms käkskada, men nu är han i ett läge där han i stort sett måste fylla alla återstående tre platser med backar.

Ren feghet.

Jag tycker det var tjänstefel att inte ta ut Victor Hedman till VM.

Han rankas som världens bästa juniorback inför NHL-draften i Montreal i sommar och nästan alla blivande världsstjärnor fick VM-debutera som 18-åringar.

Peter Forsberg, Wayne Gretzky, Sidney Crosby, Alexander Ovechkin.

Alla överträffade förväntningarna.

Alla växte med förtroendet.

Men när vi har en svensk back som räknas till samma kategori blivande världsstjärnor får han stanna hemma.

Jag tycker att Victor Hedman borde varit given i det här VM-laget och vore det inte för sent skulle jag välja honom före San Josés Douglas Murray.

Jag skulle till och med tagit ut Erik Karlsson - Frölundabacken som utsågs till JVM:s bäste back.

Man måste våga för att vinna.

Det var så Bengt-Åkes gamla förebild Conny Evensson fixade två raka VM-guld 1991 och -92.

Han vågade och vann.

Samtidigt blöder mitt hockeyhjärta då jag tvingas ställa mig på samma sida som Bengt-Åke Gustafsson angående Doug Murray.

Jag tror inte "Hulkens" kvaliteter går hem på stor is.

Men det känns samtidigt helt fel att tacka nej till en spelare som tackar jag till VM bara timmar efter ett av sitt hockeylivs värsta förluster.

En back som spelat en hel säsong i NHL:s bästa lag under grundserien.

Morfar Lasse Björn kommer förmodligen att strypa mig nästa gång jag träffar honom.

Douglas är dessutom en massmedial dröm.

En profil som saknas i det här laget.

En spelare som vågar säga vad han tycker och brinner för att spela i Tre Kronor.

Det är ju inte alla som gör det.

Men det som skiljer Doug Murray från VM är en paradvåning på Östermalm i Stockholm.

220 kvadratmeter.

Så mycket större är VM-isen jämfört med den i NHL.

Murray trivs bättre med att vara "trångbodd" och succén i VM i Quebec i fjol berodde mycket på att den VM-turneringen spelades på en rink med NHL-mått.

Där har Bengt-Åke en poäng.

Förlust mot USA och svenskarna står inför en mardröm inför gruppspel nummer två.

Då startar Sverige andra gruppspelet som femma av sex lag med bara Tyskland/Frankrike bakom sig.

Och utanför slutspelet.

Väntad torsk mot Ryssland och seger mot Tyskland/Frankrike ger en helt avgörande match mot hemmanationen Schweiz.

Det vill jag helst slippa.

Senast Sverige missade slutspel var för 24 år sedan.

Jag var med den gången också.

I Prag 1985, en stad fortfarande fast i Sovjetunionens kommunistiska grepp, dit en ung Leif Boork kom som nyutnämnd förbundskapten och en massa egna idéer.

Det slutade med Sveriges sämsta VM på 37 år.

Efter den rivstarten tvingades Boork avgå och sedan dess har vi inte missat något slutspel.

Men samtidigt vill jag lyfta fram det mod som Boork ändå visade.

Han testade en egen vild idé och satsade på att träna ner laget totalt inför VM.

Jag var själv på plats på det VM-lägret i Malmö och minns backen Mats Waltin krypa ut i båset och spy rakt ut.

Det var ren mördarträning.

Meningen var att Sverige skulle få en formtopp när den behövdes som bäst - i slutspelet.

Problemet var att de aldrig tog sig dig.

Benen var blytunga hela VM och spelarnas formtopp kom först på avskedsfesten.